Etikett: Känslor

2 december – Här kommer alla känslorna på en och samma gång. Eller?

On By Sara ModigIn Ledarskap3 Comments

Häromveckan var jag, Sara, riktigt arg. Föremålet eller orsaken för min vrede är inte relevant för det här inlägget. Det är däremot upplevelsen. Jag kan fortfarande känna känslan av kokande vulkan, eldsprutande drakkraft och vitglödgad vrede i kroppen. Vid just det här tillfället minns jag också att jag noterade att jag inte grät. Jag var bara fylld av helig vrede. 

abstract active ash color
Photo by Pixabay on Pexels.com

Att jag minns just frånvaron av tårar så tydligt hänger ihop med att jag under större delen av livet inte kunnat bli arg utan att börja gråta och vrida om vreden till ledsenhet. Det har inte varit så lätthanterligt i vare sig yrkes- eller privatliv. Ofta hade en ordentlig vrede, med båda fötterna stadigt grundade i golvet och blicken lika fast som min ilska stor, känts mer… på sin plats, relevant och vuxet på något sätt. 

Samtidigt har jag hört andra människor berätta om en upplevelse som är tvärtemot min. De berättar om oförmågan att gråta, att de inte kan känna sorg eller vemod, utan att de istället vänder de känslorna till vrede, förakt och hat. 

En annan minnesbild av mina känslor – eller frånvaron av – var under min utmattning för drygt 15 år sedan. Då hade jag inte tillgång till någon som helst kontakt med glädjekänslan. Jag förmådde helt enkelt inte känna glädje över någonting, trots att jag bodde i ett vackert hus med sjöutsikt, jobbade med mitt drömjobb, hade fått tre barn som på barns vis visserligen kunde utmana, men som också var stora glädjeämnen, och jag hade en partner som jag upplevde en nära och stöttande relation med.

Tillvaron gick ändå i grått. 

Precis som andningen kan känslorna ge oss viktiga signaler för hur vi mår. Ju mer bekanta vi är med alla våra känslor, desto bättre koll på vårt mående ur ett helhetsperspektiv har vi. Känslorna kan hjälpa oss att förstå och hantera olika situationer i livet, men de kan också stjälpa oss totalt när vi blir kidnappade av dem.

Förmågan att kunna identifiera och skilja mellan olika känslor, att åtminstone delvis förstå orsaken till dem, liksom att kunna hantera dem (”reglera” på psykologiska) hos sig själv och andra benämns emotionell intelligens. Begreppet myntades av psykologen och forskaren Michael Beldoch på 60-talet och lanserades brett av vetenskapsjournalisten Daniel Goleman i mitten av 90-talet när hans bok Känslans intelligens kom ut. Och den förmågan är en viktig del i vår metod och vårt projekt En hel hand. 

Det är också det emotionella modet, som terapeuten Laila Dahl skrivit om. Hon definierar det som ”… hävstången du använder när det du behöver göra/säga/vara innebär att på ett eller annat sätt göra dig sårbar – och när att göra dig sårbar är just det som känns läskigt.”

Dagens luckpaket till dig är en inbjudan att reflektera en stund. 

Över vilka känslor som du mer respektive mindre lätt tillåter dig att känna och ge uttryck för. 

Över om du betraktar vissa känslor som oönskade uttryck för svaghet eller om du är öppen för alla känslor.

Över vilken eller vilka känslor som eventuellt väcks i dig när du betraktar dina svar. 

Över hur du kopplar ihop en viss fysisk upplevelse med ett ord, benämningen på känslan. 

Över om du någon gång upplevt hur en känsla övergått till en annan känsla när du tillåtit dig själv att känna den fullt ut för att sedan släppa den, istället för att vattna den och hålla fast den. Har du känt sorg övergå till tacksamhet eller vrede till beslutsamhet exempelvis?

Om du slår bort den här inbjudan med att känslotjafs inte är något för dig, stanna då bara upp och reflektera över vad du har att förlora på att öppna dörren på glänt för att bekanta dig mer med dina känslor. Jag känner i och för sig med dig – i förstone har du en hel del att förlora: det pansar du byggt upp under årens lopp, ditt bildliga ansikte (inte minst inför dig själv), det bekanta förhållningssättet.

På sikt vinner du ett livsspråk till. Du vinner också friheten som det är att leva utan din känslomässiga rustning. Och det finns en viss sannolikhet för att dina relationer utvecklas till det bättre, både till dig själv och andra. 

Ska man tro Daniel Goleman följer även yrkesmässig framgång i spåren. Den tesen har dock kritiserats av forskare. Min egen upplevelse, och mångas med mig, är att övriga vinster av att bli mer bekant med sina känslor är alldeles tillräckliga. Det börjar med en smula emotionellt mod. Vågar du?

