Kul på jobbet – adventskalender 2019 #6

När jag skriver dessa rader är jag på väg hem från Linköping och den senaste i raden av Usifydagar. Hela företaget möts, jobbar igenom angelägna frågor och avslutar med att umgås över mat och dryck.

Idag har vi pratat och tränat oss i konsten att ge återkoppling och i att skissa/sketchnotea. Vi har samtalat om hållbar affär och vårt varumärkes- och kommunikationsarbete. Och vi har också prövat på att koda i Scratch. En himla rolig dag, med mycket matnyttigt. mycket lekfullhet och god glögg. Bland annat.

För lite drygt ett och ett halvt år sedan skrev jag också ett inlägg i samband med en Usifydag. Titeln var Stolt och ödmjuk på samma gång.

Jag skrev bland annat

Jag ser tillbaka på dagen, och på mina första månader som anställd på Usify, med en kombination av stolthet och ödmjukhet. Stolt över att få jobba med människor som så starkt drivs av att sätta människan och hens behov i centrum. Ödmjuk inför de stora möjligheter och utmaningar som detta medför.

Känslan har fördjupats och kompletterats med tacksamhet. Jag har helt enkelt ett grymt kul jobb på en härlig arbetsplats med fantastiska kollegor!

Det var ett tajt lopp vid kvällens glöggprovning. Stockholmsglöggen fick blott två röster mer än Linköpingsglöggen. Lååååångt bakom hamnade dock vår kontrollglögg, Blossas Vinglögg.

Brygger dunderglögg utan svagdricka – adventskalender 2019 #3

Märkliga saker jag gör på jobbet #1: brygger kontorsglögg.

För några veckor sedan jagade (nåja) jag runt Stockholm city efter svagdricka. Jag hade fått det ärorika uppdraget att svara för Stockholmskontorets version av dunderglögg* till julfestens glöggprovning.

Uppenbarligen är svagdricka inte hippt nog för att kunna uppbringas i city. Tur jag är scoutmamma då, och alltid redo att anta min hemliga identitet som navy marine och ”improvise, adapt, overcome”.

Vatten, lättöl, en ensam och lessen flaska äppelmust som stod i köket, enbär och maltextrakt (uppenbarligen hippt nog för city) fick ersätta svagdrickan och tillsammans med jäst, potatis, russin, socker och kryddor småputtra i kontorets köksfönster i dryga tre veckor.

Igår fyllde jag sex flaskor med härligheten. Vi som provsmakade var överens om att det här var den perfekta glöggen. Fyllig, inte för söt och med en lovande YPK (yrsel per krona). Så Linköpingskontoret, ni kan lämna walk-over. För vi har en vinnare!

*jag tog 500 g russin

Julstämning på kontoret

Att få sova under julgranen – adventskalender 2019 #1

Introverta november har passerat. Extroverta december och ljusskimrande, stämnings(över)mättade advent anlänt.

Med advent har även julpyntet kommit fram hos oss. Julpynt hör julen till, och traditioner ska hedras. För mig med förbehållet att traditionen fyllts med innehåll och getts en form som är meningsfull för mig och dem jag hedrar traditionerna med.

Sedan vår tid i USA, de där första sex månaderna 2008 – 2009, har vi gjort till vår tradition att gå fullt ut redan till första advent. Det passar mitt kynne. Jag älskar julstämning, glitter, ljus, julmat och julsånger – och att få vältra mig i det en knapp månad är ljuvligt. Men när själva juldagarna är över tröttnar jag snabbt, sätter fokus på nyårsafton och det nya året. I en helt annan stämning. Bort med den varma röda färgen, in med den krispiga vita.

När jag var liten älskade jag att smyga ner och titta på julgranen när den var färdigklädd, kvällen innan julaftonen. Jag drömde om att ligga under den och titta upp på ljusen. Att somna där, i den vackraste av drömmar.

Nu gör jag praktiskt taget det. Somnar under granen alltså. Eller i alla fall trettio centimeter från den. Det blir så i mitt compact living; min säng / futonsoffa bor i vardagsrummet och jag på den. Så här års bredvid granen, den ljusprydda, skimrande av röda kulor och hjärtan.

Och lyckligt är det lilla barnet som fortfarande finns kvar i mig.

Glad advent!

Utsikt från min huvudkudde