Etikett: November

Novembertid

On By Sara ModigIn Insikter1 Comment

November. En månad som under många år var årets tyngsta för mig. Oktobers andlöst färgsprakande lövverk har fallit ner och lagt sig som en brunkletig, hal matta på marken. Kala grenar sträcker sig från träden mot himlen likt spretande skelettfingrar ur jorden. Mörket lägger sig allt tätare, allt längre över jorden, och i kombination med de råkalla regnen har november varit årets råfuktiga, gråa vadmalsfilt för mig.

Det är långt kvar till adventstidens glittrande ljus och stämningsfulla sånger. En lång rad av vardagar i svartvitt, med intensivt jobbande och sinande energinivåer brukar vänta.

Idag är känslan inför november inte så… dystopisk. Sedan ett par år är jag del av en facebookgrupp på temat Älska november. Där har jag fått nya perspektiv, som gjort november till vilopausen i årets in- och utandning. Den månad där jag bara är.

november
vi hälsar dig

nu äntligen tid att vara
improduktiv
ineffektiv
introvert
eftertänksam
långsam
dåsig
kontemplativ
vegetativ
regrediera tillbaka till puppstadiet
säkert fler ord som jag inte kommer på just nu
disträ
tankspridd
till exempel

ingen checklista att checka av
nothing to do, nowhere to go

vi firar inte november
vi bara konstaterar att november är här och vi behöver inte göra något åt det, alls

vi sjunker in i november
och låter november sjunka in i oss.

Lotta Norberg, grundare av FB-gruppen Älska november!

Backspegel i tacksamhet och förundran 45

On By Sara ModigIn Veckan som gick2 Comments

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets 45:e  tänker jag bland annat på…

… upplevelsen när frågetecken rätas ut till utropstecken genom samskapande med grymma kollegor.

… första mötet med mitt livs första fokusperson i rollen som coach.

… novembergrått. Dimma som sveper in staden i ett lätt melankoliskt lugn.

… doftljus. Med mina dofter – av brinnande ved, fuktig skog. Men också energigivande verbena.

… att få bli bjuden på middag två gånger samma vecka.

… att få bjuda fina grannen M på spontanlunch. Både Busan och jag gladdes.

… vänskap.

… samtal.

… kyssar. Mjuka. Långa. Lätta. Heta. Jorosåatt-ä. Få saker är bättre.

… att köra nybil. Sunfleet ger en såna glada överraskningar ibland (nej, inlägget är inte sponsrat).

… att känna urkraften bryta fram vid entrainment hos bästa Therese på e-bar.

… att dansa loss i köket med mig själv.

… att bli påmind om en gammal goding som jag glömt bort, men verkligen gillat och gillar fortfarande: Doobie brothers med Michael McDonald (väl) och What A Fool Believes. Riktigt, riktigt härligt slickt sound.

… mitt duntäcke. Bra livskvalitetshöjare i november.

… skumbad med skumpa (faktiskt också det alldeles själv). En annan bra livskvalitethöjare.

… den varma smaken av garam masala, kompletterad med en lätt brytning av apelsin i linsgryta.

… att baka eget matbröd igen.

Vad har väckt din tacksamhet, din förundran denna vecka?

Tanken är att förmedla den lugna, starka urkraft som jag skönjer allt mer.
På väg.
Omfamnad av novemberdimman

Backspegel i tacksamhet och förundran veckorna 42, 43, 44

On By Sara ModigIn Veckan som gickLeave a comment

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på de tre senaste veckorna tänker jag bland annat på…

… första modulen i min coach- och ledarcertifiering. Två höstvackra dagar på Skepparholmen i Nacka i sällskap med ett gäng nya bekantskaper som jag vet att jag kommer få göra en spännande och utmanande resa med.

… möten och gemenskap med vänner. Inte minst de som hjälpte mig hålla smärtan, hålla skörheten en hamnar i när kärleksrelationen tar slut.

… romantisk kärlek som befrias till vänskaplig kärlek.

… mötet med ett gäng KTH-studenter när jag för tredje gången fick förmånen att ge feedback på deras slutpresentationer på kursen i reflekterande designprocess. Inspirerande och angeläget uppdrag.

… workshopen där mina skickliga kollegor vägledde deltagarna till nya perspektiv med hjälp av lera och flugbindning.

… det dubbelriktade mentorskapet med en kollega. Att få dela kunskap och kompetens från våra olika bakgrunder i en dedicerad dialog är otroligt stimulerande! Och bygger arbetsgemenskap dessutom.

