Projekt Midnattsloppet – progressreport 3

http://www.fotoakuten.se/gratisbilder_foto-5524.html

Mitt i all militärträning och alla vårlopp (nåja, de två jag ska springa i vår) har jag nu på nytt tagit fäste på målbilden Midnattsloppet på under 90 minuter. Dvs., jag ska ta mig förbi repen som dras längs banan och i mål innan de stänger det!

Min plan för att klara detta är att under våren träna genom att springa delar av banan som min ”reguljära” löpträning. För jag kan med viss förundran konstatera att kroppen har börjat ge ifrån sig signaler om att den vill ut och röra på sig med nästan dagliga intervall. Inte för att det går av sig själv att dra på sig löpartightsen, och benen är verkligen som bly (”statyben”, som 9-åringen träffsäkert kallade dem för ) under den första kilometern.

I veckan missade jag båda NMT-tillfällena pga den obligatoriska förkylningen – en konstig variant utan snuva och hosta, men med feber och sjukdomskänsla i kroppen. Men igår lördag kändes det helt OK att ge sig ut och nöta löparskor.

Min mentala hangup i Midnattsloppet är Sofia kyrkbacke, som jag skrivit tidigare om. Så jag drog åt Sofiahållet till via Norra Hammarbyhamnen. Ett stort steg för mig var att jag lyckades springa två kilometer i ett sträck på egen hand! Det lutade visserligen neråt på Östgötagatan…

Idag sprang jag till min andra backnemesis, Helvetesbacken i Tanto. På vägen dit är det dessutom några mindre backutmaningar, där jag tränar enligt MarathonMias råd: små, nästan trippande steg och mycket hjälp av armarna. Bytte i en av backarna dessutom ut farten mot rejält höga knän enligt löpskolningsmodellen. Och hela tiden fokus på utandningen. Gissar att jag låter som en smärre ångmaskin… Via promenadvägen längs Årstaviken tog jag mig sedan till och uppför rampen vid Eriksdalsbadet – visserligen springandes bara delar av vägen.

Utsikterna för att klara mitt mål ser ganska ljusa ut. Runkeeper gav tiderna 8.45 igår respektive 9.36 idag på kilometern. Och då har jag fortfarande bara kommit igång med min träning som jag ser det. Och tillräckligt med backträning ska det bli!

I fortsättningen måste jag bara komma ihåg att dricka ordentligt innan och efter passet. Däckade igår med knallhuvudvärk, och kände av den idag också. Ett halvt glas vatten innan turen räcker visst inte…

Det är 153 dagar kvar till Midnattsloppet, 79 dagar kvar till Vårruset och 34 dagar till Springcross! Jag ser våren an med tillförsikt!

Mot ljusare tider

För mig har den alltid varit en signal om hopp, om ljusare tider. I torsdags kände jag den för första gången i år. Mitt i en sit-upsession med tre träningskompisar, hand i hand, fot mot fot, upp, ner, kom den: doften av vårens fuktiga jord när snön dragit sig tillbaka och naturen börjar röra på ögonlocken och sakta, nyvaket, sträcka sig mot den väntande våren.

Källa: http://www.fotoakuten.se/gratisbilder_foto-708.html

Vi hade tränat oss genom ett Tanto där snö och is nästan helt försvunnit, men där marken ännu var tjälhård mot knän och rygg. Vi hade avverkat en step-upsession på bänkar, där jag upptäckte att vänsterbenet är avsevärt svagare än höger. Backträning och 200 sit-ups, som tur var mätt sammanlagt i grupper om fyra, var avklarade. Jag hade kämpat hårdare än någonsin tidigare i styrkeövningarna, och jag bestämde mig för att aldrig äta ärtsoppa innan ett träningspass igen.

Det var ljust när träningen började. Allt eftersom pulsen steg föll mörkret. Idag är det lördag, och våren har kommit på riktigt. Det är 42 dagar kvar till mitt livs första lopp.