Vi människor är byggda för att röra på oss. Vår förmåga att småspringandes röra oss med uthållighet över relativt sett långa distanser, lär har bidragit till vår framgångsrika utveckling som art enligt många forskare. (En fantastisk skildring av detta är första delen ”Bones”, i BBC-serien Origins of us med professor Alice Roberts som ciceron. Av respekt för upphovsrätten länkar jag inte till filmen, men den går utmärkt att beställa som DVD)

Och ändå är det så trögt… När jag skulle ta mig in till kontoret idag, skulle jag ju givetvis promenera och samtidigt bada i d-vitaminuppladdning på vägen. Det var tanken, och så blev det. Men delar av hjärnan och fötterna ville såååå gärna ta tunnelbanan, först vid Medborgarplatsen, sen vid Slussen. Kanske påminde jag om tranorna vid Hornborgasjön eller så såg det ut som om jag stegade upp någon märklig form på marken, i mitt rent fysiska velande: Nu går jag, och då blir det i den här riktningen  – nej, tunnelbana; då måste jag gå hitåt – nej, jag ska gå; då måste jag gå tillbaka… 

I slutänden har jag fått ihop drygt 10 000 steg. Och som vanligt lagrat många vackra vyer i minnet på vägen till jobbet!