… att få förtroendet att skapa stämmor till 14-åringens egenskrivna och alldeles fantastiska låtar.

… 11-årsresan med minstingen. Tre dagars äventyr på sagornas ö. Juveler till minnen.

… filmkvällarna med samma 11-åring på höstlovet.

… körkonserterna med Ars Longa i allhelgonatid. Som bland annat innebar en ny musikalisk bekantskap i form av Michelle Willis, kanadensisk singer-songwriter. Med sånger som berörde mig på djupet.

… novembers ankomst. November, vattenhål för introverta och melankoliska. Tid att kura inte bara skymning, utan långa mörka kvällar. Med levande ljus, böcker, filmer, musik. Eller bara tankar i tystnad. Te eller rött vin. Varma bad. Stillheten innan det glittrande decembercrescendot sätter in. Som ”nåd i en varm vind”, som Michelle Willis sjunger om i sin Solitude

 

 

Omfamnad av novemberdimman
Basecamp Iceland
Detaljer från dörrhantag på KTH, LIndstedtsvägen 5

Att minnas tillsammans

On By Sara ModigIn Lyrik, TankarLeave a comment

Låga vid låga i svart novemberkväll. Tänds. Brinner. För älskad. För livskamrat. För förälder, för mor- och farförälder. För barn. För vän. För den som alltid fanns där. För den som fattas någon. För den som gjort skillnad för någon.

Ensam i folkvimlet. Två klamrar sig fast vid varandra. Några, som den som inte längre är betytt något för, tillsammans.

Det sägs att vi är rädda för att kännas vid döden i vårt kliniska, moderna samhälle.

Skogskyrkogården på alla helgons dag 2017 sjunger en annan sång för mig.

Måhända saknar vi språk för och vardaglig närhet till döden.

Men en gång om året är vårt livs ändlighet – alltför kort eller välsignat rikt och långt – högst påtaglig. Viskningen ”Memento mori” drar, som ljuset myggan, oss som lyssnar till sig. Vi är många som lyssnar. Vi är många som trängs i bilköer och på extrainsatta tunnelbanetåg för att få minnas. Minnas tillsammans. Minnas dem som blott finns i våra minnen. Och kanske också, med Pär Lagerkvists ord, minnas att

En gång skall du vara en av dem
som levat för längesen.
Jorden skall minnas dig
så som den minns gräset
och skogarna,
det multnande lövet.
Så som myllan minns vindarna.
Din frid skall vara oändlig
så som havet.

IMG_0835
Och fullmånens lykta lyste som ett himmelskt gravljus från ovan över Skogskyrkogården

IMG_0829
Låga vid låga. För dem som gått ur tiden före oss.

IMG_0831
Nya och gamla traditioner smälter samman till något nytt och högst meningsfullt

IMG_0832
För dem som finns i våra hjärtan

 

Tack till käraste E för att du påminde mig om Pär Lagerkvists dikt! 

Novembertisdag 2016

On By Sara ModigIn Mat och bak, UpplevelserLeave a comment

November kan vara ganska så ljuvlig. Efter att ha halkat in till city i råkyla och slask fick jag en efterlängtad pratstund och massage av fantastiska väninnan Ulrika på Träningspuls (varför inte unna dig lyxen du också – här bokar du tid hos henne). Sedan halkade jag vidare i jakt på fönsterlampor som ska lysa upp eftermiddagar och kvällar i lilla studion där vi bor de veckor vi inte bor med barnen. Ingen framgång idag – får fortsätta att halka runt i jakt på den rätta lampan till rätt pris.

skarmavbild-2016-11-08-kl-21-11-13

På hemvägen halkade jag in på Gaston. Jag lääängtade efter doften och smaken av ett fylligt rött för att balansera vinterkylan, och där vägleddes jag med säker och trevlig hand fram till en underbar nebbiolo med riklig frukt och en hel del mineral och strävhet i sig. Den kompletterades med kvällsmat i form av tryffel- och gruyèreströsslade popcorn…  #förattjagärvuxenochfårväljasjälv.

Skummade nyheterna om valet i USA, men övergick till Martina Haags skilsmässoroman Det är någonting som inte stämmer. (tack för tipset Ulrika) istället. Ska ta in konsekvenserna av utfallet av presidentvalet när det är avgjort.

gastonmysfotosaramodig

Sitter nu vid bordet med tända ljus, snöpudrade trädgrenar och mjukt lysande gatlyktor utanför fönstret. Det är ganska kyligt i min lilla studio, så på med tjocka tröjor, täcken och filtar. Mysigt!