Etikett: Salong

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig

On By Sara ModigIn Tankar, Tillsammans4 Comments

Det är vackrast när det skymmer skrev Pär Lagerkvist. Stämmer det, om vi med ”när det skymmer” tänker oss åldrandet, livets skymning?

Åldrandet. Det var temat för vännen Kristins födelsedagssalong i helgen som gick. Som vanligt hade Kristin preppat inbjudan med tankeväckande frågor: Vad skrämmer? Vad lockar? Hur vill jag åldras? Vad vill jag inte? Vem vill jag vara som 80-åring? Kroppens förändring…

Samtalet böljade fram över delandet kring växande erfarenhet och auktoritet, självbilder, relationer, upplevelser av vårdhem, om möjligheten att idag ta råd från sin framtida åttioåriga tant (en praktik som jag mötte under THERE17), om oljor för len hud, om klimakteriet och gravitationens effekter på kroppen.

Som vanligt bär jag med mig fyndiga formuleringar och inspirerande insikter från kvällen. Några axplock är

Att vi blir grövre och liksom mer A-formade med åren ger oss en lägre tyngdpunkt. Vi står stabilare i tillvarons vindkast. 

Med ålderns rätt och samlad yrkes- och livserfarenhet njuter många av oss idag en skön auktoritet och en befrielse från att bedömas främst utifrån sina yttre företräden.

Vill du ha ett hjärta som slår länge - träna det med konditionsträning! Du kan dessutom få positiva biverkningar i form av minskad risk för den depression som för vissa kan vara en del av klimakteriesymtomen.

Det sägs att när gamla människor närmar sig dödstillfället blir deras hud babylen... Livscirkeln slutar som den börjar. 

Min egen rädsla för åldrandet handlar inte så mycket om kroppens förändring. Det är snarare rädslan för att förlora mina kognitiva förmågor som gör sig gällande, förmågor som handlar om att ta in och bearbeta information, minnas, orientera sig i tid och rum, lösa problem, använda siffror och språk etc. De är en så stor del av mig idag. 

Det goda åldrandet är avhängigt känslan av sammanhang, och inte minst då upplevelsen av mening.

Att ha och kunna knyta relationer till andra är också betydelsefullt. Jag gör reflektionen i efterhand att det därmed också handlar om att fortsätta odla relationen till mig själv. Den utgör, i min värld, trots allt grunden för min förmåga att relatera till andra.

Hur känner du inför ditt åldrande? Vad är du rädd för, vad ser du fram mot? Känner du igen dig i något av det jag beskriver? Vad vill du lägga till?

Jag snavade över en bild i FB-flödet inför salongen. Den sammanfattar den känsla inför åldrandet som jag har i denna period av livet.

Söndag i tacksamhet och förundran 7

On By Sara ModigIn Lärande, Tillsammans, Veckan som gickLeave a comment

Under 2018 vill jag ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Årets sjunde vecka ser jag bland annat tillbaka på…

… känslan av ett golv som dammsugningen befriat från grus och damm. (Jag dammsuger minst en gång i veckan. Men så här års verkar det som om kommunen har ett hemligt grusupplag hos mig, och Busan känner sig tydligen nödgad att tillverka dammråttor på löpande band eftersom hon inte har några andra råttor att jaga.)

… gomiddagen för att fira med min älskade E, min frölovade, på Alla hjärtans dag. Att sedan få somna nära, nära fullbordade lyckan.

IMG_2616

… diskussionerna om Descartes gudsbevis i kursen Filosofins historia (distans, halvfart). Himla spännande att reflektera över hur vi sekulariserade människor i 2000-talet tolkar hans närmast axiomatiska antagande om Guds existens – eftersom han upplever den klart och tydligt.

… att bli påmind om/introducerad till Spinozas idé om gud som den substans som allting består av (kommer inte ihåg om jag hört/läst om den tidigare). Spinoza ser inte gud som den personliga gud som jag är van vid från kyrkliga sammanhang, och som jag inte längre kan omfatta. Hans tankar beskriver gud snarare i linje med den hinduiska Brahman, världsjälen. Jag sällar mig till Albert Einstein, som lär ha sagt att ”Om jag tror på en gud, så är det Spinozas gud”.

… skrivandet av en riktigt bra offert (i mitt tycke). Om sen kunden gillar den återstår att se.

… känslan av att hjälpa människor att skapa sig en gemensam bild av möjligheter och framtid genom att facilitera en workshop med lyhördhet och flexibilitet och den upplevelse av trygghet i yrkesrollen som gör det möjligt att vara lyhörd och flexibel i stunden.

… samtalssalongen på tema åldrande. Möte med människor i öppenhet och sårbarhet.

… de dagliga kärleksbetygelserna från 10-åringen på sms och messenger.

… skönheten i snötäckt landskap och skulpturer av vatten som frusit till is, som i ögonblicket.

IMG_2644

 

Söndagssummering v.45 2016

On By Sara ModigIn Lärande, Upplevelser, Veckan som gick1 Comment

I mina söndagsinlägg vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för några ”grows” – områden som jag vill rätta till/ utveckla – inför den kommande veckan. 

Några av veckans Glows

Snön! Älskar det fluffiga vita täcket så mycket att jag gladeligen står ut med att halka runt på oplogade gator bara för att få njuta skönheten i vinterklädda träd och tak.

Salongerna. Dels en nystartad med nya bekantskaper att vara nyfiken på, där samtalet rörde sig kring den viktiga frågan om ”den tredje platsen” – den plats som är navet i den lokala gemenskapen. Dels den mig mycket kära gemenskap som Kristin bjuder in till fyra gånger om året, där nya bekantskaper över tid nu blivit nya vänner och där livets stora frågor dryftas i ett långt och gott samtal. Den här gången djupdök vi i frågan om vad som är meningen med alltsammans… eller kanske handlade det om meningslöshetens essens – som vanligt flöt samtalet mellan olika tankeväckande perspektiv. Återkommer med inlägg på temat!

Skratten på onsdagens körövning. Ett riktigt endorfinparty!

Massagen hos Ulrika. Välbehövlig oxytocindusch.

Messias med 13-åringens kör. Musik som jag aldrig tröttnar på, ett par fantastiska solister och så givetvis glädjen över Cs upplevelse i kören.

Veckans Grow

Jag håller fast vid min singletaskingutmaning. Fokus på en sak åt gången, och ett medvetet val av vad jag lägger fokus på. Svårt när det är många saker som pockar på och behöver göras. Men just därför nödvändigt.

Försöka somna tidigare. Min sömnanalysapp klär obarmhärtigt av min föreställning att jag får tillräckligt med sömn.

Veckans ord – ett ord som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan. 

Mänsklig. Vad är det att vara människa? Triggad av en inbjudan till panelsamtal om ett par veckor där vi ska diskutera etik och moral i ljuset av en allt snabbare teknologisk utveckling vrider jag och vänder på frågan om det finns något inneboende mänskligt. Blir nog en bloggpost så småningom – under tiden får du gärna dela dina tankar med mig i kommentarerna!

Veckans låt – en sång som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan. 

Slutkören ur Messias: Worthy is the Lamb/Amen. Nej, den har inte varit en röd tråd under den gångna veckan. Den satte däremot en sådan magnifik slutpunkt på konsertupplevelsen igår att den förtjänar epitetet veckans låt. Det är något visst med pukor och trumpeter… Och med kontrasterna när de spröda violinstämmorna bryter av i kör- och orkesterns tuttibrunkande.

dsc_3372

Vilka glows, grows, ord och låtar har präglat din vecka?