Återblick #32-34

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan eller veckorna som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. De senaste tre veckorna

...… har några anledningar till tacksamhet varit

  • utflykten till Linköping med kära vännen P för att fira vår gemensamma vän S från gymnasietiden. Njutning för gommen och härliga samtal vid bordet på Torn1, underhållningen av S:s familj och vänner senare på kvällen. Och lyckan över att ta mod till mig att fråga om jag fick vara med och sjunga när Olle Adolphsons Trubbel kom. En fantastisk text att gestalta!
  • förberedelserna inför P:s och mitt gemensamma tal till S. Så många roliga minnen som dök upp. Såna skratt när vi hittade det tal vi höll vid hennes bröllop för 23 år sedan – och insåg att vi kunde återanvända det.
  • K:s femtioårsfest extra allt – för vad ska en annars kalla ett kalas som inrymmer sång, skratt, samtal och inte minst en kvällsgudsjänst med jubilarens egna visa och djupt berörande ord om livet vackert ihopflätade med text och musik av Fredrik Swahn. Att få vara med och bakgrundsköra fulländade min lycka.
  • det spontana vardagsrumsdiscot som själasöstra H och jag släppte loss i när jag hade lyckan att få ha henne boende hos mig ett par nätter.
  • två sällsynt magiska bioupplevelser på Bio Capitol – Once upon a time in Hollywood och Amazing Grace. En för mig ny sorts bioupplevelse i liten intim salong, med möjlighet att ta med ett glas vin in. Var med och crowdfundade Capitol en gång i tiden. Därför extra kul ta del av upplevelsen, tillsammans med vänner som betyder mycket för mig.
  • peppen att komma tillbaka till jobbet, där mina sköna kollegor och roliga uppdrag väntade.
  • lyckopillret som danskompaniet Harlem Hot Shots och orkestern Stockholm Swing Allstars bjöd på i form av show i Vitabergsparken. Picknick med bubbel och sällskap av väninna H, min äldsta och hennes kompis fulländade upplevelsen.
Några smakprov av en sprudlande upplevelse
  • promenaderna. På egen hand, med nåt av barnen, med någon vän. Serotoninbalanserande.
  • första körövningen för terminen. Återigen – människorna. Men givetvis också musiken, bland annat nyskriven musik av vår dirigent. Och så Sven-Erik Johanssons Snabbt jagar stormen våra år.
  • läslyxen i Bulgakovs Mästaren och Margarita.
  • att få ha själasöstra H på besök från Malmö. Samtal och vardagsrumsdisco. Vilken glädje!
  • ljudet av barnens samtal, sjungande, skrattande. Att få vara närvarande mamma. Djupaste meningsfullhet.

… har några anledningar till förundran varit

  • rönnarnas fullständigt dignande grenar. Tror aldrig jag sett så mycket rönnbär. Såååå vackert, och om en ska tro Bondepraktikan, såååå kall vinter som väntar.
  • droppar av regn och dagg på spröda gräs
  • första höstdimman över fälten längs järnvägen mellan Linköping och Stockholm.
  • lyckokänslan när jag möter solens strålar på morgonpromenaden längs Årstaviken.
  • smaken av mina egenodlade körsbärstomater.
  • vänskaperna. Människorna. Ni som finns i mitt liv sedan olika lång tid. Men som alla berikar det så kolossalt. Var och en på alldeles unikt sätt.

har jag börjat ny terapi. För att bygga vidare på min hemmahamn, och i minskad utsträckning drabbas av panik när jag känner någon av demonerna otillräcklighet, bortvaldhet och övergivenhet närma sig. Emotionsfokuserad terapi jobbar min terapeut med. Ser med nyfikenhet och förhoppning fram mot vad som säkerligen kan bli en jobbigt, men framförallt befriande process.

har jag tittat på

  • filmerna jag nämnde ovan så klart.
  • första avsnitten av den tyska serien Babylon Berlin. Är nu fast i berättelsen om människorna, korruptionen och samhället i 1920-talets Berlin.

har jag bland annat lyssnat på

  • Aretha Franklins Amazing grace. Som prepp inför filmen så klart. Som påminnelse om en av musikhistoriens största sångerskor. Som påminnelse om mycket av mina ungdomsårs soundtrack.
  • Lars-Erik Larssons Förklädd Gud. Föranlett av tacksamheten över de människor jag har i mitt liv.
  • Swing. Benny Goodman, Glenn Miller, Count Basie… svallvågorna från glädjen i Vitabergsparken sitter fortfarande i.
  • 60-årsjubilerande legendariska och lysande Kind of Blue.

har jag jobbat på att bli av med ett ryggskott som ställde till det i rehabandet av min onda ländrygg, höft och ben. Hej min 50-åriga kropp, jag tar nu och framöver bättre hand om dig än jag gjort hittills.

har jag suckat och skrattat med orden i ovan nämnde Fredrik Swahns låt Another fucking opportunity for growth. Livet bjuder sannerligen på mängder av tillfällen till växt och expansion. Men ibland… orkar jag bara inte göra det jobbet. Då får väl livet bara passera en stund.

