Att bjuda in sitt hjärta

Jag jobbar en hel del med facilitering till vardags, det vill säga att leda workshops, dialogmöten och andra former av sammanhang där människor möts för att utforska en gemensam utmaning eller uppgift, nå beslut och göra åtaganden för att ta bollen som man fångade vid mötet och spela vidare i vardagen.

En metod/ansats/skola för att göra detta går under benämningen The Art of Hosting. Det är ett så vackert begrepp. En konstform är det verkligen. I det lägger jag att det inte är något man kan läsa sig till bemästrande och excellens i, utan något som man måste göra för att utvecklas i. Jag lägger också ett stort mått av kreativitet i det: att utifrån behov, förutsättningar och sammanhang – och inte minst de människor och den dynamik som finns och uppstår dem emellan – skapa processer som öppnar för, bjuder in en god dialog med nyfikenhet, prestigelöshet, lyhördhet och gärna också en hel del skratt.

Bjuda in skrev jag. Hosting – värdskap. Att skapa ett rum och hålla en rymd där nya insikter kan väckas, engagemang ta form och åtagandet för det där första steget på tusenmilafärden (eller för den delen kanske det 472:a – lika viktigt det för att fortsätta i önskad riktning) manifesteras.

I en annan del av min vardag coachar jag personer. Coaching beskrivs ibland som ett stöd i att ta sig från ett nuläge till ett önskat läge mot bakgrund av de erfarenheter och mönster som man etablerat genom livet. För mig behöver inte coaching alltid handla om en utvecklingsresa framåt mot ett bestämt mål (jag vet att mål, inte minst SMARTA, ofta ses som en viktig del av coachingprocessen. Jag är inte odelat positiv till de där smarta målen. Ibland kan det vara smartare att tillåta sig något som är mer löst i kanten.). Det handlar lika mycket eller mer om ett område eller en fråga i en människas liv som hen vill ta sig an på något sätt – om så ”bara” genom att byta perspektiv. Det kan handla lika mycket om expansion och fördjupning som utveckling och strävan framåt.

Facilitering och coaching har en hel del gemensamt. Inte minst genom att det handlar om att bjuda in till ett rum och en rymd där utforskande kan ske. Och för mig är det viktigt att skapa rum som inte bara bjuder in huvudet. Utan som också, och kanske framförallt, bjuder in hjärtat.

Vi är fantastiska varelser, vi människor. Förmögna att ta in och forma vår värld med hjälp av analys och logik, med känsla och intuition och med våra sinnen och vår kropp. Ju mer av alla dessa förmågor vi kan använda, sätta i rörelse, ta vara på energin i, desto djupare tänker jag att våra insikter och åtaganden kan ta fäste i oss. Och det är i alla de perspektiven som jag vill facilitera och coacha. Med hela människan, för hela människan.

Har du en fråga eller område som du vill ge ett rum, en rymd att utforskas i? Kanske kan jag få bjuda in dig och ditt hjärta till det. Om det gäller facilitering hittar du mig och mina grymma kollegor här. För individuell coaching kontaktar du mig här.

Återblick #35-38

Sommaren har övergått till höst och dag läggs till dag. Mitt liv har, som vanligt, fyllts med mängder av anledningar till tacksamhet och förundran, till glädje och sorg, till frustration och växande. Några saker som gett mig lite extra glädje och tacksamhet de senaste fyra veckorna är

  • vänskaperna som berikar mitt liv. Nya och gamla bekantskaper. Som kommer med blåbärssoppa och muffins när jag är sjuk. Som är promenadsällskap, lunchsällskap, middagssällskap, konsertsällskap och biosällskap. Som delar sin glädje och frustation med mig. Som lyssnar på mig, skrattar med mig, peppar mig.
  • en alldeles speciellt ljuvlig kyss.
  • lovande möten med min nya terapeut.
  • en härlig fest för vännen A, med massa dans och äran för mig att vara toastmadame.
  • bioupplevelser med guldkant. Inte minst filmen om Miles Davis – Birth of the Cool. Smärtsamt vacker film om ett geni, med allt av gott och ont som en sådan begåvning innebär för ett liv.
  • nya konsertupplevelser, framförallt magi i sensommarkvällen i form av Vegas i Vitan. Grymt ös, härlig show!
  • förmånen att åter få stötta coachklienter i att göra skillnad i sina egna liv, bara genom att se saker från ett lite annat håll.
  • nya, roliga, utmanande uppdrag i jobbpipelinen.
  • den fängslande berättarkonsten i Babylon Berlin, den tyska supersnygga kriminalserien som fått välförtjänst uppmärksamhet.
    ett nytt, hörvärt (som vanligt) avsnitt i Myter & mysterier. Denna gång på temat Skuld.
  • den praktiska, tillämpade statsvetenskapen när jag tar mina första stapplande steg som partimedlem i Liberalerna. Att vara gräsrot är en vacker och viktig funktion i försvaret och utvecklingen av vår demokrati.
  • apropå gräsrötter: ögat gläds åt höstens alla blommor i lila, gult och mörkrött, och de vackra gräs som mer eller mindre gröna fortfarande fångar min uppmärksamhet.
  • släpljuset som färgar fasader gyllene och brinnande röda.
  • smaken av mina egna körsbärstomater som fortsätter att bära frukt.
  • brittsommarfrukost i den ännu värmande solen på altanen. Med Busan på äventyr i gräset.

