Kul på jobbet – adventskalender 2019 #6

När jag skriver dessa rader är jag på väg hem från Linköping och den senaste i raden av Usifydagar. Hela företaget möts, jobbar igenom angelägna frågor och avslutar med att umgås över mat och dryck.

Idag har vi pratat och tränat oss i konsten att ge återkoppling och i att skissa/sketchnotea. Vi har samtalat om hållbar affär och vårt varumärkes- och kommunikationsarbete. Och vi har också prövat på att koda i Scratch. En himla rolig dag, med mycket matnyttigt. mycket lekfullhet och god glögg. Bland annat.

För lite drygt ett och ett halvt år sedan skrev jag också ett inlägg i samband med en Usifydag. Titeln var Stolt och ödmjuk på samma gång.

Jag skrev bland annat

Jag ser tillbaka på dagen, och på mina första månader som anställd på Usify, med en kombination av stolthet och ödmjukhet. Stolt över att få jobba med människor som så starkt drivs av att sätta människan och hens behov i centrum. Ödmjuk inför de stora möjligheter och utmaningar som detta medför.

Känslan har fördjupats och kompletterats med tacksamhet. Jag har helt enkelt ett grymt kul jobb på en härlig arbetsplats med fantastiska kollegor!

Det var ett tajt lopp vid kvällens glöggprovning. Stockholmsglöggen fick blott två röster mer än Linköpingsglöggen. Lååååångt bakom hamnade dock vår kontrollglögg, Blossas Vinglögg.

Återblick #42

Så har ännu en vecka gått och jag summerar några snabba intryck och erfarenheter. Årets fyrtioandra vecka…

…har jag varit tacksam för…

…ännu ett kvartals avklarad sortering av redovisningsunderlag i mitt lilla sidobolag. Administration är inget som riktigt tar tag i mig, därför alltid lika skönt när jag gjort mitt pensum.

…kollegorna. Ett fantastiskt gäng som ger energi och inspirerar. Kompetenta som bara den.

…intressant och inspirerande nybörjarträff i Stadshuset med de två liberala borgarråden, roliga politiska diskussioner över ett glas rött med lokalföreningen och premiärerfarenhet av att knacka dörr hos potentiella väljare.

…lunch med goda vännen E. Glad över den fina vänskap som finns kvar efter tvåsamheten som tog slut för ett år sedan.

…gyllenljuset som exploderar in genom fönstren när eftermiddagssolen lyser på guldgula löv.

…en röd höstkappa som ger mental energi och fysisk värme.

…de eldröda rosorna som jag köpte till mig själv på Hötorget.

…en farhåga som kom på skam.

…har jag njutit av…

…spabesök med syster och systerdotter på Centralbadet. Bubbel utanpå och inuti kroppen, en god lunch med kyckling och sötpotatis, avslappningen i det perfekt tempererade vattnet. Härligt.

…15-åringens huvud mot min axel i soffan på fredagskvällen.

…pendlingssällskap av 16-åringen. Så mycket roligare att trängas då.

…att höra 12-åringens minst sagt engagerade samtal med kompisen under onlinespelet. Vem sa att nätet isolerar?

…fångades mitt öra av…

…Miss Lis grymma hitversion av Petters Lev nu dö sen i Så mycket bättre. Repeat på Spotify direkt.

…har jag mumsat…

hemlagad Gulaschsoppa efter ICAs recept. Det ska bli mer soppa i höst och vinter. Mer grytor. Spännande sopprecept att prova har jag för övrigt hittat hos min nya bloggkompis Yvonne – kolla in den här gröna ärtsoppan med fänkål till exempel!

Vad tar du med dig från den gångna veckan?

Backspegel i tacksamhet och förundran veckorna 42, 43, 44

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på de tre senaste veckorna tänker jag bland annat på…

… första modulen i min coach- och ledarcertifiering. Två höstvackra dagar på Skepparholmen i Nacka i sällskap med ett gäng nya bekantskaper som jag vet att jag kommer få göra en spännande och utmanande resa med.

… möten och gemenskap med vänner. Inte minst de som hjälpte mig hålla smärtan, hålla skörheten en hamnar i när kärleksrelationen tar slut.

… romantisk kärlek som befrias till vänskaplig kärlek.

… mötet med ett gäng KTH-studenter när jag för tredje gången fick förmånen att ge feedback på deras slutpresentationer på kursen i reflekterande designprocess. Inspirerande och angeläget uppdrag.

… workshopen där mina skickliga kollegor vägledde deltagarna till nya perspektiv med hjälp av lera och flugbindning.

… det dubbelriktade mentorskapet med en kollega. Att få dela kunskap och kompetens från våra olika bakgrunder i en dedicerad dialog är otroligt stimulerande! Och bygger arbetsgemenskap dessutom.

… att få förtroendet att skapa stämmor till 14-åringens egenskrivna och alldeles fantastiska låtar.

… 11-årsresan med minstingen. Tre dagars äventyr på sagornas ö. Juveler till minnen.

… filmkvällarna med samma 11-åring på höstlovet.

… körkonserterna med Ars Longa i allhelgonatid. Som bland annat innebar en ny musikalisk bekantskap i form av Michelle Willis, kanadensisk singer-songwriter. Med sånger som berörde mig på djupet.

… novembers ankomst. November, vattenhål för introverta och melankoliska. Tid att kura inte bara skymning, utan långa mörka kvällar. Med levande ljus, böcker, filmer, musik. Eller bara tankar i tystnad. Te eller rött vin. Varma bad. Stillheten innan det glittrande decembercrescendot sätter in. Som ”nåd i en varm vind”, som Michelle Willis sjunger om i sin Solitude