Etikett: Fågelsång

Återblick #6

On By Sara ModigIn Veckan som gickLeave a comment

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. Årets sjätte vecka…

… har några av de saker jag är tacksam för varit

  • starka och omtumlande timmar i coachkursens fjärde omgång.
  • fågelsången som börjat förgylla morgnarna. Gråsparven och bofinken hälsar Busan och mig när jag släpper ut henne i gryningen.
  • 14-åringens eufori över att få gå med sina kompisar på sitt livs första rockkonsert.
  • vännen E:s magiska matlagningskonst och kärleksfulla omsorg även när jag inte är på topp.
  • körövningen som erbjöd rikliga chanser till sittdans. Utöver glädjen att sjunga!
  • att få sträcka ut och varsamt utmana kroppen i yoga.

… har jag lärt mig

  • att det finns ett helande rum i coaching, inte bara för klienten utan även coachen.

… har jag tittat på

  • det vansinnigt spännande programmet (från BBC, what else) om Beethovens ödessymfoni (länken går till SVT play, giltig t o m 11 mars 2019) och den hyllning till de revolutionära idealen från 1789 som döljs i den enligt en av mina stora hjältar, dirigenten John Eliot Gardiner.

Vad tar du med dig från veckan som gått?

Enskede kyrka i vinterskrud mötte mig vid körövningen.

Gråväder i mars

On By Sara ModigIn Tankar4 Comments

Marsdag, dagsmeja och gråväder. De råfuktiga molnen är i ögonhöjd, och själen blir som karg och stelfrusen av luften.

Allt är stilla. Övergångstid. Övergång mellan gnistrande, knarrande isblåvita vinterdagar och ljusgula, björklövsmusörongröna utsprickande vårdagar.

Somliga dagar är gråväder även i livet. Idag var det min dator som låste sig och försatte mig i vänteläge. Grus i maskineriet – månne det är sanden från den blötbruna snögatan som trängt sig in i processorn, liksom det råkalla tränger sig in i min kropp idag?

Fågelsången vittnar om några har koll på vad vi är på väg mot, blåmesen, koltrasten och jag. Skatan med förstås. Fågelsången bär bud om ljuslila kvällar, där koltrasten sjunger sig tokig och mig till lycka.

Minnet av min kärastes värme mot min hud, av hans kärleksfulla blick som dröjer kvar vid mig, är fågelsången som värmer min själ. När vi är, min käraste och jag, är vår.