Att bjuda in sitt hjärta

Jag jobbar en hel del med facilitering till vardags, det vill säga att leda workshops, dialogmöten och andra former av sammanhang där människor möts för att utforska en gemensam utmaning eller uppgift, nå beslut och göra åtaganden för att ta bollen som man fångade vid mötet och spela vidare i vardagen.

En metod/ansats/skola för att göra detta går under benämningen The Art of Hosting. Det är ett så vackert begrepp. En konstform är det verkligen. I det lägger jag att det inte är något man kan läsa sig till bemästrande och excellens i, utan något som man måste göra för att utvecklas i. Jag lägger också ett stort mått av kreativitet i det: att utifrån behov, förutsättningar och sammanhang – och inte minst de människor och den dynamik som finns och uppstår dem emellan – skapa processer som öppnar för, bjuder in en god dialog med nyfikenhet, prestigelöshet, lyhördhet och gärna också en hel del skratt.

Bjuda in skrev jag. Hosting – värdskap. Att skapa ett rum och hålla en rymd där nya insikter kan väckas, engagemang ta form och åtagandet för det där första steget på tusenmilafärden (eller för den delen kanske det 472:a – lika viktigt det för att fortsätta i önskad riktning) manifesteras.

I en annan del av min vardag coachar jag personer. Coaching beskrivs ibland som ett stöd i att ta sig från ett nuläge till ett önskat läge mot bakgrund av de erfarenheter och mönster som man etablerat genom livet. För mig behöver inte coaching alltid handla om en utvecklingsresa framåt mot ett bestämt mål (jag vet att mål, inte minst SMARTA, ofta ses som en viktig del av coachingprocessen. Jag är inte odelat positiv till de där smarta målen. Ibland kan det vara smartare att tillåta sig något som är mer löst i kanten.). Det handlar lika mycket eller mer om ett område eller en fråga i en människas liv som hen vill ta sig an på något sätt – om så ”bara” genom att byta perspektiv. Det kan handla lika mycket om expansion och fördjupning som utveckling och strävan framåt.

Facilitering och coaching har en hel del gemensamt. Inte minst genom att det handlar om att bjuda in till ett rum och en rymd där utforskande kan ske. Och för mig är det viktigt att skapa rum som inte bara bjuder in huvudet. Utan som också, och kanske framförallt, bjuder in hjärtat.

Vi är fantastiska varelser, vi människor. Förmögna att ta in och forma vår värld med hjälp av analys och logik, med känsla och intuition och med våra sinnen och vår kropp. Ju mer av alla dessa förmågor vi kan använda, sätta i rörelse, ta vara på energin i, desto djupare tänker jag att våra insikter och åtaganden kan ta fäste i oss. Och det är i alla de perspektiven som jag vill facilitera och coacha. Med hela människan, för hela människan.

Har du en fråga eller område som du vill ge ett rum, en rymd att utforskas i? Kanske kan jag få bjuda in dig och ditt hjärta till det. Om det gäller facilitering hittar du mig och mina grymma kollegor här. För individuell coaching kontaktar du mig här.

Söndag i tacksamhet och förundran 7

Under 2018 vill jag ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Årets sjunde vecka ser jag bland annat tillbaka på…

… känslan av ett golv som dammsugningen befriat från grus och damm. (Jag dammsuger minst en gång i veckan. Men så här års verkar det som om kommunen har ett hemligt grusupplag hos mig, och Busan känner sig tydligen nödgad att tillverka dammråttor på löpande band eftersom hon inte har några andra råttor att jaga.)

… gomiddagen för att fira med min älskade E, min frölovade, på Alla hjärtans dag. Att sedan få somna nära, nära fullbordade lyckan.

IMG_2616

… diskussionerna om Descartes gudsbevis i kursen Filosofins historia (distans, halvfart). Himla spännande att reflektera över hur vi sekulariserade människor i 2000-talet tolkar hans närmast axiomatiska antagande om Guds existens – eftersom han upplever den klart och tydligt.

… att bli påmind om/introducerad till Spinozas idé om gud som den substans som allting består av (kommer inte ihåg om jag hört/läst om den tidigare). Spinoza ser inte gud som den personliga gud som jag är van vid från kyrkliga sammanhang, och som jag inte längre kan omfatta. Hans tankar beskriver gud snarare i linje med den hinduiska Brahman, världsjälen. Jag sällar mig till Albert Einstein, som lär ha sagt att ”Om jag tror på en gud, så är det Spinozas gud”.

