Tomt i skallen. Egentligen inte på bloggidéer; jag har flera utkast på gång. De kräver dock fortfarande en hel del handpåläggning. Men – det är tomt på energi här på kvällskvisten efter en intensiv dag, och likaledes tomt på uppslag till korta inlägg. Typiskt, det har flutit på bra fram till gårdagens inlägg i halvlek.

Precis när jag bestämt mig för att dela Helenas inlägg om fenomenet Stiltje (på bloggfronten) frågar A ”Va, har du börjat fuska med bloggen?!”, syftandes på gårdagens inlägg om olika sätt att se på det halvfulla/-tomma glaset. En inbäddning från Tumblr liksom, ska det vara något att komma med?!

Fusk? Ur ett perspektiv kanske, i det att det inte är min egen produktion av vare sig text eller bild. En av flera anledningar till att jag bloggar, är ju att jag vill träna på att skriva och skapa. Jag vill formulera några de tankar, känslor och insikter som jag bär på för eget vidare lärande/reflekterande, liksom förhoppningsvis till någon annans glädje eller nytta.

Ur ett annat perspektiv: inte fusk. Jag delar och samlar ju mina tankar ändå, om än i form av inspiration som jag hämtat från andra.

Håhåjaja. Så ofta som jag hamnar i ”å ena sidan, å andra sidan…”-resonemang. Skrattade igenkännande åt Yo-Yo Mas beskrivning av det här fenomenet i On Being, när han svarar på en fråga från intervjuaren Krista Tippett:

As usual, I feel two ways about it.  See how conflicted I am? It’s a wonder I can get up in the morning. Should I get up? Why should I get up? Who am I that thinks I should get up? It gets very confusing.

Det vore förvisso enklare om jag kunde hålla mig till ett dike, istället för att vingla på den smala vägen mellan två (eller flera, fast då blir analogin väääldigt märklig) breda, bekväma sanningsdiken. Men oändligt mycket tråkigare. Och mycket jobbigare, om jag skulle hamna i ”inbäddade-klipp-från-andras-sajter-är-fusk”-diket.

Och vips (nåja, relativt sett…), så bidde det visst, och mot förmodan, ett litet inlägg i dag också.

Foto av joiseyshowaa @ Flickr under licens CC BY-SA 2.0