Du måste ingenting sägs det. Ordet ”måste” tar ifrån dig ansvaret och kontrollen sägs det. Förlägger makten över livet ditt till krafter utanför dig själv.
”Vill” istället, sägs det. Välj, önska. Som ett uttryck för att kraften i din handling kommer från ditt inre. I egenmakt och ansvarstagande för det som är ditt att ta ansvar för.
Det vi vill, väljer, önskar i djupet av vårt inre får konsekvenser för vår vilja, våra val och önskningar – våra handlingsalternativ – i nästa led. Och nästa. Som rader av fallande dominobrickor på högkant.
Jag vill skriva, reflektera, ställa frågor, måla i ord. Om jag inte sätter av tid för det, om jag inte trotsar känslan av att jag sagt allt jag har att säga. Då blir inga ord fästa på det digitala papperet och min skrivarvilja förblir ouppfylld.
Jag väljer att unna mig ett kök som fungerar på en för mig rimlig nivå. Om jag då inte gör mig omaket att be om hjälp eller tar kostnaden för den när kökskranen bestämmer sig för att slita sig fri från diskbänken. Då står jag där utan vad som är mitt kök (till vilket jag alltså räknar en kökskran som jag kan använda fullt ut).
Jag önskar en kropp som bär mig många år till i skapande och njutning. Om jag inte lyssnar på den, om jag inte ger den de förutsättningar den behöver i form av näring, rörelse, återhämtning, utmaning finns en klar risk att den inte kommer att kunna svara upp mot denna önskan. (Med all respekt för att det inte går att få några garantier för vad livet i övrigt för med sig.)
Simpla exempel. Men ändå exempel på när ”måsten” uppstår utan att andra krafter än jag själv är inblandade. Måsten i konsekvenskedjor, val- och beteendehierarkier, som bara jag själv kontrollerar. Som är uttryck för mitt ansvarstagande mot mig själv och som emanerar ur mitt inre.
Du måste absolut inte dela något om hur du förhåller dig till dina måsten, borden (det ordet försöker jag faktiskt hoppa över både här och i livet i övrigt), viljor, val och önskningar. Men jag ser fram mot att läsa om du väljer att göra det!
För att göra det måste jag ta fram kameran och trycka av.
Och jag måste ta mig tiden för att analysera och eventuellt bearbeta bilden för att få fram den berättelse som jag vill att den ska berätta.
Måste.
Inte av yttre tvång, men för att svara mot min längtan och mina drömmar.