Tvättrummans snurrande blir till livshjulets ständiga dans i mitt torsdagströtta huvud.

Vissa dagar körs på 95 grader i långprogram med förtvätt, extra sköljning och långcentrifugering. Efteråt känner en sig minst sagt blekt och urvriden.

Andra dagar är ett varsamt skonprogram med väldoftande (och miljövänligt) sköljmedel. Alldeles mjuk, len och ren hänger själen på tork i solskenet och den lätta brisen.

De flesta dagar flyter på i fyrtiograders normaltvätt. Livet blir lagom rent för fortsatt användning, om än med små fläckar kvar som minnen av möten och händelser som satt spår, och är lätt skrynkligt efter torkningen.

Runt, runt går tvättrumman. Tills motorn en dag skär eller drivremmen brister.

Tur att jag har hållbara, gedigna tvättstugemaskiner som inspiration till mina funderingar denna tvättidskväll. De – och jag – har goda förutsättningar att hålla länge till.