Om det lilla ordet ”måste” och några av dess kusiner

Du måste ingenting sägs det. Ordet ”måste” tar ifrån dig ansvaret och kontrollen sägs det. Förlägger makten över livet ditt till krafter utanför dig själv. 

”Vill” istället, sägs det. Välj, önska. Som ett uttryck för att kraften i din handling kommer från ditt inre. I egenmakt och ansvarstagande för det som är ditt att ta ansvar för.

Det vi vill, väljer, önskar i djupet av vårt inre får konsekvenser för vår vilja, våra val och önskningar – våra handlingsalternativ – i nästa led. Och nästa. Som rader av fallande dominobrickor på högkant. 

Jag vill skriva, reflektera, ställa frågor, måla i ord. Om jag inte sätter av tid för det, om jag inte trotsar känslan av att jag sagt allt jag har att säga. Då blir inga ord fästa på det digitala papperet och min skrivarvilja förblir ouppfylld. 

Jag väljer att unna mig ett kök som fungerar på en för mig rimlig nivå. Om jag då inte gör mig omaket att be om hjälp eller tar kostnaden för den när kökskranen bestämmer sig för att slita sig fri från diskbänken. Då står jag där utan vad som är mitt kök (till vilket jag alltså räknar en kökskran som jag kan använda fullt ut). 

Jag önskar en kropp som bär mig många år till i skapande och njutning. Om jag inte lyssnar på den, om jag inte ger den de förutsättningar den behöver i form av näring, rörelse, återhämtning, utmaning finns en klar risk att den inte kommer att kunna svara upp mot denna önskan. (Med all respekt för att det inte går att få några garantier för vad livet i övrigt för med sig.) 

Simpla exempel. Men ändå exempel på när ”måsten” uppstår utan att andra krafter än jag själv är inblandade. Måsten i konsekvenskedjor, val- och beteendehierarkier, som bara jag själv kontrollerar. Som är uttryck för mitt ansvarstagande mot mig själv och som emanerar ur mitt inre. 

Du måste absolut inte dela något om hur du förhåller dig till dina måsten, borden (det ordet försöker jag faktiskt hoppa över både här och i livet i övrigt), viljor, val och önskningar. Men jag ser fram mot att läsa om du väljer att göra det!

Jag vill utveckla mitt berättande genom egentagna bilder.
För att göra det måste jag ta fram kameran och trycka av.
Och jag måste ta mig tiden för att analysera och eventuellt bearbeta bilden för att få fram den berättelse som jag vill att den ska berätta.
Måste.
Inte av yttre tvång, men för att svara mot min längtan och mina drömmar.

Triss i tacksamhet #0

Under 2021 väljer jag att på veckobasis notera tre anledningar till tacksamhet och förundran. För att de känslorna är bränslen till välbefinnande och livsglädje. Vecka 53 har hjärtat fyllts av bland annat…

…Nyårsfirande med värdefull vänskap, skratt, hemmadisco, spel(-vinst), bubbel och i oskattbar närhet.

…Starten på min andra ICA-klassiker. Ok, det är andra gången jag startar den andra omgången. Men bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge. Den här gången siktar jag på fullbordad symfoni i fyra satser. Två sköna stavlångpromenader har hunnits med och jag har avverkat 14 av det inledande Vasaloppets 90 km.

…Zoomhäng med själssöstra Helena. Samtal om stort och smått, och som alltid i våra möten nya in- och utsikter.

Tacksam och glad blev jag också över den fina nyårshälsningen från kära vännen Pernilla.

Vad är du tacksam över när du ser tillbaka på veckan som gått?

Återbrukat årsord 2021

De senaste fem åren har jag valt att sätta ett årsord, en intention, för det kommande året istället för att avge ett nyårslöfte. 2016 var min intention Sanning och balans, 2017 Varsam glädje, 2018 Hälsoglädje, 2019 Hållbar ekonomi och 2020 Hållbar. 2021 väljer jag att hålla kvar vid, återbruka om man så vill, det breda hållbarhetsperspektivet.

Med några lätta nyanseringar innebär det att jag, som för ett år sedan, tar sikte på

Hållbar ekonomi – för att fortsätta bygga ekonomisk styrka och frihet. På mitt eget sätt, i mitt eget tempo.

Hållbar fysik – genom promenader, yoga, tai chi, bra mat och kosttillskott bland annat. Tanken på att anlita en PT har dykt upp i samtal med presumtiv träningskompis.

Hållbar själ – genom att värna tid för avskilt, fokuserat arbete, liksom återhämtning efter intensiva arbetsinsatser. Genom att lyssna inåt efter vad jag behöver, och skapa utrymme för att möta mina behov. Genom att ta ansvar för det som är mitt att ta ansvar för, och låta andra ta det ansvar som är deras att ta. Genom att eftersträva att bara göra åtaganden som är hållbara, det vill säga åtaganden som jag kan hålla ut och i med färsk kännedom om mina gränser. Genom att släppa fokus med jämna mellanrum på att göra, för att istället bara vara. Genom att låta tacksamhet och förundran vara grundtonen i min vardag – bästa mentala kosttillskottet.

Hållbara relationer – genom att värna och odla vänskaperna, mötena, samtalen, den delade tystnaden. Att stötta där och så långt jag kan och förmår stötta när någon behöver det. Att dela skratt, tårar och upplevelserna av det som är livet i stort och smått.

Hållbar – som i möjlig och villig att hållas och hålla, famna i lekande, nyfiken, närvarande, inkännande lust. Oh ja.

Hållbar värld – genom att göra val som håller nere min miljö- och klimatpåverkan. Som att investera hållbart, bland annat i trädplantering och solenergi. Bidra med min kompetens och mitt engagemang på såväl arbetstid som på fritiden i arbetet för att forma den framtid som vi bygger redan här och nu. Genom de val vi gör för att lösa gemensamma samhällsutmaningar och genom de värderingar vi låter styra dessa val.

Ja, hållbar är ett stort och omfattande ord att sätta som årsord. För att intentionen ska vara hållbar, uppmanar jag mig även detta år att ta mig an den i myrsteg. För det här är ändå en intention som jag vill ska vara livslång. Mer av en grundvärdering än en periodiserad intention.

Vilken intention, vilket årsord är ditt för 2021?