Etikett: Helena Godotter Karlberg

21 december – Min syn på design

On By Helena KarlbergIn För förändringLeave a comment

Dagens inlägg är skrivet av min samskapare till En hel hand, Helena Godotter Karlberg.

Jag drivs av utveckling, oavsett om det handlar om att utveckla en plats, ett företag, en produkt eller tjänst eller en människa. Och när jag utvecklar använder jag design. Min syn på design beskrivs i 8 punkter nedan. 8, som för mig handlar mycket om design, ständig utveckling som går i loopar – man upptäcker, definierar, utvecklar, levererar, utvärderar, gör om, runt, runt. 8:an påminner också om SVID:s designmodell ”Double diamond” som utgår från Design Councils modell och som SVID, Stiftelsen Svensk Industridesign (där jag sitter i styrelsen) använder för att förklara och visualisera designprocessen (se nedan). 

Figuren visar designmodellen ”Double diamond” som utgår från Design Councils modell och som SVID nu använder för att förklara och visualisera designprocessen.
  1. Design handlar alltid om att utgå från användaren. I en kommun handlar det om att ha invånaren i fokus, men även besökaren, företagaren – ja, alla som vistas och verkar på en plats. Coachar jag en entreprenör eller adept kliver jag in i adeptens roll och försöker se världen utifrån adeptens ögon, planerar jag en konferens, eller en utbildning tänker jag alltid på mottagaren, likaså om jag skriver något. Vem ska läsa, varför och vad ska den personen få ut av det jag producerar? 
  2. Design handlar om att göra det enkelt. Och att förstå och ta ut kärnan. Det enkla är ofta det svåra och därför är det så viktigt att sätta sig in i en situation och att försöka förstå de behov som finns. Jag brukar samla in massor med material när jag utvecklar en ny produkt eller tjänst, jag kastar in all information i en tratt, maler och maler och till slut kommer essensen ut – kärnan. På en plats handlar det om att hitta platsens identitet. Platsens DNA och själ. När det har blivit tydligt, blir allt så mycket lättare att utveckla och det blir mycket lättare att kommunicera sitt budskap och att förklara varför man gör vissa val. Metoden använder jag i alla mina processer, inte minst nu när jag har börjat studera igen. Jag tar in massor med information, men ganska snart plockar jag ut det viktigaste. 
  3. Grunden är att lyssna. Och observera. Eftersom jag är journalist i grunden är jag bra på att lyssna och att ställa frågor. Men det handlar också om att ställa rätt frågor och att formulera sig rätt och att lyssna på inte bara det som kommer ut som ord, utan även vara observant på hur det sägs, varför det sägs, och på vad som inte sägs. Det vill säga det där mellan raderna. Det handlar om att vara totalt närvarande, att ta in hela rummet, hela situationen, hela människan. 
  4. Hela människan. Är något som jag och min kompanjon Sara verkligen har tagit fasta på. Tillsammans med har viutvecklat konceptet ”En hel hand” som hela den här julkalendern bygger på. ”En hel hand” är en metod för utveckling av ledarskap och självledarskap som utgår från hela människan, kroppen, hjärnan, själen, våra relationer och det universiella/andliga. 
  5. Prototypa. Testa. Design handlar också om att testa saker i skarpt läge. För att se, känna, upptäcka hur något fungerar eller inte fungerar. Här är det viktigt att få feed-back i ett tidigt skede, så att fel går att rätta till för att spara tid, resurser, pengar, energi.
  1. Samskapa. Korsbefrukta. Dela med sig. Design för mig är att samskapa, blanda kompetenser och att dela med sig. Det har varit grunden i allt jag gör, nätverket Magma för kvinnor från olika branscher, sektorer, kulturer, samhällsklasser, alla utvecklingsprogram somjag ligger bakom till exempel ”Dags att designa Norrbotten” och ”Latitude-66 Mentorship” som är ett utvecklingsprogram med syfte att rusta Norrbottens framtida ledare.Design för mig är att dela med sig av sina kunskaper, erfarenheter, framgångar, misstag, idéer, kontakter. När flera hjärnor tänker och skapar tillsammans blir allt mycket större och bättre, speciellt om man har olika bakgrund.
  1. Alla sinnen. Design handlar om upplevelsen, av en plats, en produkt eller tjänst. Och upplevelsen förstärks av våra sju sinnen, de vanliga fem – syn, lukt, smak, hörsel, känsel, hörsel, samt balans (balans som fastställer kroppens inriktning i förhållande till tyngdkraften så att en gynnsam kroppsställning kan bibehållas, men också balans i livet – mellan jobb och fritid etc.) samt fantasi (förmågan att skapa inre bilder, känslor och föreställningar)
  1. Leverans. Design handlar såklart om att få fram en färdig produkt eller tjänst. Något som går att använda. Som skapar nytta. Det behöver inte vara något revolutionerande, utan det kan räcka med ett nytt sätt att tänka, utföra en tjänst, en ny metod. När man går in i en designprocess handlar det ofta om att något behöver förbättras, förändras och utvecklas. Man går från nuläge till ett nyläge/ett önskat läge. Det svåra är att hitta hur:et, hur tar jag mig till det önskade läget. Design är ett stöd i den processen. Viktigt i processen är också att hitta rätt utmaning – vad är egentligen problemet? Och hur utvecklar jag rätt lösning?