Vad tar du med dig från veckorna som gått?

Återblick #6

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. Årets sjätte vecka…

… har några av de saker jag är tacksam för varit

  • starka och omtumlande timmar i coachkursens fjärde omgång.
  • fågelsången som börjat förgylla morgnarna. Gråsparven och bofinken hälsar Busan och mig när jag släpper ut henne i gryningen.
  • 14-åringens eufori över att få gå med sina kompisar på sitt livs första rockkonsert.
  • vännen E:s magiska matlagningskonst och kärleksfulla omsorg även när jag inte är på topp.
  • körövningen som erbjöd rikliga chanser till sittdans. Utöver glädjen att sjunga!
  • att få sträcka ut och varsamt utmana kroppen i yoga.

… har jag lärt mig

  • att det finns ett helande rum i coaching, inte bara för klienten utan även coachen.

… har jag tittat på

  • det vansinnigt spännande programmet (från BBC, what else) om Beethovens ödessymfoni (länken går till SVT play, giltig t o m 11 mars 2019) och den hyllning till de revolutionära idealen från 1789 som döljs i den enligt en av mina stora hjältar, dirigenten John Eliot Gardiner.

Vad tar du med dig från veckan som gått?

Enskede kyrka i vinterskrud mötte mig vid körövningen.

Återblick på tacksamhet, förundran, lärande mm #4

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. Årets fjärde vecka…

… har några av de saker jag är tacksam för varit

  • lördagsmiddagen med kidzen. God mat (som jag lagat själv) och, framförallt, härlig gemenskap på temat ”Bästa låten ever”. Spotify gick varm när vi turades om att spela och sjunga (skråla…) med i våra favoriter.
  • de 2×2 timmarnas introduktionskurs i Iyengar Yoga som jag gav mig själv i helgen. Välgörande för stel och värkande kropp. Kände mig en centimeter längre när klasserna slutade än innan.
  • de 2x2x30 minuternas rask promenad i vintervädret som jag tog på vägen till och från kurstillfällena. Dagsljusdusch.
  • att min briljanta coachkurskompis vill samskapa och samarbeta med mig i en himla kul lösning för att hitta coachklienter. (Hör av dig per mejl om du är nyfiken på vad vi kan göra för dig!)
  • att min planering och genomförande av en visionsworkshop för ett stort gäng personer funkade så bra att uppdragsgivaren uttryckte sprudlande nöjdhet.
  • måndagens körövning. Att sjunga i kör är sannerligen en av de bästa medicinerna för välmående som finns.
  • mitt utvecklingssamtal.
  • ord av kärlek.

… förundrades jag med barnslig förtjusning över

  • snöflingornas stilla singlande.
  • skuggorna av snöflingorna på nysnön – som svärmande insekter på besök från en annan årstid.
  • trädens nakna respektive snötyngda kronor mot himlen. Naturen är en oslagbar skulptör!

… har jag på allvar landat i insikten om att

  • jag nått den aktningsvärda åldern i kvinnolivet då klimakteriet är en väldigt påtaglig och humörpåverkande realitet.

… har jag lyssnat till mina barns tankar om min ålder:

  • När vi pratar om skillnaden mellan kvinna, tant och gumma frågar jag om jag är tant. 15-åringen avger blixtsnabbt omdömet: ”Nej, du har två månader kvar till tantstatus!” (Jag fyller alltså femtio om mindre än två månader). Tur att jag inte har några problem med epitetet tant – redan som 11-åring kallades jag ”Tant Sara” av musikdirektören och barnkörledaren i Sandvikens kyrka. Och i min värld hänger ”tant” ihop med en status av att ha slutat bry sig så förtvivlat om vad en tror att alla andra tycker om en… för att istället gå sin egen väg, trygg i den en är och vad en behöver.
  • Samtidigt kände jag dock att det var lite tur att jag tidigare i veckan kvalat in som ”en femtiårig fjårtis” enligt 11-åringen, som hade synpunkter på mitt sätt att uttrycka mig…

… har jag bland annat läst

  • en artikel i SvD om hur vår hjärna påverkas av en digital livsstil. Det är en intervju med Anders Hansen, psykiatriker, som snart släpper boken ”Skärmhjärnan” . Läsningen fick konsekvensen att jag än en gång tagit bort Facebook och Twitter från telefonen, liksom ett gäng mobilspel…
  • min själssöstra Helena Roths sååå läs- och tänkvärda inlägg om förmågan till lärande och reflektion (som delvis kom sig av en kommentar som jag gjorde på ett annat av hennes inlägg). I inlägget kopplar hon ihop förmågan till varsam samvaro med sig själv med förmågan till lärande och reflektion och i förlängningen med förmågan till meningsfull förändring och expansion.

