Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets 38:e vecka tänker jag bland annat på…

… vardagslivet med barnen. Långt ifrån alltid rosenrött skimmer. Men oftast nära, levande, och ytterst meningsfullt.

… citylördag med 14-åringen.

… 11-åringens hejdlösa, kvillrande, forsande skratt. Magiskt livselexir.

… 15-åringens stolthet och glädje över att representera sin scoutkår på ting, dvs årstämma för den regionala organisationen. Och över att ha uthärdat stormnatt i tält.

… filmkväll i hemmasoffan med 14-åringen. Fransk komedi i åttiotalstappning om familjens skräck, den utstuderat elaka Tatie Danielle. Ljuvligt skådespeleri.

… tillfredsställelsen över att få bidra till att skapa klarhet, insikt och önskad förändring hos kunder och potentiella kunder. Såväl som del av grymt bra team, som genom min alldeles egna kompetens och erfarenhet.

… klanger. Harmonier. En ständigt föränderlig upplevelse av evighet. Körsång.

… den djupa smaken av vinbärstomat. Plantorna har vårdats ömt i sommar och dominerat altanen. Så bäst att njuta intensivt av den minimala skörden. Jag fick en liten rackare, älsklingen en annan.

… snabbvisit av syster. Mysigt höstfika i stearinljusens sken, med fin höstdukspresent på bordet.

… läsfröjd i form av psykologiprofessorn Jordan B Petersons 12 rules for life. Ja, han är kontroversiell på flera sätt. Nej, jag köper inte allt han skriver. Men som han skriver! Hans resonemang öppnar nya höjder, bredder och djup för tanken. Resonemang om gott och ont, lidandet, meningen och att leva väl, grundade på djupa insikter i människans stora berättelser.

… fortsatt äppelglädje. Mera äppelmos, 14-åringens knäckiga äppelkaka och torkade kaneläppleringar. Och så äppelcidern som bubblar fint på altanen.