Vad tar du med dig från veckan som gått?

Återblick #22

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. Årets tjugoandra vecka…

… är jag tacksam över

  • långhelgen. Behövde fortfarande komma ner i varv lite efter en hektisk vår. Nu är varvtalet ganska så optimerat.
  • Skratt, gråt, samtal, tid, utflykter och arbetsgemenskap med barnen
  • Att se hur syskonen finner varandras gemenskap alltmer givande och angelägen. Att höra deras skratt tillsammans.
  • Slutleveransen i ett angeläget uppdrag, med stor stolthet över resultatet och mina kollegor, vars kompetenser jag beundrar och lär mig av.
  • Att få frågan om att hoppa in som talare vid premiärexamensceremonin för Masterstudenterna i design på Linköpings universitet, och att få leverera detta tillsammans med min underbara kollega och teamlead Malin. Och fira i solen på hennes förstubro efteråt.
  • Coachingsessionen med klienten som fullkomligt studsade av nyvunna insikter och iver att omsätta dem i praktiken. Och som gjorde det med stor framgång och avsedd effekt.
  • Att hitta klänning att hyra och inte behöva stress-sy inför nästa veckas femtioårsparty. Att dessutom hitta de perfekta skorna till på secondhand.
  • Möten med ömhet, närhet, njutning och inte minst samtal om det viktiga i livet.
  • Min altan i sommarsolen. Blommorna, grönskan, gräsen i trädgården. Bofinkens jublande fanfar.

… har jag lyssnat på Molly Sandéns nya skiva Det bästa kanske inte hänt än. Om uppbrottet från Danny Saucedo. Texter som tar tag med hullingar. En produktion som är sååå snygg, så cool. Och ändå så naken.

… har jag läst ut filosofen Jonna Bornemarks Det omätbaras renässans. Oj. Oj. Oj. En sån läsupplevelse. Sista avsnittet handlar om humanioras, religionens och konstens roll och möjligheter i ett samhälle där mätbarhetens dogm styr med järnhand, inte minst inom de mellanmänskliga verksamheterna paradoxalt nog. En järnhand som riskerar att krossa exakt det vi hoppats på att den skulle ge oss: kvalitet och värdighet. En bok jag strax ska börja om på.

Vad tar du med dig från veckan som gått?

Återblick #11 och #12

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. Årets elfte och tolfte vecka…

… har jag varit tacksam över

  • 16-åringens integritet. Hon väljer själv att konfirmera sig, och döpa sig för att ha något att konfirmera. Att min vän H är hennes dop- och konfirmationspräst är ännu en källa till tacksamhet.
  • 14-åringens civila olydnad när han strejkade med Greta och alla miljoner andra unga över hela världen. Hans ömma moder håller honom svaret skyldig nu hur vi på daglig nivå kan minska vårt fotavtryck.
  • fortsatt viktiga insikter på coachkursen.
  • att få översköljas av musik på konserten med Florence+The Machine
  • känslan av att ha hittat så rätt, så hem i jobbet. Tror bestämt jag är lite kär. I min arbetsplats, mina kollegor och mina uppdrag. I känslan jag har för jobbet just nu. Den att jag gör skillnad.
  • känslan av att ha hittat så rätt, så hem i träningen. Iyengaryogan gör mig väl till kropp och själ.
  • krokusarna i mitt trädgårdsland.
  • den ljuvliga laxen med lime och koriander som E lagade åt mig.
  • promenaden till Liljeholmen med 14-åringen, som blev till ett delande av värdefulla tankar.
  • gonattkram med tillhörande ord ”jag älskar dig, mamma” från 11-åringen.
  • att se bilderna på 16-åringen i den vackraste balklänningen, vintage med hög hals och långa ärmar i spets. Så mycket hon, så vacker hela hon.
  • att sjunga vårsånger i tre stämmor med körsångarbarnen vid köksbordet.
  • doften av vår.
  • en bra wordfeudvecka med en rullning och ett riktigt högpoängsord (på slumpbrädet visserligen men i alla fall).

