Min naprapat har gett mig i läxa att träna den djupt liggande bålmuskulaturen. (Hm, det var visst samma råd jag fick av sjukgymnasten för 13 år sedan när jag hade ryggskott förra gången… Dags att ta rådet på allvar nu då.)

När jag låg på behandlingsbänken idag, visade han mig om hur jag ska göra en övning för att aktivera de djupa musklerna utan att belasta de ytliga. Han berättade att de inre musklerna ger smidighet och stabilitet till kroppen; de ytliga (som jag tydligen är ganska stark i) ger styrka, explosivitet och snabbhet. De är de ytliga som vi har lättast att komma åt och som ger synlig effekt. Men om vi missar att balansera  med att de djupa musklerna samtidigt uppstår förr eller senare skador.

Och när han sa det, poppade en tanke upp i huvudet. Finns här en analogi med våra liv och vårt samhälle? Har vi övertränat våra ytliga muskler: styrkan att prestera, leverera? Styrkan att lyfta stora delar av mänskligheten till aldrig tidigare skådat välstånd (inte nödvändigtvis lika med välmående), explosiviteten och snabbheten i genomdriva samhällsförändringar eller ständigt anpassa oss själva till nya omständigheter? Är detta anledningen till den ton i samhällsdebatten som genljuder av rädslan att bli omsprungen och hamna på efterkälken? Som sjunger om längtan att vända om och springa tillbaka till ett samhälle som en gång var, och som i minnet är mycket tryggare, mer välbekant och ljusare?

Vi behöver definitivt våra stora muskelgrupper i samhällsbygget. Men kan de konflikter och utmaningar vi idag brottas med vara ett slags samhälleligt ryggskott? Har vi glömt bort att balansera sexpacksmagen och lårmusklerna med omsorgen om våra djupa muskler – de som ger smidighet och stabilitet? Smidighet genom att träna till exempel inkännande och lyssnande relationer med oss själva, varandra och vår värld. Stabilitet genom att träna på att veta vad som är våra värderingar, vår grund och vårt svar på ”varför”. Stabiliteten som vi kan bygga vår önskade framtid på – som individ och som större eller mindre gemenskaper.

Mitt träningsprogram för den mentala/andliga djupa bålmuskulaturen är framförallt läsandet, samtalen, meditationen och reflektionen (bland annat genom bloggandet). Om du tycker att det ligger något i den här analogin – hur tränar du dina mentala djupa muskler? Och har du några idéer kring hur vi kan träna vår gemensamma samhällscore?

Foto: Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=789657