Gårdagens luciakonsert i Blå hallen med Stockholms musikgymnasium var ren och skär magi. Körsång när det är som allra vackrast. Ljusspel och levande ljus som omslöt oss åhörare. En ensam lucia som skred ner för den legendariska trappan.

I ett hus som är så vackert. Som bjuder på så förunderliga vyer.

Telefonens kamera fick vila större delen av konserten, jag ville ta in med full närvaro.

Några bilder för att för egen del dokumentera kvällen blev det dock. Både från insidan och utsidan.