Vad tar du med dig från den gångna veckan?

Backspegel i tacksamhet och förundran 46

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets 46:e  tänker jag bland annat på…

… bra möte med kompetent vårdpersonal. Trygga, empatiska, pedagogiska.

… körövning med julsånger! Härligt, det var länge sedan nu. Och Otto x 2 står på repertoaren – både Advent och Guds son är född. Båda riktiga julfavoriter hos mig.

… bra balans mellan fokus på jobbet som anställd, egna företaget och fritid.

… mötet med en entusiastisk kund inför kommande workshop.

… presentationen av planerna för renoveringen av vårt kontor. Det blir läckert!

… mötena med såväl ny bekantskap som befintlig vän och fd kollega. Goda samtal är livsluft.

… fnissig och nära chat med väninnor kring lust i kilobyte.

… ännu ett möte i det dubbla mentorskapet med en kollega. Så bra och värdefullt att få lära av varandras kompetens och perspektiv.

… mysig höstpromenad med två av tre barn i solen, i skogen alldeles utanför knuten.

… filmkväll med ett av tre barn. ”The hills are alive with the sound of music…”

… doft och smak av pepparkakor när barnen begick pepparkaksbakspremiär 2018.

… samlad långfrukost, inspirerad av julstämningen som damp ner i och med baket. ”Så här ska vi ha det varje frukost när vi är hos dig, mamma”. Well, om vi börjar med att sikta på lördagar och söndagar så blir det nog bra.

… att vi monterade stereon. Nu är mitt 1800-talsbokskåp också stereomöbel och äntligen hör jag bastonerna i musiken jag lyssnar på här hemma. Inväntar grannarnas reaktion. Steg för steg närmar jag mig målbilden för något slags ”färdig” lägenhet.

… Busan. Ja, katten som jag ville bli av med är fortfarande kvar. Inte optimalt i vardagen. Men hon är gosigare än på länge, vilket kompenserar. Och jag mår trots allt bra av att vila handen på hennes varma päls, att klappa henne, lyssna på hennes spinnande.

Vad fyller dig med pepparkaksdoft, förlåt, tacksamhet när du tänker på veckan som gick?

IMG_5663

Söndagssummering vecka 2 2017

I mina söndagsinlägg vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för ett ”grow” – ett område som jag vill rätta till/ utveckla/vara extra uppmärksam på – inför den kommande veckan. 

Några av den gångna veckans Glows

Vi har fått en grundlig – liksom lovande och inspirerande – planering på plats för det kommande året i vårt företag.

Ljuvliga smakupplevelser och ny bekantskap med en gemytlig hansastad på kryssning till Tallin.

Sömn som störs av en ljudligt sovande nioåring som vill sova nära sin mamma.

Förstklassig underhållning på hemmaplan av kontinuerligt sjungande och spelande barn. Den här veckan har Queen stått högt på listan.

En riktig feel good-filmupplevelse i sällskap med barnen: Sing. Underbara karaktärer, härlig animering, sittdanstriggande soundtrack. Rekommenderas varmt av oss alla.

Två körövningar med bästa Stockholm City Voices. Så kul att vara igång igen, och nästa konsert (12 februari) ska jag stå med på gradängerna! Och dagens rep med coaching av överjordiskt kompetente Rasmus Krigström bjöd på massor med utmanande, stimulerande finlir.

https://www.facebook.com/plugins/post.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fstockholmcityvoices%2Fposts%2F1245108742210602%3A0&width=500

Ett Grow inför veckan som kommer

Vardagsmotion. ’nough said.

Veckans ord – ett ord som kommer att följa mig som en röd tråd under den kommande veckan. 

Acceptans.

Av min livssituation just nu – mitt i transition till ensamstående varannanveckas förälder i ett än så länge okänt, men mindre än i dag, boende med tightare ekonomi än tidigare. Med större saknad, men också större frihet.

Av mina känslor inför denna transition: ”vill inte”, arg, sorgsen, bedrövad. Berövad. Bedövad. Men förvirrande nog också nyfikenhet och beslutsamhet att göra något bra av de givna villkoren.

Veckans låt – en sång som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan. 

Nature boy – ”…the greatest gift you’ll ever learn is to love and be loved in return”.

Kan inte välja mellan David Bowies respektive Radka Toneffs och Steve Dobrogoszs version. Så därför länkar till båda.

Vilka glows, grows, ord och låtar har präglat din vecka?