Jag själv utvecklar nya metoder hela tiden som jag testar och utvecklar tillsammans med andra. Jag tror att det är därför design känns livsviktigt för mig. Jag designar livet. Och allt som finns i det.

Dagens luckpaket innehåller en kort övning som jag kallar now-wow-how. Fundera på din livssituation. Hur har du det nu? (now) Lista allt som är bra och även det som är mindre bra. Tänk på hur du skulle vilja att det var. I det bästa av världar skulle jag … (wow), så funderar du på hur du ska ta dig dit (how).

Denna lilla övning går att applicera på det mesta. How:et är kanske det svåraste, Här kanske du måste ta hjälp av någon annan? Kommer du inte på svaret nu, kanske du kan fundera under julen. Du får gärna återkoppla till oss. Vi är så nyfikna på era now-wow-how-resor. Lycka till!

20 december – Tilltro

On By Helena KarlbergIn InspirationLeave a comment

Dagens inlägg är skrivet av min samskapare till En hel hand, Helena Godotter Karlberg.

Jag är inte religiös, men absolut inte ateist. I perioder har jag trott på småfolk, kanske mer i fantasin än i verkliga livet, men även på spöken och änglar. På energier som är mer än bara det som existerar på den här planeten, i den här dimensionen. Något som kommer med budskap om framtiden. Någon skulle säkert kalla detta för gud. För mig spelar det inte så stor roll var det är, men jag är öppen för att det finns högre makter, att det finns liv efter detta och att det finns energier som omsluter oss. Som vill oss väl.

Min mamma sa redan när jag var liten: ”var försiktig med vad du önskar dig, för förr eller senare får du det du önskar”. Vi skickar ut en signal, en önskan eller en fråga till universum och tillbaka kommer ett svar, eller en gåva. Jag tror på karma, om du av ger av dig själv, får du tusenfalt tillbaka. Det behöver inte vara så att du får något tillbaka från just den personen som du har gett något till, utan gåvan kommer från ett helt annat håll. 

Att dela med sig var grunden till nätverket Magma, som jag startade i Öresundsregionen 2002. Det var ett nätverk för kvinnor verksamma inom kulturella och kreativa näringar. Nätverket hade till syfte att vi skulle dela med oss av oss själva, kunskaper, idéer och kontakter för att stärka varandra. Tillsammans gjorde vi massor med spännande saker, mässor, konferenser, studiecirklar, nätverksträffar, antologier. Medlemmar startade företag tillsammans, gjorde olika projekt ihop. Vi växte i hela Skandinavien och under en tid var Magma Sveriges ledande genusdrivna sociala innovation. Jag var och är fortfarande oerhört stolt över Magma och även om nätverket inte finns kvar idag, har det skapat värdefulla relationer för väldigt många människor, inklusive mig själv.

Genom Magma kom jag bland annat i kontakt med healing, yoga, klärvoajans och meditation. Jag började uppmärksamma tecken i naturen, olika budskap, från andra sidan, från universum. Ofta kommer budskapen i form av ett djur. Jag har inte alltid förstått vad de har att säga, men så upptäckte jag Carina Solöga Högman, författare till boken, Djurens språk. Solöga och boken har skänkt mig så mycket glädje. Här kan jag slå upp vad universum vill säga mig. Några av er tycker säkert att detta bara är flummigt, men för mig är det inte så. Jag bär med mig boken överallt, för tecken, det finns där, det handlar bara om att se dem. När min pappa låg vid dödsbädden, så pratade vi just om Djurens språk, och jag bad honom att hålla kontakten från andra sidan. Det gör han, inte dagligdags, men då och då, när jag behöver det. 

