… blogga doften av syrén till dig. Den fyller vardagsrummet, som med dörren öppen till altanen förvandlats till ett uterum.
Men tekniken är inte riktigt där än att dofter kan laddas upp på nätet och enkelt laddas ner i all sin verkliga härlighet.
Så istället skriver jag några ord om hänryckningen jag lever i här hemma. Dammråttor, bokhögar och oavslutade projekt bleknar bort ur medvetandet när jag fullt ut koncentrerar mig på att djupandas genom näsan för att marinera, impregnera, sinnet med syréndoft. De blommar några dagar till. Bäst att ta vara på gåvan när den ges.
Underbart är kort. Så njut av det underbara här och nu! Njut syréndoft och koltrastsång.
Utsikten från min altandörr. Doften är ljuvligt omslutande, nästan bedövande.
Högsommarvärmen bäddar in oss i sin kättja. Väcker en sensuell, nästan tabuartad, lust att stanna upp, kliva av produktionshjulet och istället låta sig översköljas av vågorna av syrénens och häggens doft. Att svepas med av fågelsången, och behagfullt sträcka ut kroppen för att möta sommarvärmens sammetslena smekning. Att låta naturen förföra mig.
Jag rör mig långsamt. Känner släktskap med sengångarna.
Först beror mina långsamma steg på att den gassande solen gör att jag inte orkar hålla mitt vanliga stockholmstempo. Men efter ett tag kommer jag på mig själv med att ha blivit mer uppmärksam på all den inte så överjordiska, utan just helt-och-hållet-jordiska ljuvlighet som dessa få dagar i maj bjuder på. Min favorittid på året. Kanske för att den är så kort. Och så underbar. Bäst då att ta in den långsamt, långsamt. Som den godaste, mest delikata måltid.
På ett sätt önskar jag att det gick att fotografera av hela härligheten med dofter, ljud, hudförnimmelser och alltihop. På ett annat sätt tvekar jag. Vad skulle hända om jag kunde få tillgång till detta himmelska jordarike, eller jordiska himmelrike, när jag ville i VR? Blasé eller totalt beroende är mina kvalificerade gissningar.
Som tur är behöver jag inte ta ställning till detta mer än på ett filosofiskt plan för tillfället. För än så länge får jag nöja mig med att kunna fotografera blommorna som står för doften som jag bara kan fånga i minnet: dvärgsyrénen vid min altan (hur lyckligt lottad är jag inte?!), äppelblommen i kvällningens släpljus, spireans vita snödrivor av blommor.
I olika personlighetstester, om till exempel högkänslighet (ja, det är jag – vilken befrielse det blev när jag började ana det för ett par år sedan) eller vilken grundton jag har i min upplevelse av meningsfullhet (ja, det finns ett sånt test – se här.* ), så instämmer jag alltid i påståenden med innebörden att
I feel easily moved by beauty, whether in music, nature, art, or literature. (Jag berörs av skönhet, i musik, naturen, konst eller litteratur).
När äldsta barnet gör projekt om samisk kultur och spelar Sofia Jannoks Irene, ja, då får jag en sån där upplevelse av att bli berörd. Det är något i hennes röst, fraseringen, i harmoniken och uppbyggnaden av sången som tar tag i mitt hjärta och drar in mig i musiken. Min själ dansar med Sofia som en dansande dervish, förenad med universum och uppfylld av skönheten i filmens snöiga landskap i filmen och i den spirande våren utanför mitt fönster.
*Min grundton är transcendens. Finns skäl att återkomma till det framöver
Jobbade hemifrån idag, och tog då tillfället i akt att inviga altanen för året. Insvept i tjocka vinterjackan och med fötterna nedstoppade i värmande gå-på-moln-duntofflorna var det uthärdligt, ja, nästan skönt, i marssolen. Laddade D-vitamin från ovan och gaffelvis med nyttigheter i form av supersalladen ur boken Happy food: korn, jordärtskocka, champinjoner, äpple, svarta och vita bönor, hasselnötter och tranbär. Var lite crazy sådär och la till grönkål också, eftersom jag blivit beroende av det.
