Återblick #11 och #12

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. Årets elfte och tolfte vecka…

… har jag varit tacksam över

  • 16-åringens integritet. Hon väljer själv att konfirmera sig, och döpa sig för att ha något att konfirmera. Att min vän H är hennes dop- och konfirmationspräst är ännu en källa till tacksamhet.
  • 14-åringens civila olydnad när han strejkade med Greta och alla miljoner andra unga över hela världen. Hans ömma moder håller honom svaret skyldig nu hur vi på daglig nivå kan minska vårt fotavtryck.
  • fortsatt viktiga insikter på coachkursen.
  • att få översköljas av musik på konserten med Florence+The Machine
  • känslan av att ha hittat så rätt, så hem i jobbet. Tror bestämt jag är lite kär. I min arbetsplats, mina kollegor och mina uppdrag. I känslan jag har för jobbet just nu. Den att jag gör skillnad.
  • känslan av att ha hittat så rätt, så hem i träningen. Iyengaryogan gör mig väl till kropp och själ.
  • krokusarna i mitt trädgårdsland.
  • den ljuvliga laxen med lime och koriander som E lagade åt mig.
  • promenaden till Liljeholmen med 14-åringen, som blev till ett delande av värdefulla tankar.
  • gonattkram med tillhörande ord ”jag älskar dig, mamma” från 11-åringen.
  • att se bilderna på 16-åringen i den vackraste balklänningen, vintage med hög hals och långa ärmar i spets. Så mycket hon, så vacker hela hon.
  • att sjunga vårsånger i tre stämmor med körsångarbarnen vid köksbordet.
  • doften av vår.
  • en bra wordfeudvecka med en rullning och ett riktigt högpoängsord (på slumpbrädet visserligen men i alla fall).

… har jag skrattat (med värme) åt mig själv när

  • jag fylldes av pirrande intresse och välbehag av åsynen av powerpointen med ordet ”förvaltning” på vid Tillitsdelegationens Forum Tillit. (I filmen från dagen kan du vid 4.00 ungefär se mig, tillsammans med IVOs (Inspektionen för vård och omsorgs) Thomas Mehralizade och Ulla Barr samt Andreas Zheng Svensson från Knas Hemma reflektera kring det Policy Lab som vi på Usify gjorde tillsammans med IVO kring kvalitet i tillsynen av HVB).

… har jag lyssnat på

  • P3 Souls dokumentär om Chaka Khan, en av mina absoluta favoritartister. En fängslande skildring om en person som formats av mycket mörker i livet. Del 1 och del 2.

… har jag tittat på

… har jag fängslats av

  • naturens skönhet. Den sammetslena mossan, de tinande isformationerna på klippan, vintergäckens solgula trotsighet. Och träden, de välsignade träden. Där knopparna börjar anas, men där de kala grenverken ännu formar skulpturer så intrikata och vackra att Michelangelos David framstår som en gipsgjutning på förskolenivå i jämförelse.

Vad tar du med dig från veckan som gått?

Klar med klassikern!

Ja, inte den svenska då. Men med ICA-klassikern.

Tack vare den utmaningen har jag kommit igång med och fått uthållighet i vardagsmotionen. Framförallt har jag börjat cykelpendla, och fortsatt med det även efter avklarat cykelmoment i själva utmaningen.

Utöver den nya vanan har klassikern lett till sju kilo mindre Sara hitintills under året. En långsam viktminskning kan tyckas, men förhoppningsvis hållbar.

Den gav mig också härliga timmar i skidspåret i vintras (och några kanske inte fullt lika härliga timmar på gymmets crosstrainer) och den otroligt coola och peppande upplevelsen av att faktiskt orka simma en hel timme. Det har jag aldrig varit i närheten av förut.

Den har med andra ord varit en grym grundpelare i att jobba i riktning mot mitt årsord, hälsoglädje!

Nu är det bara att fortsätta mata in kilometer i det pågående springa-/gåmomentet. Och vänta på att skidmomentet startar igen. Då drar jag igång min andra ICA-klassiker!

Backspegel i tacksamhet och förundran 33

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets trettiotredje vecka tänker jag bland annat på…

… den överväldigande värmen och peppen som jag får som respons på min berättelse om varför jag valt att sluta med antidepressiv medicin. Djupt rörd och berörd. Jag som var så nervös för bashing av vissa (väldigt medvetna och eftertänkta) ordval, av min öppenhet, av… you name it.

… min älskades varma lyhördhet när jag behöver honom.

… glädjen och peppen i att träffa kollegorna igen efter semestrarna.

… att plocka upp trådarna i de roliga uppdrag som pågår och som väntar.

… att följa 15-åringens seglarläger via instagram.

… att få en kram av 14-åringen när han studsade in genom dörren en kortis.

… att messa lite med 10-åringen om skolstart och höstaktiviteter.

… att våga provsjungning för kör, och få komma med!

… att vara en av flera röster som flätar sig samman i klanger och skapar musik.

… cykelpendling.

… coreträningspremiär på gymmet.

… skogspromenad med min älskling.

… middagsgemenskap med vänner två kvällar i rad. Samtal om högt och lågt, vitt och brett. God mat och dryck. Vilken glädje!

… fika och 2-åringshäng med kär vän. Livet i ett nötskal.

… fynd på Bokbordet.

Denna vecka har döden gett sig tillkänna på ett mer påtagligt sätt än annars. Inte minst genom att en vän med inte så många års försprång på livsbanan somnat in i sviterna av en obotlig och plågsam cancer. Mitt i sorgen över ett alltför kort liv och frustrationen över sjukdomens vidrighet sätter tacksamhetens glasögon ändå fokus på hennes förmåga att möta sjukdomen med krass realism i kombination med orubblig livsaptit och elegans. Må du vila i frid, kära K.

Vad tänker du på när du ser tillbaka på veckan som gått?

Söndagssummering 28 2016

Har blivit lätt dagvill under semestern. Till exempel har jag tappat bort min vana att ta digital helg. Men att det är söndag idag har jag iallafall fattat. Plockar därför upp min söndagssummeringsvana efter två veckors uppehåll (klapp på axeln där; att ha missat/avstått två gånger betyder inte att det inte är någon idé/att jag aldrig kommer klara av att fullfölja/att jag är totalt odisciplinerad eller misslyckad –  eller någon annan av alla grundlösa slutsatser som jag behängt mig själv med genom åren).

I mina söndagsinlägg vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för några ”grows” – områden som jag vill rätta till/ utveckla – inför den kommande veckan.

Veckans glows

Att koppla av på Våjen, i systers och svågers sommarparadis.

IMG_2868

Resan med allmänna färdmedel till och från Sollefteå som var avkopplande och miljövänlig (när man nu som jag reste en eller bara två personer).

Fröjden att få se maken och döttrarna spela musikaliskt lustspel i Högbo.

Blommorna, mossan, gräset, dammarna, näckrosorna, husen och promenadvägarna i Högbo bruk.

IMG_3015

Att få avnjuta en av de absolut bästa hotellfrukostar jag upplevt, på Högbo Brukshotell. Från de dignande borden har jag hittat en ny favorit – en tallrik youghurt med deras bärblandning och nötter i honung är frukost för änglar!

Att hinna läsa, öva sång, körlåtar och kulning.

Att komma tillbaka till daglig headspacelunk och hyfsat daglig magträning.

Tid och umgänge med familj och släkt.

Veckans grows

Fortsätta att träna på att lyssna och vänta in.

Öka frekvensen i magträningen.

Öka frekvensen i kulningsövandet – så bra för stödet!

Vilka är dina glows and grows denna vecka?