Första gången kom han som en fjäril, en svart sorgmantel med ett vitt band. Den satte sig på en snöhög utanför ytterdörren och jag minns att jag tyckte det var konstigt, med en fjäril mitt i vintern. Men när jag förstod, att det var ett meddelande från pappa, brast jag i gråt. Enligt Solöga kommer sorgmanteln med följande budskap:

Ta dig an livet med entusiasm och optimism. Min gåva till dig är att ha en lätt väg att vandra på. Här handlar det om att svåra vägar kan göras lätta. Rena dig själv från smärta och lidande genom att ge uttryck för det. Kalla sedan tillbaka kraften och välj att känna t ex optimism, entusiasm eller kärlek. Du kan skapa dig en lätt väg, fri från sorg, smärta, bördor, genom att helt enkelt välja det!

Det var precis vad jag behövde höra då. Jag fick kraft att välja en väg fri från smärta.

För några veckor sedan, på fars dag, körde jag från Luleå till Skellefteå för att träffa en av mina bästa vänner som jag faktiskt har lärt känna genom Magma. När jag hade parkerat bilen kom en kråka och satte sig på takboxen. Den satt där länge och iakttog mig. Den var inte rädd alls. Just kråkan är speciell för mig och pappa. Vi skrev en saga ihop när jag var barn, Kråkan Kraak. Pappa viskade den i örat för mig. Från början var det pappa som hittade på alla hyss Kråkan Kraak hade för sig, men efter hand var jag med och skapade och tillsammans låg vi där vid läggdags och viskade och hittade på historier. Jag älskade de stunderna. Det kändes mysigt, tryggt och spännande. Jag visste ju inte var vi skulle hamna, pappa, jag och Kråkan Kraak. Nu satt han där på bilen, utanför Sara kulturhus, i Skellefteå, på självaste fars dag. Pappa kändes så närvarande och det kändes tryggt.

Nyligen, när jag var i Egypten, kom en fågel flygande igen och slog ser ner alldeles intill mig. Jag tänkte åter igen, att det är pappa som hälsar på. Denna gång i form av en falk som enligt Solöga kommer med följande budskap:

Var segerviss, du är på väg mot ditt livs mål. Positiva budskap är på ingång. Min gåva till dig är att känna tilltro till framtiden.

Så nu gör jag det, känner tilltro.

Dagens luckpaket innehåller en uppmaning att även du försöker se universums tecken och tolka djurens språk. Jag förstår om du inte har boken hemma, men googla på solöga och djuret du ser, så kommer du att kunna läsa vad den kommer med för budskap till just dig.

16 december – Sömn

On By Helena KarlbergIn vanorLeave a comment

Dagens inlägg är skrivet av min samskapare till En hel hand,Helena Godotter Karlberg.

Att sova gott om natten. Det är något som vi alla mår bra av. 8 timmar brukar vara en gyllene regel, men det varierar från person till person. Jag själv har inte behövt så mycket sömn, har jag tyckt, men ack så fel jag hade. Och när jag insåg det, kunde jag inte sova. Jag kan knappt räkna hur många sömnlösa nätter jag har haft.

Under sömnen bearbetar vi känslor och upplevelser, vilket gör oss redo att tackla nästa dags utmaningar. Utmaningar, som jag tidigare låg vaken och grubblade över för att komma på en bra lösning på. Nu sover jag bort problemen. När jag har sovit känns de oftast inte lika ohanterliga som innan jag sov. Sömnen gör att jag tänker klarare och ser saker i ett annat ljus.

Trots att jag visste att välmående och sömn hör ihop, att sömnen behövs för att kroppen och hjärnan ska få vila och återhämta sig, tog det lång tid innan jag sökte hjälp och fick sömntabletter utskrivna. Nu sover jag gott om natten, utan tabletter, men jag har också gjort en hel del förändringar i mitt liv. Att äta sömntabletter är ju bara en kortsiktig lösning, något man kan använda för att komma i fas. För att få en hållbar situation i längden, är det viktigt att faktiskt ändra sitt sätt att leva.

Det gjorde jag och det blev en markant förbättring. Främst kände jag mig mer till freds. Jag blev gladare, lugnare, mer närvarande och dessutom gick jag ner i vikt. När jag jobbade som mest och sov som minst, hade jag problem med just det. Jag visste inte då att dåliga sömnvanor kan utveckla övervikt. Forskning har visat att när vi är trötta går kroppen på sparlåga, vilket gör att vi bränner färre kalorier och har mindre ork till att röra på oss. Dessutom tenderar vi att bli mer sugna på sötsaker och salta, feta snacks. När jag äntligen kunde sova mer och kom igång med träningen kunde jag ganska snart få på mig kläder som jag inte hade haft på flera år. Så klart sporrade det att fortsätta. Men jag behövde hjälp och stöd, det är svårt att ändra ett beteende helt själv.

