Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets tjugofemte vecka tänker jag bland annat på…

… den barnsliga (i positiv bemärkelse) förtjusningen jag känner över att återerövra cykeln som transportmedel.

… mönster som framträder i analysen av två workshopar.

… härligt umgänge med goda grannar i kvällssolens sken.

… hur kul det är att baka eget bröd.

… hur gott brödet kan bli trots att jag struntade i varenda riktlinje för jästider. Eller, tack vare kanske?

… att än en gång få uppleva föreställningen En midsommarfest från förr med C i Skansens sång- och danslek och Skansens folkdanslag. Och deras grymma musiker!

… mina nya tomatplantor som jag fått av älsklingen – de blev bara lite medfarna av blåsten och regnet i veckan, men är ändå starka nog att så småningom bära små söta vinbärstomater. De fullbordar min vackra odlingslåda från Hemmasnickrat.

… midsommarfirande med fokus på samvaro i lugn och ro med älsklingen och hans dotter. Och på god mat!

… att jag kom tvåa i vårt Chicagospel. Riktigt många bra händer hade jag, och strategisk var jag! Att sedan turen inte helt var på min sida… tja, det bjuder jag på.

… veckans avsnitt av Myter & mysterier. Personligt, modigt och mycket att fundera vidare på.

… viktiga insikter i coachingsamtal.  Steg för steg erövrar jag tolkningsföreträdet för mig och mitt liv.