Återblick #35-38

Sommaren har övergått till höst och dag läggs till dag. Mitt liv har, som vanligt, fyllts med mängder av anledningar till tacksamhet och förundran, till glädje och sorg, till frustration och växande. Några saker som gett mig lite extra glädje och tacksamhet de senaste fyra veckorna är

  • vänskaperna som berikar mitt liv. Nya och gamla bekantskaper. Som kommer med blåbärssoppa och muffins när jag är sjuk. Som är promenadsällskap, lunchsällskap, middagssällskap, konsertsällskap och biosällskap. Som delar sin glädje och frustation med mig. Som lyssnar på mig, skrattar med mig, peppar mig.
  • en alldeles speciellt ljuvlig kyss.
  • lovande möten med min nya terapeut.
  • en härlig fest för vännen A, med massa dans och äran för mig att vara toastmadame.
  • bioupplevelser med guldkant. Inte minst filmen om Miles Davis – Birth of the Cool. Smärtsamt vacker film om ett geni, med allt av gott och ont som en sådan begåvning innebär för ett liv.
  • nya konsertupplevelser, framförallt magi i sensommarkvällen i form av Vegas i Vitan. Grymt ös, härlig show!
  • förmånen att åter få stötta coachklienter i att göra skillnad i sina egna liv, bara genom att se saker från ett lite annat håll.
  • nya, roliga, utmanande uppdrag i jobbpipelinen.
  • den fängslande berättarkonsten i Babylon Berlin, den tyska supersnygga kriminalserien som fått välförtjänst uppmärksamhet.
    ett nytt, hörvärt (som vanligt) avsnitt i Myter & mysterier. Denna gång på temat Skuld.
  • den praktiska, tillämpade statsvetenskapen när jag tar mina första stapplande steg som partimedlem i Liberalerna. Att vara gräsrot är en vacker och viktig funktion i försvaret och utvecklingen av vår demokrati.
  • apropå gräsrötter: ögat gläds åt höstens alla blommor i lila, gult och mörkrött, och de vackra gräs som mer eller mindre gröna fortfarande fångar min uppmärksamhet.
  • släpljuset som färgar fasader gyllene och brinnande röda.
  • smaken av mina egna körsbärstomater som fortsätter att bära frukt.
  • brittsommarfrukost i den ännu värmande solen på altanen. Med Busan på äventyr i gräset.

Vad tar du med dig från veckan som gått?

Återblick #22

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. Årets tjugoandra vecka…

… är jag tacksam över

  • långhelgen. Behövde fortfarande komma ner i varv lite efter en hektisk vår. Nu är varvtalet ganska så optimerat.
  • Skratt, gråt, samtal, tid, utflykter och arbetsgemenskap med barnen
  • Att se hur syskonen finner varandras gemenskap alltmer givande och angelägen. Att höra deras skratt tillsammans.
  • Slutleveransen i ett angeläget uppdrag, med stor stolthet över resultatet och mina kollegor, vars kompetenser jag beundrar och lär mig av.
  • Att få frågan om att hoppa in som talare vid premiärexamensceremonin för Masterstudenterna i design på Linköpings universitet, och att få leverera detta tillsammans med min underbara kollega och teamlead Malin. Och fira i solen på hennes förstubro efteråt.
  • Coachingsessionen med klienten som fullkomligt studsade av nyvunna insikter och iver att omsätta dem i praktiken. Och som gjorde det med stor framgång och avsedd effekt.
  • Att hitta klänning att hyra och inte behöva stress-sy inför nästa veckas femtioårsparty. Att dessutom hitta de perfekta skorna till på secondhand.
  • Möten med ömhet, närhet, njutning och inte minst samtal om det viktiga i livet.
  • Min altan i sommarsolen. Blommorna, grönskan, gräsen i trädgården. Bofinkens jublande fanfar.

… har jag lyssnat på Molly Sandéns nya skiva Det bästa kanske inte hänt än. Om uppbrottet från Danny Saucedo. Texter som tar tag med hullingar. En produktion som är sååå snygg, så cool. Och ändå så naken.

… har jag läst ut filosofen Jonna Bornemarks Det omätbaras renässans. Oj. Oj. Oj. En sån läsupplevelse. Sista avsnittet handlar om humanioras, religionens och konstens roll och möjligheter i ett samhälle där mätbarhetens dogm styr med järnhand, inte minst inom de mellanmänskliga verksamheterna paradoxalt nog. En järnhand som riskerar att krossa exakt det vi hoppats på att den skulle ge oss: kvalitet och värdighet. En bok jag strax ska börja om på.

Vad tar du med dig från veckan som gått?

