Sen i oktober har jag från tid till annan i tanken flyttat mig till den amerikanska prärien i South Dakota. Där örnarna svävade högt i skyn och där bufflarna en gång i tiden strövade fritt och gav tak över huvudet, kläder och mat till indianerna. Bland dem Lakotaindianerna, som Lame Deer tillhörde.
I boken Lame Deer, Seeker of Visons, berättar shamanen eller medicinmannen med samma namn för sin vän Richard Erdoes, kosmopolit som flydde från Europa till USA under andra världskriget. Lame Deer berättar om sitt mångskiftande liv, och om den kultur och tradition som han var en del av.
Berättelsen är en berättelse om en syn på världen som en helhet, en värld där allting hänger ihop, och där allting är symboler för detta. Symboler för den store anden, Wakan Tanka, som är den som både ger liv och som finns i allt som har liv. En värld där de som är udda, som transvestiter och det som vi i bondesverige skulle kallat byfånar – heliga clowner, heyoka, – inte stöts bort utan istället ges särskilda, betydelsebärande roller och uppgifter i samhället. En värld, där de religiösa uttrycken skiljer sig från de som jag är uppväxt med, men som jag kan känna igen flera innebörder och funktioner i. Fascinerande. Den stora floden, som dränker och sveper bort (nästan) allt. Fredspipan och fredsfursten. Drömmen om ett paradis som kommer, där alla oförrätter och alla sår är läkta, i naturen såväl som i människan.
Det är också en berättelse om hur ”den vite mannen” tror sig göra världen bättre, med sina tekniska uppfinningar, sina pengar och sitt sätt att organisera och strukturera världen. Men där Lame Deer och hans gelikar ser det som en schimär, eftersom förlusten av helhet, gemenskap och samband mellan människor och mellan människan och naturen kostar mer än vad de får i gengäld.
Det är en berättelse om en tradition som var på väg att dö ut, att utrotas. Men som i form av den här boken på ett sätt i alla fall bevarats till eftervärlden. Och det finns en hel del att lära av indianernas världsbild tänker jag. Inte minst att vi och den jord som vi bor på är del av samma kropp, samma ande, samma förmåga till liv. Och när jorden lider, lider vi.