Jag tog hjälp av en PT, men en träningskompis är bra nog. Det är roligare att träna med någon annan och tillsammans kan man hjälpas åt att träningen blir av. Om den ena känner sig trött och orkeslös kan den andra peppa sin kompis att faktiskt ta sig ut. Träningen gör också att man blir ordentligt trött, både fysiskt och mentalt, och därmed sover bättre på natten. Frisk luft har samma effekt, så det bästa är om man orkar ta en promenad, löp- eller skidtur i dagsljus utomhus. 

Frisk luft och sömn påverkar dessutom immunförsvaret på ett bra sätt och innebär att vi kan undvika infektioner och andra sjukdomar som till exempel cancer och Alzheimer. Tidigare har just det känts så långt bort, när jag sov som minst kunde jag inte ta in detta. Nu, när jag känner vilken skillnad det gör att sova, så är det svårt att förstå att jag överhuvudtaget har utsatt mig för denna fara, denna långsiktigt nedbrytande idioti. Så, sov, mina vänner. Ta hand om er. Sömnen kommer att få er att må bättre både fysiskt och psykiskt. 

Dagens luckpaket innehåller 8 enkla tips på hur du kan förbättra din sömn


1. Stäng av mobilen och undvik skärmtid en timme innan läggdags

2. Undvik kaffe och alkohol innan du ska gå och lägga dig

3. Håll sovrummet svalt

4. Försök lägg dig samma tid varje kväll, så att du skapar en rutin

5. Somna inte som ovänner, om du sover bredvid en partner

6. Tänk igenom vad som vad som var bra under dagen, vad du är tacksam över, det skapar sinnesro

7. Skriv en lista innan du går och lägger dig på viktiga saker att komma ihåg nästa dag, för att minimera risken att alla måsten snurrar runt i huvudet när du försöker somna

8. Försök sova så ostört någon gång ibland, utan väckarklocka. Låt istället kroppen sova ut och vakna av sig själv. Kanske har du tid att göra den någon dag under jul!

14 december – Närvaro 

On By Helena KarlbergIn Medveten närvaroLeave a comment

Dagens inlägg är skrivet av min samskapare till En hel hand,Helena Godotter Karlberg.

Hyperneuroakustiskadiafragmakontraktioner. Det är det längsta ord jag vet. Kanske är det det längsta som existerar. Jag fick lära mig det av min pappa för många år sedan, då vi spelade ”hänga gubbe”. Ordet betyder hicka på latin, och jag minns hur pillimarisk min pappa såg ut när jag blev hängd gång på gång.

Min pappa reste mycket när jag var barn. Ofta var han borta hela veckor, men på helgerna när han kom hem var han så där härligt närvarande, busig och lekfull. Så minns jag honom. Som en glad, närvarande pappa som älskade mig och som alltid fanns där när jag behövde honom.

Jag reste själv en hel del när mina barn var små, och jag minns den där ständiga ångesten över att inte räcka till, att inte vara närvarande i vardagen. Jag har försökt intala mig själv att kvalitet är bättre än kvantitet, och kanske ligger det något i det. Men även det är svårt. Man kan ju vara närvarande rent fysiskt, men i tanken vara någon helt annanstans. Jag vet med mig att jag har svarat barnen på saker, utan att egentligen ha varit medveten om vad jag har svarat. Jag tror till och med att de satte det i system: ”fråga mamma när hon är stressad, då säger hon ja”.

Under en tid jobbade jag så mycket så att allt, förutom jobbet, blev en belastning. Jag hade hundra bollar i luften, och fokus låg på vad som skulle ske härnäst. Den så kallade ”göra-listan” blev bara längre och längre, trots att jag bockade av saker på den hela tiden. Problemet var att det kom till nya saker, jag hann liksom aldrig i kapp.

På nätterna, när jag äntligen hade tagit mig i säng, låg jag och funderade på hur jag skulle lösa olika situationer och jag oroade mig för saker som skulle hända. Tiden för sömn, träning, vila, relationer, återhämtning, reflektion, för familjen, mig själv, blev allt mindre och mindre. Allt det där som behövs för att orka, för att kunna prestera på topp. Jag tänkte att det bara var tillfälligt, att det blir bättre sedan. Men så klart blir det inte det, om man inte medvetet sätter stopp.

Stress är något kroppen reagerar på automatiskt, och stress kan ofta vara bra. Det är vår motor som gör att vi kan lägga i den där extra växeln, för att klara en deadline eller kanske rädda liv. Men om det är stress jämt och ständigt, slits motorn ut och lägger slutligen av. Jag brukar se livet som en våg – på ena sidan har vi prestation, på andra sidan vila. Det behövs lika mycket på båda sidor för att kroppen, ja, hela jag ska vara i balans. Och just vila och avslappning är något vi måste styra själva och träna oss i.

