Ett väl utfört arbete…

 ger en inre tillfredsställelse och är den grund på vilket samhället vilar.

Utsikt från ett tågfönster i väntan på avgång. En välbekant vy.

En vän citerade Karl Bertil Jonsson alias Tage Danielsson häromdagen på FB. Och jag kommer att tänka på citatet nu när jag sitter på tåget hem från Linköping, där jag tillbringat mina arbetsdagar i veckan.

Den inre tillfredsställelsen är tungt påtaglig. Liksom utmattningen efter två intensiva workshopdagar tisdag och onsdag samt tre högengagerande möten idag.

Jag hade glädjen att få leverera workshopen tillsammans med min workshop-parhäst Malin. Hon är en klippa och en fröjd att jobba med. Strukturerad, med omsorg om detaljer, stabil, professionell, generös. Vi kompletterar varandra så bra (även om jag önskar att hon inte skulle behöva kompensera mig så fullt ut vad gäller struktur och detaljöga).

När jag vaknade imorse fick jag i blixtbelysning syn på hur komplett upplägg vi fått till. Ett pussel av mängder av olika metoder som vi utbildat och tränat oss i att använda, som vi lånat in från andra sammanhang och tweakat till för att svara mot behoven i just detta sammanhang. Metoder som sattes ihop för att stötta deltagarna i att gå från insikter om människors behov till utkast till visioner och roadmaps för hur förutsättningarna på systemnivå ska ställas för att behoven ska kunna mötas.

Att låta händerna berätta om hur jag känner mig inför dagens övningar kan ge märkliga resultat. Jag kände mig utsmetad, med en fast kärna och ganska glad inför den workshop som den här överkörda ugglan skapades vid.

Ett upplägg som utmanade deltagarna att ta tillvara alla resurser som vi människor har för att uppleva, förstå och forma världen: tanken och analysen, känslan och intuitionen, sinnena och upplevelsen.

Ett upplägg som gjorde att trötta, men lyckliga och glada deltagare lämnade oss igår med ord av tacksamhet och entusiasm över dagarna. Med en känsla av att vara något viktigt på spåren.

Ett upplägg som gör att jag kan ta tillvara hela spännvidden i mitt driv och min kompetens kring förändringsprocesser och samhällsutveckling: från övergripande samhällstrukturer och systemperspektiv till den enskilda individen med sina behov, rädslor och drömmar.

Låter mig bada i känslorna av tacksamhet, lugn och kompetens som tillbakablicken på veckans arbetsinsats ger. Tänker att det här får bli ett inlägg att gå tillbaka till de veckor som inte riktigt bärs av samma medvind.

Alltför ofta genom åren har jag istället badat i min känsla av otillräcklighet, av ”när kommer de att upptäcka att jag är en fake”, av stressen inför att riskera göra fel. Det här är definitivt ett skönare bad.

Ger du dig tillfälle ibland att stanna upp i känslan av ditt väl utförda arbete?

Blommor och ett och annat bi – dag 49 i #blogg100

Idag skulle det bli ett kort inlägg, dels för att jag behövde umgås med familjen och jobba lite, dels för att jag bestämt mig för att börja träna (igen) på inlägg med snabbare produktionstid och kanske också kortare format (det råder förvisso inget enkelt samband mellan de variablerna). Det är så roligt att skriva att jag lätt blir sittande, och vips har ett par timmar av ord- och tankevändande förflutit. Men mina tidigare erfarenheter visar att det är svårt att i längden upprätthålla den entusiasmen.

Det behövda umgänget med familjen var mycket trevligt; det blev en shoppingpromenad med 8-åringen och dessutom en av de där middagarna när alla hängde kvar länge och samtalet flöt utan alltför mycket syskongnabb och föräldratelefonsvarare inblandade. Jobbandet fallerade dock. Efter att hela dagen ha pusslat med ord och omformuleringar, insikter och innebörder, tanketrådar och tonfall var hjärnan inte på humör att fortsätta vara logisk/analytisk. Den ville något annat.

Min räddningsplanka för bloggen skulle vara ett par vårblommebilder. Det var så jag hade tänkt mig. Men skaparandan slog ner som blixten. Så här bjuder jag nu dig på en stunds grön, lila, gul, blå, körsbärsrosa och magnoliavit vårmeditation.

(Om du har svårt att få videon att dra igång – gå in på det lilla kugghjulet nere till höger i bilden och välj en lägre upplösning, t.ex. 480p. Den störande annonsen är priset jag får betala för att använda mig av den musik jag hörde inombords medan jag gjorde bildspelet – alltid lär jag mig något nytt, ikväll om praktisk upphovsrättshantering på Youtube.)