Recept på fantastiskt sex

On By Sara ModigIn Kär lek och lust, Tankar2 Comments

Innehållsdeklaration: det här inlägget handlar om sex, som framgår av rubriken. Det handlar om mitt personliga förhållningssätt till sex och sensualitet idag och om hur jag påverkats av den upptäcktsfärd jag gjort de senaste åren. Om du känner att det blir liiiite för personligt om mig för dig – då slutar du läsa här. Du kan istället exempelvis klicka här för elva minuter med gulliga kattungar. Det kommer nya inlägg på andra teman, det lovar jag.

Att uppleva fantastiskt sex handlar tusen gånger mer om att möta trauma, tillämpa sårbarhet och bygga motståndskraft mot skam än om att följa en hemlig 1,2,3-sets teknik för hand och mun.
Luna Dietrich

Den fångade in mig omedelbart, bilden på Instagram i flödet hos everydaytantra. För i mitt hjärta och min hjärna väcktes en omedelbar, djup genklang som sjöng ett kraftfullt ”JA!” till budskapet.

I det utforskande av min kropp, sensualitet och sexualitet som jag gett utrymme för de senaste tre åren har jag rest genom såväl trauma, sårbarhet som skam. Med god effekt på min självbild och självkänsla också i resten av mitt liv.

Möta trauma

Upplevelsen av att vara för stor, för tjock, otymplig, oattraktiv har jag burit med mig sen barnsben. Jag blev osedvanligt tidigt fysiskt mogen – och stack därmed ut. Min upplevelse av att vara fysiskt avvikande följde mig genom hela barndomen och har varit grundtonen i relationen till min kropp även i vuxen ålder.

Det var därför kanske inte så konstigt att det var det läskigt i början av mitt utforskande att föreställa mig att en ny människa skulle förhålla sig till min nakna kropp. Men när jag gång på gång upplevde hur jag blev åtrådd och hur min kropp blev dyrkad och beundrad släppte främlingsskapet inför förpackningen av mig. Den kropp jag fjärmat mig från visade sig ha en förmåga att såväl njuta som ge njutning i en omfattning jag inte upplevt tidigare. Omöjligt att inte gilla den kroppen! Så jag blev hel, i innebörden att min kropp äntligen blev en accepterad och uppskattad del av mig i min upplevelse av mig själv.

Tillämpa sårbarhet

I mötet med en annan människa som delar längtan efter att leka, njuta och ge njutning, att bli sedd, berörd, åtrådd, tillfredsställd och kanske till och med älskad, är man otroligt sårbar. Det man delar är ju något av det som ligger djupast i oss människor. Att känna sårbarheten i mötet med inte bara en annan kropp utan en annan längtande själ är för mig en förunderlig ynnest. Att släppa fram tårarna de gånger njutningen öppnar dörren till de ordlösa, oförklarliga, överväldigande känslorna, att släppa taget om kontrollbehovet för att följa kropparna dit de vill leda och bara ge sig hän – det är en stundtals modkrävande investering i sårbarhet. Som ger avkastning i en än djupare upplevelse, en större, djupare, vidare, högre rymd av närvaro och njutning. Som gett mig alltmer råg i ryggen att acceptera och se styrkan i den mycket nära, stundtals mig övermannande, kontakt jag har med mina känslor, även i andra sorts möten med människor.

Motståndskraft mot skam

Att skammen för min kropp kommit på skam beskrev jag ovan. Men min upptäcktsresa i sexualitetens och sensualitetens rike har också på ett hittills ojämförligt sätt lärt mig att ge utrymme och röst åt mina behov, önskningar och drömmar, tränat mig att säga nej, att känna in var mina gränser går och att stå för dem utan att fastna i betongskorna av skavande skam. Cellerna och nervbanorna i min kropp, själens tankemotorvägar och känslokopplingar närmar sig allt snabbare flockimmunitet mot skam för det som är jag.

Hittat hem

Mötet med mig själv i sensualitet och sexualitet har varit en fyrbåk på rutten till den trygga hemmahamn som jag skrivit tidigare om. Den hamn som är en mitt-i-livet-trygg stabilitet i mig själv och i tilliten till de människor jag har runt omkring mig. Inte en rigid och dogmatiskt, aldrig sviktande stabilitet, oh nej. Men en kvalitativt sett djupare, lugnare, mer obrydd och mindre ältande tillvaro än vad jag känt under tidigare år i livet.

Sist, men inte minst, har mötet med mitt kroppstrauma, sårbarheten och min skam-löshet, eller skam-frihet om man så vill, gett mig, och kommer fortsätta ge mig, riktigt bra sex. Och det är inte fy skam.