Springtur i bröllopsbutik – dag 69 i #blogg100

Utmaning #midnattsloppet2016 började sådär lagom. På 10 dagar hade jag sprungit en gång, och jag kan inte riktigt redogöra för mig själv varför det blev så. Tror att det var så att timmarna fylldes av jobb och härligt mycket sociala aktiviteter istället.

Med 96 dagar kvar har jag ikväll gett mig ut på asfalt och grus. Efter att först ha kört ett sjuminuters högintensiv (nåja) träning för hela kroppen körde jag sedan det första (igen) intervallpasset från Löpskolans nybörjarprogram Spring en mil. Jag lyckades lägga upp programmet i Endomondo så att automatrösten talade om för mig när det var dags att byta moment.

Förutom löpning/gång-intervallen så blev det även några helt-stopp i programmet (de ingår INTE i Löpskolevarianten…). Jag hejdades av skönheten i magnolior, i blommande hägg (åh, vad jag önskar att jag kunde fotografera doften och spara till mörka vinterkvällar), i äppelblom… Det var stundtals som att springa genom en brudklänningsbutik!

vitblomJag känner igen mig i Sylvias och Helenas insikt om att de upplever skönheten omkring oss alltmer intensivt. Lindblommornas spädgröna flor, snödrivorna av vita blommor på trädet som jag inte kan placera, brudspireans kaskader av doft och blomning, koltrastens skönsång som vinner min melodifestival vilken gång som helst… Tacksam och glad för naturens rikedom, och för att jag verkar uppskatta den mer för varje år som går.

Motljus – dag 7 i #blogg100

Nu kommer den. Min bästa tid på året. Senvinter. Förvår. Vår.

Ljuset som växer för varje dag som går. Gräs som går från brunt till grönt. Doften av jord och gamla höstlöv som sjunger på sista versen. Knoppar på träd och buskar som är sprickfärdiga av liv.

Vattnet som går från fixerat tillstånd till levande, glittrande, gungande.

Livet. Som återvänder.

IMG_1090

Music for a capricious season – #blogg100 30/100

April väntar imorgon. April, den stora skälmen bland månaderna. April, som inleds med stora lurardagen. Mellanbarnet förklarar glatt att de ska ha lurerifestial på skolan imorgon, hon och hennes kompisar. April, med ett väder som lurar oss att tro att sommarn är här, och får oss att hänga undan vinterjackan bara för att i nästa stund överraska oss med snöglopp och halv storm.

Då får man ta till sina musikaliska vaccinationer för att hålla en stadig kurs mot magiska maj. Mina minst sagt mixade musikaliska mantran för april är

  1. Nej, jag slutar inte tro på vår och sommar: Don’t stop believin’ – Journey
  2. När det kallregnar som värst drömmer jag om en California King Bed – Rihanna
  3. Mmmmm…. mellan regnskurarna värmer jag ansiktet i Solsken – Marie Bergman
  4. En early morning singing song kan man alltid nynna när vårvindarna börjar ge sig tillkänna längs Skeppsbron –  Good Morning Starshine – från Hair
  5. Och när jag ändå är ute och promenerar: Don’t Rain on my Parade – Barbra Streisand 
  6. Oj, nu har jag fastnat i musikalträsket – måste bestämt försöka Defy gravity – i Glee Cast Version
  7. Ljuset i tunneln är inte ett Mystery, det är bara månaden Maj – Dead by April
  8. Knoppar som spricker ut på träd och i rabatter. Snart dags för årets första glas av kallt rosé – då blir jag Happy – Pharell Williams
  9. Tack och lov för musiken! Att jag tagit mig genom vintern beror nog på att I’ve got the music in me – Kiki Dee Band
  10. April, du kan komma nu! Jag är redo: Nothing’s gonna stop us now – Starship

Sinnenas årstid avsnitt 2

Magnolians bargrenade vintertrotsande stjärnblom. Kastanjens facklor som brinner vita och skära i vårkvällsskymningen till koltrastens koloraturer.
Brudspireans yppiga kaskader som av tyll och pärlbroderad satin. Körsbärsblomsskyar och äppelblomsmoln. Doftstråk från häggens vita droppljus. En ljum vind som en lätt hand mot min kind.
Vitsippsmattor breder ut sig över skogsbackar och ängar. Ett lätt regn som faller utan kyla.
Det är inte bara vårens, utan hela årets, hela resten av livets första dag
Bilder från Fotoakuten.se

Training in the rain

De senaste veckorna har varit mer än vanligt fyllda av bokstäver, tangentbord och datorskärmar på jobbet, varför jag inte roat er med rapporter om mina fysiska företräden, jag menar förehavanden, i samma utsträckning som tidigare. Ska begränsa rapporterna om förehavandena till träningen – det har blivit några pass sedan sist.

