Dagen har tillbringats i horisontalläge, ätandes glass och drickandes vatten. Yepp, fortfarande helrisig, även om sonens 40,1 grader i natt slog mina med råge.
Thanks heaven for Netflix sådana här dagar. När jobborken tog slut ägnade jag den vakna tiden åt att sätta mig in i en för mig ny serie. För er andra är den väl inte ny – den har gått sedan 2009. Modern Family, jag säger bara det. Många glada och en hel del igenkännande fniss senare känner jag mig kanske, kanske lite bättre…
Tre i feber, hals- och ledont däckade familjemedlemmar, inklusive jag själv. Fem burkar Ben&Jerry’s i frysen:
(B&Js glassar är placerade i Sweet spot på SevenEleven som jag passerade på väg hem från T-banan till sjuksängen… Osolidariskt. Eller inte, förresten. Stöttande!)
dedicerar jag denna dag inlägget till episka barnlåtarna
Mycket mer orkar jag faktiskt inte plita ihop idag.
Jeremias i Tröstlösa diktade en gång mycket poetiskt om en ensam nattbetraktelse i ”Man borde inte sova”.
Så här i sommarförkylningstider ger jag er här min tolkning av dikten:
Man borde faktiskt sova när natten faller på. För tänk, att om jag sover lite hälsa jag kan få.
Är täppt i hela knoppen
Att sova vore toppen
Men hostan retar halsen, andning tungt för bröstet är. Man borde börja sova nu, det här på orken tär:(.
Den här träningsterminen (har jag aldrig kunnat säga förut) har verkligen gått i 5 myror-tango-tema. Ni vet, ”Först så går det framåt, å 1,2,3,4. Sen så går det bakåt, å 5,6,7,8.” Vissa perioder har det verkligen känts som om frånvaron på träning har varit mer dominerande än närvaron.
Glad i hågen var jag ju tillbaka i raden i tisdags. Räknat dagarna till i torsdags hade jag gjort sedan första halvan av Rookiegänget körde denna omgångs löpträning med MarathonMia – den kick jag fick av hennes pass under min första camp ville jag få mer av. Repetition är ju dessutom all kunskaps moder.
Gamle gode Murphy lurade dock i buskarna – med kliande hals och kallsvettningar slog jag upp mina melerade i torsdags morse. Och det blev bara värre framåt lunchen. Så beslutet var lätt, om än tungt, att fatta. Soffan, inte Tanto, it was.
Men så gärna jag hade sprungit med det här gänget!
Bild: Fotoakuten.se