En varm körklang av damröster sätter luften och hjärtat i darrning: ”Goder morgon , mitt herrskap. Här kommer lussebrud…”
Tonerna har direktkoppling till känslorna. De där känslorna som i sin tur har direktkoppling till tårarna.
En luciahyllning, en staffansvisa, en julsång följer på en annan. En ljuvligt ren, fyllig och varm körklang sveper in mig i ljudvågor av ljus och ljuvlighet.
Jan Sandströms förunderliga version av Det är en ros utsprungen flätar rösterna från orgelläktare och kor i en glimrande, böljande girlang av stjärnljus i de höga kyrkvalvens vinternatt.
När sången tystnar, gör alla vi åhörare det också. En förunderlig stund av total tystnad i den stora stenkyrkan. Inte en hostning, harkling, snörvliga, andning hörs. Bara tystnaden som håller oss alla i varsam, absolut stillhet.
Tärnor och stjärngossar sprider ut sig i gångarna som hedersvakt åt lucia på hennes vandring ner och ut för mittgången. Och precis vid vår bänk står hon, vår egen tärna, vår C. Stolt och lycklig över att vara en del av detta sammanhang.
Modershjärtat gläds med henne. Och fylls av tacksamhet över att hon gav mig anledning att ta mig iväg till en stund som landade en skärva av evighet hos mig denna luciamorgon 2019.
Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på de tre senaste veckorna tänker jag bland annat på…
… snöfall i gatlyktans sken genom kyrkfönstret när vokalensemblen övade smäktande julmusik i brittiskt modus och med legato, ”What sweeter music”.
… den otyglade glädjen hos golden retrivervalpen som ystert hälsade på en hundkompis (okänd valp och hundkompis för mig, men deras glädje gjorde avtryck ändå).
… Sofia kyrkas luciaspel och julkonsert med C och M i kören. Mina minnen från barndomens julkonserter i Sandvikens kyrka är minnen av magi… Skimret från de levande ljusen, den fullsatta kyrkan, Sven-Erik Damms förunderligt vackra arrangemang av julsångerna, Malena Ernmans klockrena flicksopran i Marias vaggsång… Och nu får mina barn uppleva julsångsmagi på sitt sätt.
C i luciatåget. Med filter.
… att själv få sjunga julkonsert igen. Ja, ni förstår nog känslan som sätts igång i mig av stämningen, sångerna, sammanhanget…
… att jag tog mig och kollegorna igenom en givande eftermiddag med strategiarbete och produktutveckling för byrån.
… julfest med jobbet. Med suveränt god Janssons och trevligt bordssällskap.
… nya spännande uppdrag som trillar in för 2019. Som har potential att göra skillnad för många.
… andra träffen i min coachkurs. Många och viktiga insikter för både rollen som coach och för fördjupad förståelse av mig själv och nytt görande framåt.
… flera träningssamtal som coach. Åh, vad jag tycker det är givande. Utmanande, javisst! Men framför allt fascinerande, förmånligt att få förtroende och kunna stötta.
… att få gå på adventsfika hos kära vännen A. Och på köpet få långpromenad i sällskap med dotter C från Sofia kyrka via City och NK:s julskyltning till Kungsholmen.
… värdefulla långpromenadssamtalet med C.
… att höra M och J diskutera trumspelande. Och att höra dem öva. Nöjd över att jag inte sålde trumsetet i somras/höstas när inget intresse fanns.
… ja, alla tre barnen. De blir bara coolare och coolare. Så tacksam för att de finns i mitt liv.
… att få träffa föräldrarna.
… hyacintdoft och julgransbelysning.
… Busans snusande vid mina fötter.
… discobowlingen med Big Pack. Inte för att det gick så bra för mig, tvärtom. Men för att det var mysigt att hänga alla sex igen. Som vänner.
… blickar.
… vänskap i vått och torrt. Att turas om att klamra sig fast vid varann, hålla varandra uppe, skratta, gråta, sucka och peppa. Att vara ett sammanhang för varandra. Tack P och A för att ni finns i mitt liv.
… att få köra bil. Hela vägen upp till Norrland. Trots köer och snöfall – himla kul att ratta den lilla Golfen jag hyrt.
… att mötas av ett av min syster med så fin omsorg förberett hem för vårt julboende.
… snön som föll. Som det sig bör i december. Vitt på träden, vitt på marken. Ljus i mörker.
Vad väcker din tacksamhet och förundran när du ser tillbaka på veckan som gått?