Det förstår jag nu, men inte då. Innan. Jag brakade.

Som person är jag väldigt glad och nyfiken. Jag har alltid haft mycket energi och jag har inte heller behövt så mycket sömn för att vara pigg och orka med. Men jag började känna att krafterna tog slut. Jag gick upp i vikt och kunde inte gå ner hur mycket jag än försökte. Jag fick högt blodtryck, började känna mig irriterad, främst bland mina närmaste, min familj, som jag värdesätter mest av allt och älskar så innerligt.

Ingenting kändes roligt längre. Mitt vanliga nyfikna och sprudlande jag försvann mer och mer. Det var för mycket på jobbet, för mycket på det privata planet, med pappa som var sjuk i cancer och en utarbetad mamma som vårdade honom i hemmet, 160 mil från där jag bodde. Det tär, att inte kunna hjälpa till, att inte ha tid att hjälpa till. Att inte finnas nära, även om vi pratade på telefon varje dag.

Jag visste att jag behövde förändra min situation, jag ville, men jag visste inte hur. Hösten 2019 skulle jag till Vietnam och arbeta i ett SIDA-projekt som jag var delaktig i. Min roll var att finnas som stöd i utvecklingen av ett tech-center och utvecklingen av nya start-ups. På plats faciliterade jag workshops med ledare, politiker, studenter och entreprenörer. Jag älskade det, eftersom jag kände att jag kunde bidra och skapa en förändring. Göra skillnad. Därför såg jag alltid fram emot resorna till Vietnam väldigt mycket.

Denna gång var jag extra glad. Min dotter skulle följa med och hjälpa mig. Hon skulle få göra sin praktik på högstadiet tillsammans med mig i Vietnam. När uppdraget var klart, kom även min man och son över och vi hade en fantastisk semester tillsammans. Jag var så lycklig och kände mig så till freds. En känsla som jag inte hade haft på väldigt länge. Äntligen fick jag ta det lugnt, vila, vara med min familj, uppleva saker, strosa bland gränder, pruta på marknader, äta god mat och bara insupa alla färger, smaker och dofter. I mitt huvud hade jag satt Vietnam-resan som en brytpunkt. Efter resan skulle jag säga upp mig från mitt arbete och lägga fokus på det som var viktigt, min familj, min hälsa och mitt välmående.

Men det blev på ett litet annat sätt än vad jag hade planerat. Bara några dagar efter att vi kom hem, berättade min man att han ville skiljas! Han var less på att jag alltid jobbade. Han kände sig inte älskad, inte sedd. Han hade helt enkelt bestämt sig för att nu får det vara nog. För mig kom det som en blixt från klar himmel. Min man och mina barn hade varit min livboj. Det var ju de som hade hållit mitt huvud ovanför vattenytan. Tack vare dem hade jag orkat.

Jag såg hur hela familjen trasades samman och allt det som jag värdesatte mest i mitt liv bara försvann. Jag kraschade totalt, jag fullständigt bröt ihop. Detta ledde till en sjukskrivning för depression, som ledde till att jag blev uppsagd från mitt arbete.

Kort därefter gick min pappa bort och så kan vi lägga pandemin på det. Det blev alt-control-delete. Over and out. Tvärstopp!

Det blev en brutal och riktigt smärtsam läxa. Och det värsta var att jag hade förorsakat det själv. Jag kunde inte skylla på någon annan. Jag hade känt signalerna på mitt eget välmående, men inte tagit in vad min man, min familj kände. Jag hade inte varit närvarande. Jag ville inget hellre än att reparera, laga, lappa ihop. Men det var för sent. För äktenskapet. Det förlorade jag, men jag fick livet tillbaka. Jag kunde reparera, laga mig själv.

Det var ur denna krasch som konceptet ”en hel hand” föddes som jag sedan har utvecklat tillsammans med min mentor och kompanjon Sara. Sakta började jag bygga upp mig själv, på alla plan. Hela jag behövde läka. Jag började träna och tog hjälp av en PT, jag gick i terapi, tog många och långa promenader med min hund, min trogne vän och följeslagare. Jag var på retreat, tog massage, bastade, fick reiki, började yoga, meditera, vila, sova.

Alla sinnen blev starkare. Plötsligt började jag höra saker igen, fågelkvitter, träden som prasslar i vinden, jag kände dofter, såg saker i ett annat ljus. Glädjen och skrattet kom tillbaka, liksom nyfikenheten. Och lusten.

