Åh, vad jag älskar att gå på livemusik! Musik är min bästa medicin, ett av mina främsta livselixir, och att uppleva spelglädje och svepas in i ljudvågor och det magiska som uppstår mellan tonerna i en livekonsert är bara alldeles, alldeles underbart .
Konsertkalendern fylldes snabbt inför våren i början av året. Så kom viruskris och livet sattes på ande- och glädjefattig hold. Åtminstone kändes det så. Tills…
Livestreamandet kom igång. Den första upplevelsen var en onsdag då jag tänkt våga mig socialdans på Chicago Swing Dance Studio.
Jag fascinerades av den närhet som uppstod, trots att musiken svepte om mig från en liten skärm med inte alls särskilt vassa högtalare istället för att bädda in mig i sin varma, sensuella pläd där i rummet där musikerna faktiskt befinner sig.
Jag tog flera danssteg, även om det inte var en särskilt social dans. Och jag njöt av ett sanslöst sväng. Jag swishade motsvarande inträdet.
Sen dess har jag fortsatt att njuta av livestreams från Chicago, från Faschings serie Stockholm Jazz Stream och inte minst från Orionteatern, där Bo Sundström varje kväll i nästan en veckas tid bjöd på otrolig musik och småputtriga soffsamtal. Ikväll njuter jag grymma trion LSD (Lindborg/Sjöstedt/Daniel) – Fredrik Lindborg är en sanslös saxofonist.
Jag har också köpt mig ett abonnemang på Metropolitans Video on demand-tjänst, där utöver en massa inspelad opera av världsklass också livestreamad opera ingår. Och i helgen blir det digital kulturnatt!
Även om jag ser fram emot att få lämna in ytterkläderna i garderoben på Fasching, köpa mig en Aperol Spritz och inta min favoritplats på avsatserna precis vid mixerbordet igen, så är jag glad åt att kunna njuta av fantastiska artister trots Corona. Och för mig är det självklart att betala för upplevelserna. Även om jag skulle kunna titta gratis. För jag vill ha en långsiktig bäraktighet i möjligheterna till livemusik. Jag tror ju på ett liv efter krisen.
Har du lyssnat/tittat på musik eller någon annan kulturupplevelse i Coronavariant?