… skrivandet av en riktigt bra offert (i mitt tycke). Om sen kunden gillar den återstår att se.

… känslan av att hjälpa människor att skapa sig en gemensam bild av möjligheter och framtid genom att facilitera en workshop med lyhördhet och flexibilitet och den upplevelse av trygghet i yrkesrollen som gör det möjligt att vara lyhörd och flexibel i stunden.

… samtalssalongen på tema åldrande. Möte med människor i öppenhet och sårbarhet.

… de dagliga kärleksbetygelserna från 10-åringen på sms och messenger.

… skönheten i snötäckt landskap och skulpturer av vatten som frusit till is, som i ögonblicket.

IMG_2644

 

Söndagssummering vecka 39 2017

När veckan går mot sitt slut vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat, och sätta ned foten för ett ”grow” – ett område som jag vill rätta till/ utveckla/vara extra uppmärksam på – inför den kommande veckan.

Glows 

Tre dagar på kurs – vilken lycka för en lärandejunkie som jag! Nu är jag diplomerad i konsten att hålla möten och workshops som involverar alla deltagare för att ta tillvara deras kunskap och erfarenheter. För bättre beslut och delade insikter helt enkelt. Och därmed för mer kraft och hållbarhet i förändringsarbetet. Sköna medstudenter och en kompetent lärare bidrog till upplevelsen.

Att få hålla föreläsning och workshop för ett 70-tal KTH-studenter om innovation och om hur berättelsen om – logiken för – de förändringar som man vill skapa kan utvecklas. Att få starka kvitton på att mitt budskap om behov och önskad effekt, snarare än lösning, som grunden för innovationsarbetet gick hem, och att flera nya insikter kring målgrupper, tillämpningsområden m.m. uppstått. Det gjorde mig rörd, glad och tacksam.

Tid med älsklingen på tu man hand. Med god mat och massa närhet som ackompanjemang. Det ger självlysande glow!

Utforskande av ett soligt men blåsigt Malmö, inklusive fika och, som alltid, ett gott samtal med goda vännen Magnus J. Och med viktigt uppföljningssamtal med klokaste coachen och terapeuten Alla Pétursdóttir efter ledarskapskursen i början av september.

Malmö bjöd också på inkassering av förstavinsten i ett lotteri som jag sajnade upp för på försommaren i form av att anmäla mig till ett nyhetsbrev. Jag vann en gratis tantramassage… En ljuvlig och omvälvande upplevelse, som öppnade för viktiga insikter. Och gav mersmak! Att Patrik Olterman är Frälsningsofficer (om än ej aktiv) gav en viktig extradimension för mig i och med att han gav referensramar till hur jag kan sätta in upplevelse och insikter i kristen teologi.

En helg då förkylningen slog till, trots flitigt ingefärsshottande denna höst. Förkylningen blev ändå ett glow, eftersom den ”tvingade” mig att göra ingenting… (Nåja, nästan.) Och jag upptäckte dessutom att ingefärsshot och Aperol är en riktig höjdarmix. Ska nog prova med lite tonic water i också… Det lär ju vara hälsosamt, hehe.

Kanelbullar med extra allt gott (foto: Eric Forsberg)

Nybakta bullar hemkörda av älsklingen med dotter. Stora, varma bullar med extra allt av smör, socker och kanel… Mmmm….

Den fantastiska filmen InnSæi – the Power of Intuition på Netflix.

Jag har mediterat sex av sju dagar denna vecka! Yep, yep, yep!

Ett ”grow” – ett område som jag vill rätta till/ utveckla/vara extra uppmärksam på – inför den kommande veckan.

Regelbunden meditation. Jag fortsätter med förra veckans ambition och mål att köra varje dag en vecka. Headspace, Mindfulnessappen, Courserakursen De-mystifing Mindfulness… Har många redskap, men kan också välja att bara sitta själv utan guidning. Pepp, pepp, pepp!

Veckans ord

Inåt.  Min viktigaste resa just nu är resan i riktning inåt.

Veckans musik

Erna Tauros Höstvisa med Birgitta Ulfsson. Den sveper in mig i varmt mörker med levande ljus, en varm filt och en kopp te. Och i det vemod som hör hösten till för mig. Trots vemodet älskar jag hösten. Eller – är det kanske just på grund av vemodet som jag älskar den?

Vilka är dina glows and grows denna vecka?

Mysbelysning (foto: Cecilia Modig)