Återblick vecka 49 – adventskalender 2019 #8

On 9 december, 2019 By Sara ModigIn Veckan som gickLeave a comment

Vilken vecka. Intensiv, rolig, varierad. Tacksam för upplevelser som:

Workshopbonanzan på jobbet, som ger mig anledning att njuta av att känna mig grundad och trygg i min kompetens.
Två aktiviteter i mitt politiska engagemang. Bland annat gick min lokalförening ut för att möta invånarna och väljarna på stan. Det kändes ganska så läskigt först, men sen inspirerande och kul.
Kärt återseende av coachkursvännen H på mysiga FabelBar. H är en människa jag beundrar, inspireras av och expanderar i samtal med.
Firmadag och -fest med godaste glöggen och mycket matnyttigt lärande.
Yogaretreat i sällskap med kära vännen P. Andning, röst och rörelse i skön kombination. Så tacksam till P för initiativet!
Bra arbetspass med följeforskarkollegan I i uppstarten av nytt uppdrag.
Sånglektion som visar på tydliga steg, om än små, i rätt riktning.
Härlig älskogslek i fysisk och mental närhet.
En hemmakväll i ensamt majestät och två avsnitt av Så mycket bättre. Med bland annat min nya favorit, Miss Li. Hennes tolkningar denna säsong har verkligen ätit sig fast hos mig.

I hörlurarna har bland annat låtlistan inför min vokalensembles julkonsert gått varm. Där finns många guldkorn, inte minst Henry Purcells rasande vackra Music for a while i arrangemang av Gunnar Eriksson. Roligt att som korist sjunga en sång jag själv tidigare gjort som dirigent!

Nu väntar en vecka i sällskap av barnen. Mysigt.

Fortsatt prestationsavvänjning på sånglektion – adventskalender 2019 #4

On 4 december, 2019 By Sara ModigIn Tankar1 Comment

Kvällens sånglektion hos Lotta på Komplett sångteknikhuset ägnade jag bland annat åt den ädla konsten att inte jobba alls med magmusklerna, annat än för att bara hålla luften. Inte pressa på, vilket jag gjort med stor frenesi under alla år jag sjungit.

Jag har fortsatt att ta sånglektioner efter den grupplektion som var en femtioårspresent till en väninna. Den lektion när jag fysiskt insåg vad som är en viktig sanning på fler områden i livet än sjungandets: det går bättre när jag inte tar i, inte kämpar så galet hårt.

Genom att byta fokus i andningen, från nedre till övre bilring (mellangärdet) och genom att koncentrera mig på att vänta med att aktivera luftströmmen har jag ökat min uthållighet med kanske 50 procent. Och då har jag inte direkt kämpat med övandet hemma, mellan lektionerna.

Jag har märkt min ökade uthållighet inte bara på lektionerna, utan också på körövning och i förstaadventsöndagens psalmsång. Och i takt med uthålligheten ökar också sångglädjen!

I livet i övrigt har jag under året blivit allt snabbare till acceptans. Att hålla, vara i, livet som det är just nu, utan kamp för att förändra sånt jag inte rår över eller krampaktigt kvarhållande av sådant jag inte vill ska ändras – även om jag inte har makten att hålla kvar och fast.

Det har gjort att jag känner mig lugnare, tryggare, mer grundad, mer på den plats jag ska vara på i livet just nu. Jag mär bättre, det går bättre. Min uthållighet och resiliens är större. När jag inte jobbar så hårt för att må bra.

En del av promenaden från sånglektionen – ett Söder i Stockholmsvinter

Bättre när jag inte tar i

On 17 oktober, 201918 oktober, 2019 By Sara ModigIn Livet4 Comments

50-årspresenten till vännen A i form av en gemensam sånglektion materialiserades i fredags. Det blev en present även till mig, inte bara i form av sångglädje, utan också i form av en påminnelse om en viktig livsinsikt.

Min närmast liggande utmaning i sjungandet handlar om att jag sjunger med för hårt tryck. Det gör att jag spänner mig och tappar luften supersnabbt. Det fick sångcoachen Lotta mig att jobba ganska framgångsrikt för att komma tillrätta med. Till slut fällde hon kommentaren

Du ser, det går lättare när du inte jobbar så hårt.

