Jag cyklade till och från jobbet idag, 30 minuter i vardera riktning. Den klarblå himlen var mitt tak och solen slösade så generöst sina strålar att det kändes som ett frustande vattenfall av sol.

De behagliga sinnliga upplevelserna fortsatte på kvällens körövning. Först rördes jag nästan till tårar över att få sjunga En vänlig grönska igen. I blandad kör. Min körhistorik har laddat hjärnans känslobanor med så många fina minnen, som väcks till liv vid första upptakten.

Sedan – besök i andlöshetens landskap. ”Sjung som en scilla under snön” manade oss körledare David. Skälvande, längtande, sig sträckande mot ljuset, solen, värmen.

”En sällsam renhet vart min blick vill gå”. Ja, vi sjunger Förvårskväll av David Wikander med text av Ragnar Jändel. Så vacker. Så skälvande. Så andlös.

Här med Gustaf Sjökvists kammarkör. Lyssna och njut!