Backspegel i tacksamhet och förundran 49, 50 och 51

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på de tre senaste veckorna tänker jag bland annat på…

… snöfall i gatlyktans sken genom kyrkfönstret när vokalensemblen övade smäktande julmusik i brittiskt modus och med legato, ”What sweeter music”.

… den otyglade glädjen hos golden retrivervalpen som ystert hälsade på en hundkompis (okänd valp och hundkompis för mig, men deras glädje gjorde avtryck ändå).

… Sofia kyrkas luciaspel och julkonsert med C och M i kören. Mina minnen från barndomens julkonserter i Sandvikens kyrka är minnen av magi… Skimret från de levande ljusen, den fullsatta kyrkan, Sven-Erik Damms förunderligt vackra arrangemang av julsångerna, Malena Ernmans klockrena flicksopran i Marias vaggsång… Och nu får mina barn uppleva julsångsmagi på sitt sätt.

C i luciatåget. Med filter.

… att själv få sjunga julkonsert igen. Ja, ni förstår nog känslan som sätts igång i mig av stämningen, sångerna, sammanhanget…

… att jag tog mig och kollegorna igenom en givande eftermiddag med strategiarbete och produktutveckling för byrån.

… julfest med jobbet. Med suveränt god Janssons och trevligt bordssällskap.

… nya spännande uppdrag som trillar in för 2019. Som har potential att göra skillnad för många.

… andra träffen i min coachkurs. Många och viktiga insikter för både rollen som coach och för fördjupad förståelse av mig själv och nytt görande framåt.

… flera träningssamtal som coach. Åh, vad jag tycker det är givande. Utmanande, javisst! Men framför allt fascinerande, förmånligt att få förtroende och kunna stötta.

… att få gå på adventsfika hos kära vännen A. Och på köpet få långpromenad i sällskap med dotter C från Sofia kyrka via City och NK:s julskyltning till Kungsholmen.

… värdefulla långpromenadssamtalet med C.

… att höra M och J diskutera trumspelande. Och att höra dem öva. Nöjd över att jag inte sålde trumsetet i somras/höstas när inget intresse fanns.

… ja, alla tre barnen. De blir bara coolare och coolare. Så tacksam för att de finns i mitt liv.

… att få träffa föräldrarna.

… hyacintdoft och julgransbelysning.

… Busans snusande vid mina fötter.

… discobowlingen med Big Pack. Inte för att det gick så bra för mig, tvärtom. Men för att det var mysigt att hänga alla sex igen. Som vänner.

… blickar.

… vänskap i vått och torrt. Att turas om att klamra sig fast vid varann, hålla varandra uppe, skratta, gråta, sucka och peppa. Att vara ett sammanhang för varandra. Tack P och A för att ni finns i mitt liv.

… att få köra bil. Hela vägen upp till Norrland. Trots köer och snöfall – himla kul att ratta den lilla Golfen jag hyrt.

… att mötas av ett av min syster med så fin omsorg förberett hem för vårt julboende.

… snön som föll. Som det sig bör i december. Vitt på träden, vitt på marken. Ljus i mörker.

Vad väcker din tacksamhet och förundran när du ser tillbaka på veckan som gått?

Backspegel i tacksamhet och förundran 9

Under 2018 vill jag ju ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Den nionde veckan blev dock måndag i vecka 10 innan den här backspegeln blev publicerad. Årets nionde vecka såg jag bland annat tillbaka på…

… VINTER! Sån där riktig vinter, med knarrande snö under skorna, näsborrar som fryser ihop i kylan och en isblå himmel som fond för snötyngda granar och vita drivor, lika höga som mig.

… njutningen i att återuppväcka muskler från de döda. I skidspåret och i slalombacken. Det ÄR ju skönt att röra på sig. Får bestämt fundera på om jag ska göra det oftare!

… magin i ett thailändskt tempel i vitt och guld mitt i lunden av bargrenade björkar i det ångermanländska snötäckta landskapet. Templet var visserligen stängt, men bara dess exteriör var en skönhetsupplevelse i sig. I synnerhet i den omgivningen.

… 10-åringens glädje i skidbacken, rosig och stolt över att ha visat min älskling de olika nedfarterna.

… tacksamheten över att jag fick förtroendet att lära älsklingens 12-åring att ta sig nerför skidbacken. Hennes enträgenhet och talang för fysisk aktivitet i kombination med uppmuntrande och faktiskt stundtals schysst pedagogik från min sida (även om man väl iofs inte svänger med toppskidan…) gjorde att hon gick från ytterst tveksam till att vara drottning av ankarliften och fartprinsessa på en dag. En sann förebild!

