Senaste avsnittet av On Being har titeln ”How Friendship and Quiet Conversations Transformed a White Nationalist” (Hur vänskap och lågmälda samtal förändrade en vit nationalist). Ett mycket hörvärt samtal, som stärker mig i min tro på att balansen mellan ”att ta diskussionen” och att möta människor i lågmälda, lyssnande, frågande (inte ifrågasättande) samtal behöver justeras något i vårt samhälle idag. Till förmån för den senare kategorin av möten, då.
Just nu gör jag inget aktivt för att främja eller föra sådana samtal. Men något jag kan göra igen (liksom i det här ganska färska inlägget om min tro på samtalets kraft) är att flagga för LärOlika, som ett steg och en arena för sådana samtal att börja gro.
Det var mycket klokt som sades i avsnittet. Jag fastnade bland annat för dessa citat (som jag försökt rensa från talspråksoläslighet och dessutom översatt efter eget huvud)
(Krista Tippett:) … something that impressed me that seems to have gone on with the two of you, and at New College, is that while a lot of things happen online, many people… took it offline. There was this mix of letting things unfold as they do in that space, but also, constantly pulling it back to one-on-one conversation, to Shabbat dinner, saying… “If you want to talk to me about this, please reach out to me personally.” We wring our hands a lot about the digital space, but … New College and you modeled living with that but not letting it overwhelm.
(Matthew Stevenson:) I think it’s true. … one of … the great advantages of the digital world is that you can reach so many people instantaneously. One of the great advantages of not being online, though; of having a face-to-face connection, or, even if online, a one-on-one, a personal connection, is that it fosters the kind of empathy that Derek was describing. The other person is not just words on a screen. It’s not just some empty message that you’re responding to, totally impersonally. When it’s face-to-face, it’s a different ballgame. I think it’s much harder, much harder to discount the person’s humanity when he’s staring you in the eyes.
(Krista Tippett:) … något som imponerade på mig som verkar ha hänt er och på New College, är det att, även om många saker händer på nätet så tog många människor … tog det offline. Det var den här mixen av att låta saker utvecklas som de gör på nätet, samtidigt som att ta tillbaka det till ett samtal en-till-en, till Shabbat-middag och till att säga … ”Om du vill prata med mig om det här, så ber jag dig att ta kontakt med mig personligen.” Vi vrider våra händer (i förtvivlan) över det digitala rummet, men … New College och ni skapade en modell för att leva med det men inte låta det ta överhanden.
(Matthew Stevenson:) Jag tror att det är sant. … en av de stora fördelarna med den digitala världen är att du kan nå så många människor direkt. En av de stora fördelarna med att inte vara online dock; om man har en ansikte-mot-ansiktekontakt, eller, även om det är online, en-mot-en, en personlig kontakt, är att den främjar den typ av empati som Derek beskrev. Den andra personen är inte bara ord på en skärm. Det är inte bara ett tomt meddelande som du svarar på, helt opersonligt. När det är ansikte-mot-ansikte är det en annan grej. Jag tycker att det är mycket svårare, mycket svårare att förminska personens mänsklighet när han stirrar dig i ögonen.
