Alltså, det där att göra själv är ju rätt kul. Egen kefir var jag ju inne på om häromdagen. Och när jag ändå håller på och fixar med en burk där det jäser och lever, så drar jag igång en till. Den där vasslen som blir över när jag häller av min kefir känns ju synd att bara hälla bort, och riktigt så vågad så att jag dricker den rätt upp och ner är jag inte än. Men som degspad, kanske?

Plockade därför fram mina gamla surdegsrecept och satte en surdegsgrund på rågmjöl förra veckan. Och sen blev det baka av. Alla rekommenderade jästider spräcktes på grund av jobb och trötthet. Men det gick lysande ändå.

En halv liter vassle från kefirtillverkningen gjorde sällskap med den tillredda surdegen, massa mer rågmjöl och lite vetemjöl, hasselnötter, valnötter och torkade tranbär. Flingsalt på toppen, och himmelriket var ett faktum.

Nu vill jag visserligen skära ner på antalet mackor jag sätter i mig under en vecka. Men att utesluta dem helt finns inte på min karta, och nu kan jag verkligen njuta varenda tugga långsamt, både för smakens skull och för känslan av att äta börden – inte bördan! – av min skaparlust.