… lyckan i att få somna, sova och vakna med min älskling tätt intill mig flera nätter i rad. Att få känna hans arm om mina axlar i ankarliften. Att få stanna till för pusspaus i skidspåret. Att skapa tillsammans i köket. Att vara vi.

… glädjen i att föra samman min nya familj med min gamla, och känna hur kugghjulen faller i varandra mjukt och naturligt.

… tacksamheten över att kunna ge en liten stöttande hand till syster min i hennes viktiga arbete för patientsäkerhet och god arbetsmiljö utifrån min professionella kompetens.

… god mat i lika stora drivor som snön i naturen. Nyttig mat, med det låga GI som älsklingen kör och inspirerat mig till att eftersträva. Mycket fritt skapande i köket har det blivit, med delikat resultat. Säger jag utan att tveka själv. Olika rotfruktspytter och blomkålsmos istället för potatis var några höjdare. Min ständiga följeslagare grönkålen fick sig en omgång. Och så firade vi mor och mig som fyller år med bara några dagars mellanrum med lyxig fest på fjällröding med beurre blanc, mumsig gurk- och äppelsallad och fänkålspytt till. Mums!

… fyndet på Erikshjälpen i form av teleskopgåstavar för 40 spänn och ny elsladd till kameraladdaren (som jag tappat bort) för 16 pix. Återbruk is da shit!

… födelsedagsfirandet i egen komposition. Utan förväntningar från någon annan än mig själv på hur det skulle förflyta. Just i år innebar det bland annat smörgåstårta istället för vanlig tårta för hälsoglädjen och en härligt torr och ekologisk cava i glasen.

… premiär för min webshop. Ett resultat av firandet av min födelsedag på mitt eget sätt. Bland alla de tusentals bilder jag tagit och tar, finns några som jag tycker håller för att dela med mig av på detta sätt. Kanske till och med få in någon liten intäkt av. Vill du ha en tavla, väska, kudde eller anteckningsbok som du garanterat är i princip ensam om – håll ett öga på shoppen! Jag smyger igång med två motiv, men fler kommer efterhand.

webshopspil.png

 

Backspegel i tacksamhet och förundran 8

Under 2018 vill jag ju ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Fast den åttonde veckan hann komma ett par dar in i den nionde innan veckans backspegel blev publicerad. Årets åttonde vecka såg jag bland annat tillbaka på…

… snön som fallit och gjort jorden vit, vacker och tystare.

… det återvändande ljuset.

… två kursdagar i Det professionella samtalet, med många bra modeller, tänkvärda insikter och nya bekanta.

… frihetskänslan efter besöket på återvinningscentralen. Det är såååå skönt att bli av med gammal bråte. Och måndagkvällar i ett nysnöat Stockholm visade sig vara en hit! Nästan inga andra där.

… besöket i förvåriga Skåne med anledning av spännande nytt uppdrag i egna firman. Och den fantastiska matupplevelsen på Sajvva i det minst lika fantastiska sällskapet av min styrelsesuppleant Helena. Vi föll båda pladask för tavlan på toaletten med denna text:

IMG_2753

… känslan av ren tvätt efter ett maratonpass i tvättstugan.

… spontanfikat hos grannen M, en själsfrände vägg i vägg.

… ljuvlig middag på libanesiskt tema och goda samtal med kära väninnor.

… avfärd mot vinterlandet i Norrland för sportlovsnjutning med 10-åring, älsklingen och hans 12-åring. Vintervacker väg varvades med bilköer.

IMG_2818

… ahaupplevelsen som levererades av professor Steven Gimbel i hörlurarna på crosstrainern. Livet är bra märkligt. I föreläsningen om kvantfältsteori dök några meningar upp, som för mig blev en perfekt analogi för hur jag tänker att sinnet fungerar: det är rymden, utrymmet (space) mellan tankarna och känslorna som utgör grundtillståndet. Av olika anledningar uppstår vågor och förtätningar i den här rymden i form av oro, stress, glädje, hopp och alla andra sinnesstämningar, tankar och känslor som ger relief åt vårt liv. Under, över, runtom dessa vågor och förtätningar finns rymden av liv, av medvetande, och jag har alltid möjligheten att återvända till varandet, den ordlösa, icke-dömande, icke-etiketterande upplevelsen av livet här och nu (där här och nu samtidigt är både framtid, dåtid och överallt).

IMG_2782
Ord från Headspace, mitt stödhjul i att hitta tillbaka till den rymd som är mitt grundelement.

… upptäckten av Busans nya favoritställe. På handukshögarna. Där mår hon som bäst, om katten själv får välja.