Jag tittade på mina vänner och vi skrattade till. För visst har jag hört det förut – coach och terapeut Alla frågade mig rent ut vid ett tillfälle: ”Måste det vara en kamp för dig? Jag hör dig säga att du kämpar för… (relationer, hälsa, jobb, föräldraskap… – sätt in valfritt ord).”

Så nu släpper jag taget – igen. Och litar på att livet landar helt ok även utan min kamp. Att jag kanske till och med kan landa det bättre utan kämpandet. Om inte annat så blir det behagligare medan nuet är.

En blomma i hoppets blåa färg som symbol för tilliten till livet.

Backspegel i tacksamhet och förundran 39, 40, 41

On 14 oktober, 201814 oktober, 2018 By Sara ModigIn Veckan som gick2 Comments

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på de tre senaste veckorna tänker jag bland annat på…

… tillfredsställelsen över att ha fullföljt en träningsutmaning i form av ICA-klassikern.

… sånglektion i par med 15-åringen för fantastiska Rebecka Andreasson. Himla kul mor-och-barnaktivitetet till stor glädje och nytta för oss båda. Och upplevelsen av vad som som frisätts i kroppen i form av både klang och känsla när små, små spänningar släpper. Wow!

… stunder av mysande och kelande med Busan. Jag har visserligen bestämt mig för att hon måste få ett annat hem på kortare eller längre sikt, eftersom jag starkt känner att lägenheten är för liten för mig, tre barn och en katt. Men i väntan på att omplaceringen löser sig njuter jag tillsammans med henne.

… egenbryggd, drickbar äppelcider.

… hembakta kanelbullar! Både av 14-åringen och av älsklingen. Det är lyx det!

… långa lässtunder. Älskar det.

… flera riktiga hallelujah moments på jobbet, när jag känner att jag kan bidra till teamets, företagets och kundens framsteg, och samtidigt lär mig massor. Yay!

… framsteg på hemmafixarfronten. Med älsklingens hjälp har barnen som delar rum nu fått lite mer privacy i form av rullgardiner vid sina loftsängar. Fler tavlor har kommit upp och en ny skohylla som är i mer lagom format pryder nu sin plats i hallen. Och så har ett av mina allra första köp till lägenheten från förra året kommit på plats, en taklampa i vardagsrummet.

… höstmarknad på Skansen med sista ringleksbarnsuppvisningen för 15-åringen. I sällskap av hela fina Big Pack (dvs alla fyra barnen).

… att fylla en påse med härliga rotfrukter på sagda höstmarknad och sedan laga till dem i ugn. Med bara smör, salt och svartpeppar på.

… skivinspelningen med Ars Longa. Medveten närvaro i toner. Och gott om tillfällen att träna nyförvärvade insikterna från sånglektionen.

… inhoppet som körledare för Vox Nova i Norrmalmskyrkan. Åh, så roligt att få skapa musik som körledare igen! Den rollen kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Och skoj att träffa gamla vänner och bekanta.

… ett par AWn med kära väninnor. Samtal om smått och stort i självklar gemenskap.

… återbesök på bästa extended vardagsrummet Gaston. Oslagbart mysigt och gott!

… otroligt intressant föreläsning av professorn i idrottens ledarskap och fd tennistränaren och Davis Cup-kaptenen Carl-Axel Hageskog om Värdebaserat ledarskap vid CELEDs ledarskapsdag i Jönköping. Underhållande, koncist och tänkvärt.

… tv-upplevelsen Världens sämsta indier med David Batra – underhållande, bildande och berörande. Och starstruck av svt-korrespondenten Malin Mendel! Upplevelsen förhöjdes över att jag och älsklingen avverkade alla programmen tillsammans. Mysigt.

… för att vara en som tittar väldigt lite på tv, inklusive streamat, förundras jag över hur jag under dessa tre veckor både klämt Batra med Mendel OCH brittiska The Split. Jag blev bergtagen av den sistnämnda serien, med sitt självlysande skådespeleri och för mig relevanta tema, och väntar nu ivrigt på att nästa säsong ska komma. Tack för tips, Sofia!

… den själsliga reningen i, eller kanske främst efter, ett besök på återvinningscentralen.

… hösten. Den gyllene. Den som ger incitament till att tända ljus, svepa in sig i ett täcke, dricka fylligt rött vin eller kryddigt te, göra långkok, frossa i rotfrukter och ta låååånga varma skumbad. Tagga ner och bädda in liksom. Tränar inför november, Höstmånaden med stort H.

Hur har du tagit emot hösten?