Under 2018 vill jag ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Årets tionde vecka ser jag bland annat tillbaka på…

*friska tänder utan hål! (Annat än i plånboken då, från tandläkarbesöket.)

*ynnesten att ha en chef och arbetsplats som ser min önskan att göra rätt, och som har tålamod när det blir galet och som stöttar för att hjälpa mig rätt.

*två roliga workshopar som innebar samarbetspremiär med två grymma kollegor och lovande resultat för uppdragsgivaren.

*att få krama mina två äldsta barn igen efter och höra om deras äventyr i NYC. På grund av vinterstormar blev de flera dar senare hem än planerat.

*tid på tuman hand med 10-åringen.

*hotellkväll i lugn och ro med eftermiddagslur, gym- och poolbesök samt ljuvlig jordärtskockssoppa i reston.

*fågelsång, dagsmeja och allt ljusare kvällar. Våren är på väg!

*fyrbarnsmysig lördagskväll med moules frites på menyn.

*presenten fr New York-fararna: ständig små lätta moln i paraplyet från MoMA. Det har stått på önskelistan i många år.

*fyra artiklar i DN. Tre på tema förlåtelse, en om nödvändigheten i att möta extremism med att se och förstå människan i hela hens sammanhang. Starka berättelser om människor som bytt perspektiv i sina liv. (Tyvärr ligger alla artiklarna bakom betalvägg.)

*söndagsmorgonens meditation som handlade om just val av perspektiv. ”Att meditera är att träna ett rum i sinnet som inga yttre omständigheter kommer åt”. Ett rum som vi kan fylla med medkänsla med oss själva och våra medmänniskor. Och för den delen motmänniskor, i de perioder det känns som om vi har såna.

*att få avsluta veckan i min älsklings famn.