… har jag skrattat (med värme) åt mig själv när

  • jag fylldes av pirrande intresse och välbehag av åsynen av powerpointen med ordet ”förvaltning” på vid Tillitsdelegationens Forum Tillit. (I filmen från dagen kan du vid 4.00 ungefär se mig, tillsammans med IVOs (Inspektionen för vård och omsorgs) Thomas Mehralizade och Ulla Barr samt Andreas Zheng Svensson från Knas Hemma reflektera kring det Policy Lab som vi på Usify gjorde tillsammans med IVO kring kvalitet i tillsynen av HVB).

… har jag lyssnat på

  • P3 Souls dokumentär om Chaka Khan, en av mina absoluta favoritartister. En fängslande skildring om en person som formats av mycket mörker i livet. Del 1 och del 2.

… har jag tittat på

… har jag fängslats av

  • naturens skönhet. Den sammetslena mossan, de tinande isformationerna på klippan, vintergäckens solgula trotsighet. Och träden, de välsignade träden. Där knopparna börjar anas, men där de kala grenverken ännu formar skulpturer så intrikata och vackra att Michelangelos David framstår som en gipsgjutning på förskolenivå i jämförelse.

Vad tar du med dig från veckan som gått?

Återblick på tacksamhet, lärande och lyssnade #5

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. Årets femte vecka…

… har några av de saker jag är tacksam för varit

  • mötet med min första coachingklient. Det sista i den serie som är en del av min utbildning. Tacksam för att ha fått gå med henne en bit på hennes väg och för värdefull feedback, som ger mod och inspiration att fortsätta se coaching som en del av det jag gör framöver.
  • intressanta och stimulerande insikter kring systeminnovation och integrerad vård i ett av jobbuppdragen.
  • en uppdragsförfrågan från en av deltagarna i förra veckans visionsworkshop – hon uppskattade den så mycket att hon ville anlita mig! Hurra!
  • lördagens välgörande yogapass och tillhörande promenad. Så glad att jag valt Iyengar yoga; det metodiska, stegvisa och stöttade arbetet passar både min knopp och kropp som hand i handske.
  • biokvällen med kära vännen E. Tacksam för den gemenskap vi fortfarande delar, även om vi inte är ett par.
  • att få göra C sällskap till öppet hus på Kungsholmens gymnasium/Stockholms musikgymnasium. Mitt gamla gymnasium, där jag inte varit på 31 år… Det blev en tripp på memory lane, men framförallt värdefull tumanhandstid med C.
  • tumanhandstiden med M när vi gick på mönster- och tygjakt med en regnjacka i åtanke. Gul, med blårandigt trikåfoder ska den bli. Jakten fortsätter på nätet, då vi inte hittade vare sig mönster eller tyg som föll oss på läppen.
  • mello-kväll med varsin hjärtröstningsapp. Och parallellt twitterkollande.
  • skönheten i vinterlandskapet som mötte oss imorse. Även om jag verkligen längtar tills lättare skor och jacka kan åka på, och jag kan börja cykla igen (har inte visat mig vara någon vintercyklare än så länge) är det verkligen vackert med snötyngda grenar.
  • att jag insåg vad jag ville och agerade på det.

… har jag lärt mig

  • lite mer om min ekonomi genom att jag nu fört kassabok en månad. Grunden för min årsintention Hållbar ekonomi.
  • hur oerhört stel jag är – yogan avslöjar obönhörligt varje led. Tur att det går att ändra!

… har jag lyssnat på

  • Prince – alltid grym, men extra aktualiserat av att vi sjunger hans musik i kören. En ny låtbekantskap som stulit mitt hjärta är 4 the tears in your eyes.
  • Florence + The Machine – för att jag har köpt mig en biljett till konserten på Globen i mars. Mera livemusik är en annan av mina intentioner för året. Ser fram emot att få njuta dramatisk, suggestiv musik med låtar som South London Forever och Shake It Out.

Vad tar du med dig från veckan som gått?

Jag fortsätter att tyst hälsa mina glädjebringare träden. Det här trädet har ni sett förut och kommer få se igen, eftersom jag passerar det på vägen till pendeln varje jobbdag. Idag var det i sällskap med två barn och tillhörande snowracers som jag betraktade det.