Två torsdagar i blåa rookieledet i Tanto har avverkats. Två supertränare likaså. Ännu ett pass med Jens från ÖIP och lervällingen, och ett med Jörgen. Båda två är helt suveräna: mycket pedagogiska, peppande och med hjärnorna fulla med för mig nya övningar. Massor med olika hopp, styrke-, rörlighets- och koordinationsövningar i båda passen. Frustande av skratt försökte vi oss på vad Jörgen kallade ljushopp: ett hopp där man hoppar upp och försöker få benen rakt framför sig och samtidigt nudda tårna med händerna. Begränsad framgång – stor förbättringspotential med andra ord! Samtidigt kikade jag i ögonvrån på naturens egna ljus – häggen – som var på väg att slå ut. Ett av mina absoluta favoritvårtecken!

Även under den sälinspirerade övningen där vi flyttade oss framåt med bara magen (och möjligen ben) i backen skrattade de flesta av oss nog mer än vad vi tog oss framåt. Under Jens fjälljägarinspirerade pass  körde vi bland annat ”Utmattningen”: från basen springer du fram till första kon, där du slänger dig på mage. Upp igen till nästa kon, där det är rygg i backen. Upp till sista kon där det är upphopp som gäller. Och så tillbaka till basen på samma sätt. Man kan variera med lite armhävningar eller sit-ups. Det krävs ganska lite för att jag ska känna mig som ett lyckligt barn: till exempel att helhjärtat kasta sig på mage och rygg på marken för att i nästa stund studsa (nåja….) upp igen. Som skattebetalare är jag dock väldigt glad att Sveriges försvar inte behöver ta sin tillit till mig…

Leriga, lyckliga, stolta!

I lördags dristade jag mig till att haka på det 2-timmarspass med grön- och rödvästar som körs varje lördag på ÖIP, och där maken är stammis. Det skulle ju vara så kul (och lite coolt) om 4/5 av familjen kunde köra NMT samtidigt. Det var nämligen premiär för säsongens NMT Kids (2 ggr i vår och 2 ggr i höst). 9-åringen provade redan i höstas och gav då utlåtandet ”det roligaste jag har gjort!” Nu var det dags för både 9- och 7-åringen. Riktigt leriga och lyckliga blev de! Läs om hur några andra av barnen upplevde det här.

Jag hängde med de vuxna grön- och rödvästarna så gott jag kunde, under stock och över sten, upp för backe och ner i planka. ASJOBBIGT! Fast ändå trodde jag aldrig att jag skulle dö… Så lite tjockare pannben har jag tydligen fått! Efter halva passet rådde mig tränare Jörgen (ja, samma som ovan) att köra vidare på egen hand – det var vår överenskommelse från start att bryta om det inte funkade. Passet är ju egentligen inte för rookies, framförallt inte med så långt kvar till grönt som jag har.  Efter att den första besvikelsen över att än en gång ha brutit ett pass – på ÖIP, någon gång ska denna förbannelse brytas! – travade jag tillbaka till bilen genom skogen, nu med Runkeeper som ankare och med en måltid på 8.30 per km (liiiite kvar där). Dessutom passade jag på att njuta av skogens och ängarnas skönhet i regnet, liksom doften av fuktig mossa.

Och apropå regn, så måste jag bara få dela med mig av min upplevelse av den underbara intervallbrottningsmatchen som Jens bjöd upp oss till i torsdags. 20 sekunders intensiv brottning, 10 sekunders ryggvila på gräset. Medan ett stilla och inte alls kyligt vårregn föll över våra hettande kinder och svettiga pannor. Ännu ett Magic NMT Moment!

Ett par rena löppass har det blivit också, bland annat ett med kära syster. Hon är ju en starkt bidragande orsak till mitt nya, tränande liv med sin idé om Midnattsloppet… När hon var på besök här nere nu veckan, sprang vi knappt fem km på en km-tid på 8.52. Med tanke på att vi körde Sofiabacken och passerade ett antal illvilligt inställda rödljus på vägen var vi mycket nöjda, inte minst med tanke på att vi sprang minst 95 procent av tiden.

Det är 17 dagar kvar till Vårruset och 96 dagar kvar till Midnattsloppet!