IMG_2792

 

Söndag i tacksamhet och förundran 7

Under 2018 vill jag ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Årets sjunde vecka ser jag bland annat tillbaka på…

… känslan av ett golv som dammsugningen befriat från grus och damm. (Jag dammsuger minst en gång i veckan. Men så här års verkar det som om kommunen har ett hemligt grusupplag hos mig, och Busan känner sig tydligen nödgad att tillverka dammråttor på löpande band eftersom hon inte har några andra råttor att jaga.)

… gomiddagen för att fira med min älskade E, min frölovade, på Alla hjärtans dag. Att sedan få somna nära, nära fullbordade lyckan.

IMG_2616

… diskussionerna om Descartes gudsbevis i kursen Filosofins historia (distans, halvfart). Himla spännande att reflektera över hur vi sekulariserade människor i 2000-talet tolkar hans närmast axiomatiska antagande om Guds existens – eftersom han upplever den klart och tydligt.

… att bli påmind om/introducerad till Spinozas idé om gud som den substans som allting består av (kommer inte ihåg om jag hört/läst om den tidigare). Spinoza ser inte gud som den personliga gud som jag är van vid från kyrkliga sammanhang, och som jag inte längre kan omfatta. Hans tankar beskriver gud snarare i linje med den hinduiska Brahman, världsjälen. Jag sällar mig till Albert Einstein, som lär ha sagt att ”Om jag tror på en gud, så är det Spinozas gud”.

… skrivandet av en riktigt bra offert (i mitt tycke). Om sen kunden gillar den återstår att se.

… känslan av att hjälpa människor att skapa sig en gemensam bild av möjligheter och framtid genom att facilitera en workshop med lyhördhet och flexibilitet och den upplevelse av trygghet i yrkesrollen som gör det möjligt att vara lyhörd och flexibel i stunden.

… samtalssalongen på tema åldrande. Möte med människor i öppenhet och sårbarhet.

… de dagliga kärleksbetygelserna från 10-åringen på sms och messenger.

… skönheten i snötäckt landskap och skulpturer av vatten som frusit till is, som i ögonblicket.

IMG_2644

 

Söndagssummering v.45 2016

I mina söndagsinlägg vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för några ”grows” – områden som jag vill rätta till/ utveckla – inför den kommande veckan. 

Några av veckans Glows

Snön! Älskar det fluffiga vita täcket så mycket att jag gladeligen står ut med att halka runt på oplogade gator bara för att få njuta skönheten i vinterklädda träd och tak.

Salongerna. Dels en nystartad med nya bekantskaper att vara nyfiken på, där samtalet rörde sig kring den viktiga frågan om ”den tredje platsen” – den plats som är navet i den lokala gemenskapen. Dels den mig mycket kära gemenskap som Kristin bjuder in till fyra gånger om året, där nya bekantskaper över tid nu blivit nya vänner och där livets stora frågor dryftas i ett långt och gott samtal. Den här gången djupdök vi i frågan om vad som är meningen med alltsammans… eller kanske handlade det om meningslöshetens essens – som vanligt flöt samtalet mellan olika tankeväckande perspektiv. Återkommer med inlägg på temat!

Skratten på onsdagens körövning. Ett riktigt endorfinparty!

Massagen hos Ulrika. Välbehövlig oxytocindusch.

Messias med 13-åringens kör. Musik som jag aldrig tröttnar på, ett par fantastiska solister och så givetvis glädjen över Cs upplevelse i kören.

Veckans Grow

Jag håller fast vid min singletaskingutmaning. Fokus på en sak åt gången, och ett medvetet val av vad jag lägger fokus på. Svårt när det är många saker som pockar på och behöver göras. Men just därför nödvändigt.

Försöka somna tidigare. Min sömnanalysapp klär obarmhärtigt av min föreställning att jag får tillräckligt med sömn.

Veckans ord – ett ord som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan. 

Mänsklig. Vad är det att vara människa? Triggad av en inbjudan till panelsamtal om ett par veckor där vi ska diskutera etik och moral i ljuset av en allt snabbare teknologisk utveckling vrider jag och vänder på frågan om det finns något inneboende mänskligt. Blir nog en bloggpost så småningom – under tiden får du gärna dela dina tankar med mig i kommentarerna!

Veckans låt – en sång som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan. 

Slutkören ur Messias: Worthy is the Lamb/AmenNej, den har inte varit en röd tråd under den gångna veckan. Den satte däremot en sådan magnifik slutpunkt på konsertupplevelsen igår att den förtjänar epitetet veckans låt. Det är något visst med pukor och trumpeter… Och med kontrasterna när de spröda violinstämmorna bryter av i kör- och orkesterns tuttibrunkande.

dsc_3372

Vilka glows, grows, ord och låtar har präglat din vecka?