Triss i tacksamhet #4

Under 2021 väljer jag att på veckobasis notera tre anledningar till tacksamhet och förundran. För att de känslorna ger bränsle till välbefinnande och livsglädje. Årets fjärde vecka fylldes hjärtat av bland annat…

… glädjen när vi får nya kunders förtroende att samarbeta med dem i intressanta, spännande och meningsfulla uppdrag.

… det lugn och den harmoni som vilat i bröstkorg och maggrop. Som en spinnande katt som krupit ihop i soffhörnet.

… middagssamtalet som spände en rymd över mjukvarulösningar och konsultjobb till tantra och teologi.

Söndagens långpromenad i strålande vintersol och fint sällskap gjorde gott.

Triss i tacksamhet #3

Under 2021 väljer jag att på veckobasis notera tre anledningar till tacksamhet och förundran. För att de känslorna ger bränsle till välbefinnande och livsglädje. Årets tredje vecka fylldes hjärtat av bland annat…

… president Joe Bidens tillträde och den begäran om återinträde i Parisavtalet som var en av hans första åtgärder på posten bakom det berömda skrivbordet i Vita huset. Den ger hopp om ökad kraft i den globala kampen mot klimathotet.

… självtillförsikten efter att stabilt ha levererat en bra presentation. Som jag berättade för min förvånade kollega har känslan av otillräcklighet och missnöje dominerat min upplevelse av att göra presentationer under de senaste åren. Nu äntligen kände jag igen glädjen i ett lugnt, tryggt flyt. Skillnaden? Förberedelserna…

… arbetsglädjen som kommer av att känna stöd och tillit från min chef (så funkar jag). En chef som möter min oro, känsla av otillräcklighet och mina tårar på ett sätt som gör att jag växer och reser mig i hopp och ny energi. En väninna formulerade en gång sin jobbstrategi som att hon valt jobb genom att välja chef. Jag kan konstatera att jag just nu har valt helt rätt jobb!

Hur ser ditt triss ut?

Några sköna promenader har det blivit under helgen. I söderort, city och på Kungsholmen. Tacksam för rörelseglädje och sällskap.

Att fira kramens dag i pandemitid

Imorse blev jag uppmärksammad av Instagramkontot Årets alla dagar om att det idag är kramens dag.

Kramens dag i pandemitid med social distansering som smittbekämpningsstrategi. Vilken motsägelse. Hur firar vi då? Virtuella kramar i all ära, men den där sociala distanseringen berövar oss på rätt mycket av vad som de facto är en livets grundsten.

När jag skrev om min upplevelse av att gå en kurs i massage gav jag den rubriken Rör mig, annars dör jag. Och det är väl ganska välkänt vid det här laget att beröring är livgivande. Vetenskapliga eller sociala experiment har ju visat att djur och små barn tynar bort om de inte får beröring. Och forskning på taktil beröring i vård och omsorg visar många positiva effekter. En snabb googling ger vid handen att det handlar om bland annat smärtlindring, sänkt blodtryck, bättre sömn, förbättrad mag- och tarmfunktion och avslappning.

Att kramas är att mötas i beröring. Kind mot kind i en lite löst hållen kram. Hjärta mot hjärta, kanske till och med mage mot mage med dem vi känner oss riktigt nära med. Hjärta och mage – symboler, och kanske också i viss utsträckning fysiskt hem för den del av oss som går bortom orden, logiken och rationaliteten. Bortom egot. Det kan kännas läskigt. Det är definitivt levande och livgivande.

Att mötas i en kram är i den bästa av världar att hålla och samtidigt bli hållen. Att vara liten och stark på en och samma gång. Som i det urgamla Yin och Yang. Det är att för ett ögonblick fysiskt manifestera Martin Bubers Jag och Du – en relation som skänker hälsa och utveckling till våra liv.

Så var det ju det här med pandemitider då. När vi inte får kramas, inte vara så nära att vi kan ta på varandra, lägga en hand på en arm eller en axel. Vad händer med oss då?

Kanske är ett svar på den frågan det ökade intresset för tyngdtäcken som jag tycker mig se på många håll. (Nästan lika trendigt som kallbad.) Tydligen ska de ju frisätta oxytocin på liknande sätt som massage (jag vet inte hur det känns att sova med tyngdtäcke själv). Att gosa med husdjur har visst samma effekt – och nog läste jag förra året om att intresset för hundägande stuckit i höjden något alldeles kolossalt?

Som tur är kan man generera oxytocin på egen hand även på andra sätt. Ge dig själv en fotmassage eller en skön dusch till exempel.

Men den del av kramen som är mötet bortom egot och bortom orden då? Med en annan människas levande liv? Där har den fortfarande en alldeles egen Unique Selling Point. Och det är bara att hoppas att vaccinationskampanjen går fort och blir framgångsrik, så att vi snart, snart kan få kramas igen.

Tills dess laddar jag upp en virtuell kram till dig. Och om du vill kan du ju ladda ner den på ditt håll genom att krama om dig själv lite grann. Med en hälsning från mig.

(Jag har faktiskt kramats idag. Bland annat har jag fått försvinna in en liten stund i en björnfamn där jag trivs väldigt bra. Och jag ska ta dagen i akt och fråga mina barn om jag får ge dem en extra godnattkram.)

Foto: Todorov.petar.pCC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Triss i tacksamhet #2

Under 2021 väljer jag att på veckobasis notera tre anledningar till tacksamhet och förundran. För att de känslorna ger bränsle till välbefinnande och livsglädje. Årets andra vecka fylldes hjärtat av bland annat…

… ljuset och de dämpade ljuden som snön för med sig. Det är som om hela tillvaron blir lite varsammare.

… kompetensen hos mina kollegor och påminnelsen om kraften i samarbetet när jag tar hjälp av dem.

… min andra quizvinst!

Långpromenad och avkopplande helg i skönt sällskap. Ännu en anledning till tacksamhet.

Triss i tacksamhet #1

Under 2021 väljer jag att på veckobasis notera tre anledningar till tacksamhet och förundran. För att de känslorna ger bränsle till välbefinnande och livsglädje. Årets första hela vecka har hjärtat fyllts av bland annat…

… promenaderna. Ger mig själv en klapp på axeln för att jag tagit mig ut varje dag. Ensam eller i finfina sällskap. Med stavar (för ICA-klassikern) eller utan. I aning av sol eller snöfall.

… smaknjutning i form av bland annat kärleksmums och dhal när barnen tar initiativ i köket. Och middagssamtalen, när vi nu ändå pratar barn (eller snarare tonåringar) i kök. Om stort och smått, med många skratt. Tacksam.

… samtalet med en vän från ungdomsåren om den expansion i närvaro, medvetenhet och närhet vi båda befinner oss i på olika sätt.

Vidsträckt utsikt på söndagens långpromenad

Vad känner du tacksamhet över när du ser tillbaka på veckan ?