Idag mår jag bra, men det har tagit tid, och såklart är jag ledsen för att det gick så långt. Därför delar min historia, så att någon annan kanske kan bromsa i tid. Även om det var en riktigt brutal käftsmäll jag fick, så finns det mycket positivt i det som hände. Jag har fått en närmare relation med mina barn, min familj, vänner, en bättre hälsa, en förståelse för hur kroppen fungerar och att vi behöver träna oss på att vara mer i nuet, att vara fokuserad på det som händer här och nu, för att vara en bra förälder, livspartner, ledare, medmänniska.

Men det bästa av allt är att jag fick möjligheten att vara med min pappa hans sista tid i livet. Dessutom tillsammans med min mamma och älskade syster. Vi var samlade. Jag var närvarande. Jag fanns där, när de behövde mig.

Dagens luckpaket innehåller tre övningar i mindfulness. Du kan göra dem ensam eller tillsammans med en vän.

1. Märk vinden

Gå ut i friska luften. Ta en promenad, gärna under tiden det fortfarande finns dagsljus ute. Oavsett om det regnar, snöar eller blåser, ska ni känna efter hur det känns för er.

Hur känns vinden mot kinden? Biter det och är kallt? Fångar vinden ditt hår? Hur känns det?
Känn noga efter vad väder och vind gör med dig, och hur det känns i din kropp.

Du behöver inte säga något i den här övningen. Inte till varandra heller. Men om ni vill kan ni prata om hur vädret känns. Kanske känns vädret olika för er?

2. Balansgång

Denna övning går ut på att ni ska gå helt rakt, och långsamt. Ju långsammare ni kan gå, desto bättre. Till övningen behövs en vante eller något liknande. Det viktigaste är att det är något ni kan balansera på huvudet, som inte glider av för lätt.

Syftet med övningen är att gå så långsamt som möjligt, utan att saken ramlar av huvudet. Det kräver full koncentration. Hur långsamt kan ni röra er utan att saken ramlar ned? Försök att slappna av i kroppen när ni går. Det handlar inte om att komma fram först, utan om att ta det lugnt.

När övningen blir för lätt för er kan ni prova att göra likadant, men blunda. Då kan kompisen se till att du inte krockar i något eller att den kommer en bil eller liknande. Är det svårare eller lättare att balansera något på huvudet när ögonen är stängda?

Övningen stärker er koncentration och balans. När man koncentrerar sig så noga på en enda sak finns det inte plats för att bekymra sig om annat, och det är därför det kan kännas avslappnande. Övningen har som bonus att den kan leda till en del skratt. 

3. Dagens bästa upplevelse

Fundera över vad som har varit allra bäst hittills idag. Det behöver inte vara stora, fantastiska upplevelser, utan små, bra upplevelser som ni haft under dagen. Det kan vara att ni uppskattade en god frukost, att ni mötte en glad busschaufför, att ni fick ett fint mail eller en varm kram av en familjemedlem eller vän.

Övningen fungerar även utmärkt vid till exempel middagsbordet med familjen, där alla får berättar om sin bästa upplevelse under dagen. Ni kan också skriva ned upplevelsen på en lapp som ni kanske sätter på kylskåpet. Då blir ni i efterhand påminda om en massa bra upplevelser varje gång ni öppnar kylskåpet.

I de här övningen tränar ni på att uppmärksamma positiva saker i vardagen. Samtidigt övar ni på att lyssna, när ni berättar om era upplevelser för varandra.

person hand reaching body of water

En julkalender om att leda sig själv och andra

On By Sara ModigIn Ledarskap3 Comments

I år blir det julkalender på bloggen igen. Jag är så glad över ynnesten att få samskapa 2022 års julkalender med Helena Godotter Karlberg, utifrån vår gemensamma projektbaby ”En hel hand – metod och verktyg för helhetligt och helande handlande”. Varje dag delar vi våra tankar om någon av delarna i modellen, och ger dig dessutom ett litet luckpaket i form av en inbjudan till att göra – det kan vara en övning, att observera något eller en tanke att reflektera över.

Vem är då min medskapare? Helena arbetar främst med platsinnovation som handlar om att utveckla platser utifrån dess unika identitet och styrkor. Hon arbetar även med att utveckla ledare och företag via LTU Business, Luleå tekniska universitets affärsutvecklingsbolag. Hon har tidigare varit vd för Piteå Science Park och styrelseledamot i SISP, Swedish Incubators and Science parks. Nu är hon styrelseledamot i SVID, Stiftelsen Svensk Industridesign och ordförande i Svenska Designsällskapet.

