Att uttrycka mig genom naturen

Älsklingen och jag har gått grundkurs i Bonsai idag. Det var Svenska Bonsaisällskapet som lockat oss till Slottsträdgården i Ulriksdal. Nu är inspirationen på topp, och vi ser potentiella bonsaier i varenda träd, buske och krukväxt!

Vi har fått lära oss det första (för det verkar finnas hur mycket som helst att fördjupa sig i) kring principerna för att forma ett träd. Kring jord, vattning, vinterförvaring och att välja ”material”, det vill säga den växt som du utgår från i ditt skapande.

Precis som jag hoppats på, var det var en mycket meditativ upplevelse. Att betrakta trädet för att välja vilken sida av trädet som ska vara framsida. Att skapa sig en idé om vilken form inom grundprincipen triangelform som  jag vill ge trädet. Att se vilka grenar som ska behållas och vilka som ska bort för att skapa den asymmetri som traditionen föreskriver. Att varsamt linda dem som behålls med tråd och sedan böja till önskad form för att det ska bli lagom luftigt, men ändå inte för glest. Att ta ett steg bort igen och betrakta. Att se potentialen i den planta jag har framför mig och ta sikte på idén om potentialens förkroppligande någon gång i framtiden.

Ahhhh. Andas ut, andas in. Nu och här, men samtidigt i en bild av framtiden. För framtiden finns redan nu, i trädets växtkraft och möjligheter.

Jag älskar skapandet. I text. I musik. Och nu, i natur. Som en av experterna i den introduktionsfilm som inledde dagen sa, så är Bonsai ett sätt att ”express myself through nature” (att uttrycka mig själv genom naturen).

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

 

Backspegel i tacksamhet och förundran 8

Under 2018 vill jag ju ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Fast den åttonde veckan hann komma ett par dar in i den nionde innan veckans backspegel blev publicerad. Årets åttonde vecka såg jag bland annat tillbaka på…

… snön som fallit och gjort jorden vit, vacker och tystare.

… det återvändande ljuset.

… två kursdagar i Det professionella samtalet, med många bra modeller, tänkvärda insikter och nya bekanta.

… frihetskänslan efter besöket på återvinningscentralen. Det är såååå skönt att bli av med gammal bråte. Och måndagkvällar i ett nysnöat Stockholm visade sig vara en hit! Nästan inga andra där.

… besöket i förvåriga Skåne med anledning av spännande nytt uppdrag i egna firman. Och den fantastiska matupplevelsen på Sajvva i det minst lika fantastiska sällskapet av min styrelsesuppleant Helena. Vi föll båda pladask för tavlan på toaletten med denna text:

IMG_2753

… känslan av ren tvätt efter ett maratonpass i tvättstugan.

… spontanfikat hos grannen M, en själsfrände vägg i vägg.

… ljuvlig middag på libanesiskt tema och goda samtal med kära väninnor.

… avfärd mot vinterlandet i Norrland för sportlovsnjutning med 10-åring, älsklingen och hans 12-åring. Vintervacker väg varvades med bilköer.

IMG_2818

… ahaupplevelsen som levererades av professor Steven Gimbel i hörlurarna på crosstrainern. Livet är bra märkligt. I föreläsningen om kvantfältsteori dök några meningar upp, som för mig blev en perfekt analogi för hur jag tänker att sinnet fungerar: det är rymden, utrymmet (space) mellan tankarna och känslorna som utgör grundtillståndet. Av olika anledningar uppstår vågor och förtätningar i den här rymden i form av oro, stress, glädje, hopp och alla andra sinnesstämningar, tankar och känslor som ger relief åt vårt liv. Under, över, runtom dessa vågor och förtätningar finns rymden av liv, av medvetande, och jag har alltid möjligheten att återvända till varandet, den ordlösa, icke-dömande, icke-etiketterande upplevelsen av livet här och nu (där här och nu samtidigt är både framtid, dåtid och överallt).

IMG_2782
Ord från Headspace, mitt stödhjul i att hitta tillbaka till den rymd som är mitt grundelement.

… upptäckten av Busans nya favoritställe. På handukshögarna. Där mår hon som bäst, om katten själv får välja.

IMG_2792