Jobbpromenader med närvaro i det vackra

Är nu inne på femte veckan av hemmakontorande tror jag bestämt. Har varit förvånansvärt fokuserad på jobbet här vid köksbordet; distraktioner i form av ”borde fixa” har hållts på avstånd tills arbetsdagen är klar.

En hjälp i denna struktur har mina promenader till och från jobbet varit. De gånger jag drar på mig skorna och tar en promenad, om så bara runt kvarteret, för att ”gå till jobbet” blir koncentrationen på jobbet högre. Och de gånger jag ger mig ut för att ”gå hem från jobbet” blir fritiden mer avkopplad och frestelsen att ”bara kolla det där jobbmejlet” mindre.

Jag går i mina hoods här i Årsta; det ska vara enkelt, annars funkar det inte. Och det är märkligt – även om jag gått samma sträcka många gånger förr, är det ändå alltid nya upplevelser som väntar. Naturen är i ständig förändring. Vädret ger mina promenader olika inramning varje dag.

Jag tränar dessutom mina ögon att se detaljer – en knopp, en trädstam, rötternas slingrighet. Det blir en vandring i medveten närvaro, en närvarande medvetenhet om allt det vackra som finns runt mig. Här är några bilder som fångat det ögat uppmärksammat de senaste dagarna.

Backspegel i tacksamhet och förundran 30

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets tredje semestervecka tänker jag bland annat på…

… att vi i nästan två veckor i rad fått somna och vakna tätt intill varandra, älsklingen och jag.

… härliga dagar och så där alldeles lagomljumma kvällar i älsklingens stuga i sällskap med varandra, hans dotter och båda katterna.

… att se hur Busan dag för dag blev modigare och tryggare i den nya miljön.

… att få upptäcka ett nytt landskap, med rasande vackra vyer i form av både vildmark och landsbygd.

… att få träffa min älsklings familj.

… att åka och handla på elcykel.

… god mat. Mera god mat. Och goda drycker!

… vildhallon.

… lååååånga frukostar med daggfuktigt gräs under fötterna.

… pedikyr i äppelträdsgrotta.

… att se månförmörkelsen och mars i den mörka sommarnatten.

Foto: Eric Forsberg

… mina loppisfynd. Både i form av inköp och en ny antik- och loppishandel, mer välsorterad än de flesta jag stött på.

… upplevelsen av naturfotografen Jonas Classons bilder i utställningen Black Album. Galet läckra! Och inspirerande.

… fotograferandet. Inklusive efterbehandlingsjobbet. Roas alltmer av att försöka fånga berättelser i bilder.

… att fira att min älskade M uppnått den aktningsvärda åldern av 14 år.

… att samma M nu fått åka iväg på äventyr alldeles själv – tåg med en kompis till en tredje kompis sommarstuga.

… filmkvällen med femtonåringen C framför filmen Ted – för kärlekens skull. Vilka låtar de skrev de där bröderna!

… att få kramas med barnen igen.

… regnet. Och doften, ljudet av det.

Vad har du känt förundran över? 

På långpromenadsupptäcksfärd till Årsta med kamera och nioåring

Igår tog nioåringen och jag en långpromenad till Årsta från Söder. Färden gick längs Årstavikens glittrande vatten, till stor förtret för det sparkcyklande barnet som bara inte kunde förstå varför man inte asfalterar de väääärdelösa grusvägarna. Cityslacker vid unga år minsann. Den ömma modern förklarade detta med argumentet om tjäle i marken. Vilket väl snart inte längre är giltigt här i Stockholmstrakten…

Utöver irritationen över det sparkcykelovänliga underlaget muttrande barnet också över moderns ständiga pauser för att fotografera. Till dels kunde frustrationen lindras genom att även barnet fick skjuta några bilder. Men det krävdes ett äpple och en lekpark – Storsjöparken, som var ett av moderns mål för promenaden – för att humöret helt skulle återställas. Då blev det desto bättre!

Det här blev dagens skörd av bilder på blommor, broar och barn:

Detta bildspel kräver JavaScript.

(Barnet har gett sitt medgivande till att jag publicerar bilderna.)