Helena Godotter Karlberg

Helena har en bakgrund som journalist och har arbetat med press, radio och tv under 15 år. Regelbundet föreläser hon om platsinnovation och platsattraktivitet. Helena är även en uppskattad och flitigt anlitad moderator. Tillsammans med Renata Chlumska, första svenska kvinnan på Mount Everest, driver hon Summitpodden, en podd om höga berg och djupa dalar där äventyr möter näringsliv. Helena driver även Latitude 66-podden som handlar om ledarskap och mentorskap med utgångspunkt i norra Sverige. Hon är uppvuxen i Helsingborg, har rötterna i Härjedalen och baslägret finns numera i Luleå. Tillsammans med mig, Sara Modig, har hon nyligen startat projektet ”En hel hand”. 

Idag berättar Helena om upprinnelsen och innehållet i projektet. Lite längre ner i inlägget bjuder Sara in dig till det första luckpaketet – att iaktta ditt andetag.

1 december  – En hel hand av Helena Godotter Karlberg

Vår relation, min och Saras, började för flera år sedan i ett litet kök, i Almedalen. Där hade engagerade politiker, journalister och lobbyister samlats för att dela åsikter, insikter och erfarenheter. Alla var i Almedalen på grund av vårt samhällsengagemang, som talare, opinionsbildare och moderatorer. Vi skrattade, dansade och lyssnade på musik för att slappna av efter många, långa intensiva dagar. Samtalen om miljö, jämställdhet, integration och digitalisering fortsatte studsa mellan väggarna, långt in på natten, i en symbios av dunkande toner. Nu flera år senare, kämpar vi idogt vidare för att få en bättre och mer hållbar och fantastisk planet och många, som befann sig i det lilla köket den där natten i Almedalen, finns på ledande positioner i vårt samhälle idag. Innovation och design var och är en gemensam nämnare, design som process med användaren i fokus.

Sara och jag har under åren funnits i varandras närhet, i parallella organisationer, med mer eller mindre tydliga kopplingar till varandra. Men vi inte arbetat tillsammans, förrän nu. Vi har varit nyfikna på varandras uppdrag och på varandra som människor, och när Sara la ut en annons på sociala medier att hon sökte personer att coacha, nappade jag direkt. Jag arbetar själv med att utveckla ledare, företag och platser såsom kommuner och regioner, och jag befann mig i en fas där jag behövde stöd och ett bollplank, dels för att dels kunna leda mig själv, dels för att leda andra.

Sara har jag alltid haft ett stort förtroende för, och att få möjligheten att bli coachad av henne, kändes både spännande och utmanande. Det jag fastnade för hos Sara var att hon arbetar med hela människan. För mig handlar allt om helhet och jag har alltid ett holistiskt perspektiv i allt jag gör.

Det första riktiga coachsamtalet blev en a-ha-upplevelse. Sara har förmågan att ställa frågor som leder till eftertänksamhet. Hon kunde dessutom hjälpa mig att samla mina idéer och tankar som for runt som ett virrvarr. Frågor varvades med meditationsövningar och ett kreativt brainstormande av idéer. Efteråt kände jag mig till freds och samtidigt upprymd. Dessutom en gnutta stolt att Sara ville lägga tid på mig! Coachsamtalen utvecklades snabbt till en mentor-adept-relation, där vi båda delade med oss av ärliga funderingar och tankar. Samtalen ledde vänskap och till samskapande. Nu ger vi varandra tid för att skapa och göra skillnad – tillsammans! 

”En hel hand” föddes en sen kväll över Teams, där jag satt i mitt kök utanför Luleå och Sara i sitt utanför Stockholm. ”En hel hand” är en metod i att leda sig själv och andra. Den utgår från hela människan och är en metod som består av fem delar som alla måste fungera och vara synkade med varandra för att vi ska må bra, som hela människor. De fem delarna är 

  1. Den fysiska – handlar om att kroppen ska må bra, att det är viktigt att hålla igång, röra på sig, träna, bygga muskler, men också stretcha, slappna av, vila. Det handlar även om att äta bra och om att ta tillvara andningen som redskap för välmående.
  2. Den mentala – handlar om hjärnan, om att den ska få stimulans, ny kunskap, nya intryck, insikter, men också vila. Idag får vi så mycket intryck hela tiden via massor med informationskanaler. Vi läser, ser på tv, film, lyssnar på radio, poddar, reser. Det förflyttar våra tankar framåt och bakåt och får oss att tänka, att utmana oss själva. Det är bra, men det är också viktigt att stänga av ibland, så att hjärnan får vila, återhämta sig t ex via meditation.
  3. Den emotionella – handlar om hjärtat, att det känns bra i magen och i själen. De ger kraft och energi samt skapar harmoni och ork. Men också medkänsla och en förståelse för olika situationer och människor på ett djupare plan.
  4. Den sociala – handlar om relationer och att vårda dem. Familj, vänner, medarbetare, kunder, invånare. Alla du har runt omkring dig.
  5. Den existentiella  – handlar om det universella, att känna sig som en del i ett större sammanhang. Här kommer värderingar in, det andliga. Jag personligen är väldigt lyhörd på tecken i naturen. Alla svar finns där, det gäller bara att se dem.