Återblick #11 och #12

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. Årets elfte och tolfte vecka…

… har jag varit tacksam över

  • 16-åringens integritet. Hon väljer själv att konfirmera sig, och döpa sig för att ha något att konfirmera. Att min vän H är hennes dop- och konfirmationspräst är ännu en källa till tacksamhet.
  • 14-åringens civila olydnad när han strejkade med Greta och alla miljoner andra unga över hela världen. Hans ömma moder håller honom svaret skyldig nu hur vi på daglig nivå kan minska vårt fotavtryck.
  • fortsatt viktiga insikter på coachkursen.
  • att få översköljas av musik på konserten med Florence+The Machine
  • känslan av att ha hittat så rätt, så hem i jobbet. Tror bestämt jag är lite kär. I min arbetsplats, mina kollegor och mina uppdrag. I känslan jag har för jobbet just nu. Den att jag gör skillnad.
  • känslan av att ha hittat så rätt, så hem i träningen. Iyengaryogan gör mig väl till kropp och själ.
  • krokusarna i mitt trädgårdsland.
  • den ljuvliga laxen med lime och koriander som E lagade åt mig.
  • promenaden till Liljeholmen med 14-åringen, som blev till ett delande av värdefulla tankar.
  • gonattkram med tillhörande ord ”jag älskar dig, mamma” från 11-åringen.
  • att se bilderna på 16-åringen i den vackraste balklänningen, vintage med hög hals och långa ärmar i spets. Så mycket hon, så vacker hela hon.
  • att sjunga vårsånger i tre stämmor med körsångarbarnen vid köksbordet.
  • doften av vår.
  • en bra wordfeudvecka med en rullning och ett riktigt högpoängsord (på slumpbrädet visserligen men i alla fall).

… har jag skrattat (med värme) åt mig själv när

  • jag fylldes av pirrande intresse och välbehag av åsynen av powerpointen med ordet ”förvaltning” på vid Tillitsdelegationens Forum Tillit. (I filmen från dagen kan du vid 4.00 ungefär se mig, tillsammans med IVOs (Inspektionen för vård och omsorgs) Thomas Mehralizade och Ulla Barr samt Andreas Zheng Svensson från Knas Hemma reflektera kring det Policy Lab som vi på Usify gjorde tillsammans med IVO kring kvalitet i tillsynen av HVB).

… har jag lyssnat på

  • P3 Souls dokumentär om Chaka Khan, en av mina absoluta favoritartister. En fängslande skildring om en person som formats av mycket mörker i livet. Del 1 och del 2.

… har jag tittat på

… har jag fängslats av

  • naturens skönhet. Den sammetslena mossan, de tinande isformationerna på klippan, vintergäckens solgula trotsighet. Och träden, de välsignade träden. Där knopparna börjar anas, men där de kala grenverken ännu formar skulpturer så intrikata och vackra att Michelangelos David framstår som en gipsgjutning på förskolenivå i jämförelse.

Vad tar du med dig från veckan som gått?

Återblick på tacksamhet, lärande och lyssnade #5

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. Årets femte vecka…

… har några av de saker jag är tacksam för varit

  • mötet med min första coachingklient. Det sista i den serie som är en del av min utbildning. Tacksam för att ha fått gå med henne en bit på hennes väg och för värdefull feedback, som ger mod och inspiration att fortsätta se coaching som en del av det jag gör framöver.
  • intressanta och stimulerande insikter kring systeminnovation och integrerad vård i ett av jobbuppdragen.
  • en uppdragsförfrågan från en av deltagarna i förra veckans visionsworkshop – hon uppskattade den så mycket att hon ville anlita mig! Hurra!
  • lördagens välgörande yogapass och tillhörande promenad. Så glad att jag valt Iyengar yoga; det metodiska, stegvisa och stöttade arbetet passar både min knopp och kropp som hand i handske.
  • biokvällen med kära vännen E. Tacksam för den gemenskap vi fortfarande delar, även om vi inte är ett par.
  • att få göra C sällskap till öppet hus på Kungsholmens gymnasium/Stockholms musikgymnasium. Mitt gamla gymnasium, där jag inte varit på 31 år… Det blev en tripp på memory lane, men framförallt värdefull tumanhandstid med C.
  • tumanhandstiden med M när vi gick på mönster- och tygjakt med en regnjacka i åtanke. Gul, med blårandigt trikåfoder ska den bli. Jakten fortsätter på nätet, då vi inte hittade vare sig mönster eller tyg som föll oss på läppen.
  • mello-kväll med varsin hjärtröstningsapp. Och parallellt twitterkollande.
  • skönheten i vinterlandskapet som mötte oss imorse. Även om jag verkligen längtar tills lättare skor och jacka kan åka på, och jag kan börja cykla igen (har inte visat mig vara någon vintercyklare än så länge) är det verkligen vackert med snötyngda grenar.
  • att jag insåg vad jag ville och agerade på det.

