I mina söndagsinlägg vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för några ”grows” – områden som jag vill rätta till/ utveckla – inför den kommande veckan. 

Några av veckans Glows

Snön! Älskar det fluffiga vita täcket så mycket att jag gladeligen står ut med att halka runt på oplogade gator bara för att få njuta skönheten i vinterklädda träd och tak.

Salongerna. Dels en nystartad med nya bekantskaper att vara nyfiken på, där samtalet rörde sig kring den viktiga frågan om ”den tredje platsen” – den plats som är navet i den lokala gemenskapen. Dels den mig mycket kära gemenskap som Kristin bjuder in till fyra gånger om året, där nya bekantskaper över tid nu blivit nya vänner och där livets stora frågor dryftas i ett långt och gott samtal. Den här gången djupdök vi i frågan om vad som är meningen med alltsammans… eller kanske handlade det om meningslöshetens essens – som vanligt flöt samtalet mellan olika tankeväckande perspektiv. Återkommer med inlägg på temat!

Skratten på onsdagens körövning. Ett riktigt endorfinparty!

Massagen hos Ulrika. Välbehövlig oxytocindusch.

Messias med 13-åringens kör. Musik som jag aldrig tröttnar på, ett par fantastiska solister och så givetvis glädjen över Cs upplevelse i kören.

Veckans Grow

Jag håller fast vid min singletaskingutmaning. Fokus på en sak åt gången, och ett medvetet val av vad jag lägger fokus på. Svårt när det är många saker som pockar på och behöver göras. Men just därför nödvändigt.

Försöka somna tidigare. Min sömnanalysapp klär obarmhärtigt av min föreställning att jag får tillräckligt med sömn.

Veckans ord – ett ord som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan. 

Mänsklig. Vad är det att vara människa? Triggad av en inbjudan till panelsamtal om ett par veckor där vi ska diskutera etik och moral i ljuset av en allt snabbare teknologisk utveckling vrider jag och vänder på frågan om det finns något inneboende mänskligt. Blir nog en bloggpost så småningom – under tiden får du gärna dela dina tankar med mig i kommentarerna!

Veckans låt – en sång som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan. 

Slutkören ur Messias: Worthy is the Lamb/Amen. Nej, den har inte varit en röd tråd under den gångna veckan. Den satte däremot en sådan magnifik slutpunkt på konsertupplevelsen igår att den förtjänar epitetet veckans låt. Det är något visst med pukor och trumpeter… Och med kontrasterna när de spröda violinstämmorna bryter av i kör- och orkesterns tuttibrunkande.

Vilka glows, grows, ord och låtar har präglat din vecka?