Lucka 1 – med kroppen och andningen i fokus, av Sara Modig

Lucka nummer 1 har kroppen i fokus och något av det mest grundläggande i livet – andningen. Från ditt första till ditt sista andetag hinner du med sådär 500–600 miljoner stycken, om du lever i 80 år. Med tanke på den mängden andetag är det tur att andningen i huvudsak sköter sig själv. 

Hur du andas speglar hur du mår. Och vice versa – hur du andas påverkar hur du mår. Det har visa män och kvinnor vetat i tusentals år. Idag vittnar många som jobbar med andningsträning i någon form om en explosion av intresse för andning. 

Jag har tidigare skrivit om min relation till mitt andetag. Där berättade jag bland annat om hur jag för drygt ett år sedan hörde begreppet andningspedagog för första gången. Något klack till i mig då. Efter att ha frågat mitt stående orakel Google hade jag snart anmält mig till en utbildning till just andningspedagog, och i januari i år drog ”andningspedagogutbildningen (APU) med inriktning på livsenergi i terapeutiskt arbete” igång med mig som en av deltagarna.

Kursen har så här långt varit en fantastisk upptäcktsresa i kunskap om medvetenhet och emotionell intelligens, biografi och familjeförhållanden, livsenergi, prana och sexuell energi samt etik, empati och ansvar som andningspedagog. Det har också varit en inre upptäcktsresa, som gett mig en helt annan trygghet, lyhördhet och förankring i min kropp än vad jag tidigare haft. Kanske var det den tryggheten som gjorde att jag, utan minsta tvekan, svarade ja när jag fick frågan om jag höll kurser i andning i våras. Jag, som alltid känt tvekan och varit obekväm inför att marknadsföra och sälja min kompetens. Nu kändes det bara helt självklart, och till och med angeläget. 

För ett par veckor sedanvar det premiär för den första andningskursen i egen regi. Min fascination av andningen smittade tydligen, för på frågan om vad det bästa med kursen var har jag bland annat fått svaren

  • Utöver övningarna, utbytet med övriga deltagare inklusive kursledaren. 
  • Ditt engagemang och att upptäcka deltagarnas olika upplevelse av samma övning.
  • Saras smittande entusiasm för andning
  • Den fina stämningen i gruppen och ditt fantastiska ledarskap. Din energi gjorde att man kände sig välkommen, inkluderad och avslappnad.

På min hemsida hittar du information om kommande kurstillfällen.

Inbjudan till handling

Den första övningen deltagarna fick göra på andningskursen är i mitt tycke en av de viktigaste. För den låter dig få syn på, och en känsla av, din naturliga andning. Din andningsbaseline liksom. Den är också en utmärkt temperaturmätare, inte bara på din andning, utan också på ditt mående (”hur du andas speglar hur du mår” skrev jag ju ovan). Och det första luckpaketet till dig är en inbjudan att gå från andningsomedvetenhet till andningsmedvetenhet. 

  • Där du befinner dig just nu, stanna upp och rikta din uppmärksamhet mot din andning. 
  • Ta några andetag och följ luftens väg in i kroppen, ner i lungorna och ut igen. Vad noterar du om din andning?
  • Sker den med näsan eller munnen? 
  • Vilken frekvens har den? 
  • Vilken del av andetaget är längst – ut- eller inandningen? 
  • Finns någon paus mellan in- respektive utandning, mellan ut- respektive inandning eller följer de direkt på varandra? 
  • Hur långt ner i kroppen rör den sig? Stannar den under nyckelbenen? Eller landar den i bröstkorgen, kanske till och med djupt ner i magen?
  • Hur känns andetaget från insidan av din kropp? Från utsidan?

Att bli medveten om hur ”andningen andas dig” är första steget mot att bli mer hemmastadd i din kropp med andningens hjälp. Att bli mer närvarande och fokuserad i nuet. Det är också ett första steg mot att kunna ta hjälp av dina känslor istället för att stjälpas över ända av dem, tänka klart, fördjupa dina relationer och kontakten med din plats i universum, den del av livet som går bortom orden, tiden och rummet. 

Glad första kalenderlucka!