Varde… och det blev. – dag 33 i #blogg100

En tredjedel av utmaningen #blogg100 är passerad i och med detta inlägg. De allra flesta dagarna har texten flödat ganska lätt; några få dagar har idétorka rått eller energin att utveckla tankarna inte funnits där.

Att hänga upp en serie inlägg på ett tema, som jag gjort med temat Att leva helhjärtat utifrån julklappsboken Våga vara operfekt, har underlättat. Att gå tillbaka i mina tidigare inlägg och kosta på mig en återpostning likaså. Det är kul och uppmuntrande att se att mina gamla texter håller än.

En utmaning som jag fortsatt måste lära mig att hantera är drivkraften att underbygga och utveckla varje ny tes. Det tar helt enkelt för lång tid, när jag nu ska få ut ett inlägg om dagen. Vill träna mig på att se det som uppslag till kommande inlägg istället.

Skrivandet ger mersmak. Det är en form av skapande, av kreativitet, som jag definitivt vill fortsätta att både utforska och utveckla.

Och skapandet är det tema som jag satt mig ner med för att skriva ett inlägg om ikväll. Det sjätte livsrådet för ett helhjärtat liv är ”Värna om skapandet – frigör dig från jämförelsetänkandet”. I original lyder det ”Cultivating Creativity – Letting Go of Comparison”.

Brown konstaterar att det inte finns något som ”kreativa människor och icke-kreativa människor”. Hennes slutsats är att det finns människor som använder sin kreativitet och sådana som inte gör det. ”… antingen släpper (vi) fram den (kreativiteten alltså), försummar den till döds eller kväver den med förakt och rädsla”.

Vad innebär då skapande? Svenskans ”skapande” tycks vid en snabb googling vara relativt intimt förknippat med konst, kultur och estetik. Originalets ”creativity” är mycket bredare – Brown citerar  William Plomer, som beskrivit kreativitet som ”förmågan att förena sådant som inte tycks hänga ihop”.

It is the function of creative men to perceive the relations between thoughts, or things, or forms of expression that may seem utterly different, and to be able to combine them into some new forms — the power to connect the seemingly unconnected.

William Plomer

Browns exempel på skapande/kreativitet är ”laga mat, skriva, rita, klottra, måla, scrapbooka, ta bilder, göra kollage, sticka, bygga om en motor, skulptera, dansa, inreda, spela teater, sjunga”. Så tacksam jag var för att hon tog med motorn – annars vet jag ett antal personer som jag stött på under åren som åtminstone inledningsvis skulle rycka på axlarna åt ”skapande” som meningsfullt överhuvudtaget.

Jag har anledning att återkomma till de kopplingar som vetenskapen funnit mellan skapande, välbefinnande och hälsa – tränar på att begränsa både min skrivtid och din lästid, du vet. Just nu tänker jag nöja mig med att konstatera att mitt skapande – om jag nu håller mig till detta, för mig snävare, begrepp – framförallt har tagit sig uttryck i

Jag har också insett att jag har en talang för, och tycker att det är kul att, koppla ihop människor. Inte för att de ska börja datea, men för att de kanske kan ha ett utbyte av varandra. ”The power to connect the seemingly unconnected”. Att skapa relationer där inga funnits.

Slutligen – jag har gett mig själv en riktig utmaning genom att bestämma mig för att börja ”sketchnotea”. Klotteranteckna är kanske det närmaste man kan komma på svenska. Och här kommer verkligen livsrådet att frigöra mig från jämförelsetänkandet till nytta. För genom åren så har jag alltid tänkt att ”jag kan verkligen inte rita”. Och så har jag bara inte ritat.

Nu har jag börjat ta anteckningar från webbföreläsningar och coachingtillfällen i form av sketchnotes. Och så har jag kombinerat utforskandet av min visuella skapandeförmåga med en daglig ”tacksamhetsritual”. Jag identifierar två-fyra anledningar att vara tacksam, och så dokumenterar jag/uttrycker jag dem i klotter. Favoritmediet för detta är Paper på iPaden – perfekt att kunna förstora och backa.

Jag biter huvudena av jämförelse- och prestationshydran, och presenterar dagens tack. Tack för en härlig dagTekniska museet med barnen, lite egentid med inköp av nya promenad- och löpskor, filmkväll med rysligt underhållande Minionfilmen i sällskap av barnen (många goda tillfällen till skratt apropå gårdagens inlägg om skämt och skratt), samt den goda nyheten att min kör Stockholm City Voices vann första pris i en tävling i Spanien idag. Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag!

Tacksamhet - 11