… har jag lärt mig

  • lite mer om min ekonomi genom att jag nu fört kassabok en månad. Grunden för min årsintention Hållbar ekonomi.
  • hur oerhört stel jag är – yogan avslöjar obönhörligt varje led. Tur att det går att ändra!

… har jag lyssnat på

  • Prince – alltid grym, men extra aktualiserat av att vi sjunger hans musik i kören. En ny låtbekantskap som stulit mitt hjärta är 4 the tears in your eyes.
  • Florence + The Machine – för att jag har köpt mig en biljett till konserten på Globen i mars. Mera livemusik är en annan av mina intentioner för året. Ser fram emot att få njuta dramatisk, suggestiv musik med låtar som South London Forever och Shake It Out.

Vad tar du med dig från veckan som gått?

Jag fortsätter att tyst hälsa mina glädjebringare träden. Det här trädet har ni sett förut och kommer få se igen, eftersom jag passerar det på vägen till pendeln varje jobbdag. Idag var det i sällskap med två barn och tillhörande snowracers som jag betraktade det.

Återblick på tacksamhet, förundran, lärande mm #4

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. Årets fjärde vecka…

… har några av de saker jag är tacksam för varit

  • lördagsmiddagen med kidzen. God mat (som jag lagat själv) och, framförallt, härlig gemenskap på temat ”Bästa låten ever”. Spotify gick varm när vi turades om att spela och sjunga (skråla…) med i våra favoriter.
  • de 2×2 timmarnas introduktionskurs i Iyengar Yoga som jag gav mig själv i helgen. Välgörande för stel och värkande kropp. Kände mig en centimeter längre när klasserna slutade än innan.
  • de 2x2x30 minuternas rask promenad i vintervädret som jag tog på vägen till och från kurstillfällena. Dagsljusdusch.
  • att min briljanta coachkurskompis vill samskapa och samarbeta med mig i en himla kul lösning för att hitta coachklienter. (Hör av dig per mejl om du är nyfiken på vad vi kan göra för dig!)
  • att min planering och genomförande av en visionsworkshop för ett stort gäng personer funkade så bra att uppdragsgivaren uttryckte sprudlande nöjdhet.
  • måndagens körövning. Att sjunga i kör är sannerligen en av de bästa medicinerna för välmående som finns.
  • mitt utvecklingssamtal.
  • ord av kärlek.

… förundrades jag med barnslig förtjusning över

  • snöflingornas stilla singlande.
  • skuggorna av snöflingorna på nysnön – som svärmande insekter på besök från en annan årstid.
  • trädens nakna respektive snötyngda kronor mot himlen. Naturen är en oslagbar skulptör!

… har jag på allvar landat i insikten om att

  • jag nått den aktningsvärda åldern i kvinnolivet då klimakteriet är en väldigt påtaglig och humörpåverkande realitet.

… har jag lyssnat till mina barns tankar om min ålder:

  • När vi pratar om skillnaden mellan kvinna, tant och gumma frågar jag om jag är tant. 15-åringen avger blixtsnabbt omdömet: ”Nej, du har två månader kvar till tantstatus!” (Jag fyller alltså femtio om mindre än två månader). Tur att jag inte har några problem med epitetet tant – redan som 11-åring kallades jag ”Tant Sara” av musikdirektören och barnkörledaren i Sandvikens kyrka. Och i min värld hänger ”tant” ihop med en status av att ha slutat bry sig så förtvivlat om vad en tror att alla andra tycker om en… för att istället gå sin egen väg, trygg i den en är och vad en behöver.
  • Samtidigt kände jag dock att det var lite tur att jag tidigare i veckan kvalat in som ”en femtiårig fjårtis” enligt 11-åringen, som hade synpunkter på mitt sätt att uttrycka mig…

… har jag bland annat läst

  • en artikel i SvD om hur vår hjärna påverkas av en digital livsstil. Det är en intervju med Anders Hansen, psykiatriker, som snart släpper boken ”Skärmhjärnan” . Läsningen fick konsekvensen att jag än en gång tagit bort Facebook och Twitter från telefonen, liksom ett gäng mobilspel…
  • min själssöstra Helena Roths sååå läs- och tänkvärda inlägg om förmågan till lärande och reflektion (som delvis kom sig av en kommentar som jag gjorde på ett annat av hennes inlägg). I inlägget kopplar hon ihop förmågan till varsam samvaro med sig själv med förmågan till lärande och reflektion och i förlängningen med förmågan till meningsfull förändring och expansion.

Vad tar du med dig från den gångna veckan?