Söndag i tacksamhet och förundran 12

Under 2018 vill jag ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Årets tolfte vecka ser jag bland annat tillbaka på…

… många och långa kramar från barnen

… matlagningsgemenskap och citylördag med desamma

… min coach Allas frågor som nycklar upp nya och hoppfulla perspektiv på livet

… våren! Äntligen är den här! Med det yrvakna solljuset, dofter av fuktig jord och multna löv som kommer fram under det bortsmältande snötäcket, fågelsång inklusive den förtrollande koltrastsången i skymningen och hackspettens ljudliga skafferirotande.

… nyskurade altanmöbler

… nya klarröda vårkappan och de lika röda vårskorna. Känner mig lätt, nästan dansant, på foten (på ett sedesamt sätt) när jag får byta curlingkängorna mot lätta vårskor. Och skyltningen på affären, som fick mig att plocka fram den vackra och ack så mjuka guldrosa schalen och matcha med den röda kappan.

… iakttagandet av earth hour med en käraste, fyra barn, fem tärningar och ett yatzyblock i skenet av levande ljus.

… den återuppvällande smärtan och sorgen över det som aldrig blev

… att få följa med och stötta mitt barn vid ett viktigt och efterlängtat möte

… inspiration och egentid med älsklingen på Älvsjömässans trädgårdsorgie

första lektionen på kulningskursen

stunderna av yutori – rymlighet – för att vänta in själen. Som idag på bänken utanför Älvsjömässan, där jag väntande in både själ och älsklingen med solen värmandes mitt ansikte.

nyheten om att första avsnittet av Myter och mysterier: Bibeln släpps 26 april! Wooopwooop – nedräkningen har börjat!

… tre månader av daglig meditation.

Vad ser du tillbaka på i den gångna veckan?

Måndagstankar och Ruffie

Måndagar är transition. Från ett boende och  en typ av liv till det andra boendet och livet. Förälder, singel, förälder, singel. 

Så kommer det att vara nu, så länge jag har något barn hemma (och de väljer att bo med mig varannan vecka förstås). 

Städa av och packa det sista. Ta bussen med packningen (glad att jag kom på att den nästan går dörr till dörr, så jag slipper släpa väskor i tunnelbanan). 

De två senaste måndagarna har också innehållit utomhusträning (den bästa sorten av träning i mitt tycke). Tillsammans med 9- och 12-åringen har jag kört Ruffie i Vasaparken. 

Ruffie är en slags högintensiv träning som kombinerar influenser från kampsport, brottning och fysträning i parövningar. Ingen löpning, vilket (tyvärr) passar mig bra i nuläget. 

Der är sjukt jobbigt, och sjukt kul! Och sjukt mycket här och nu-träning, framförallt i brottningsmomenten. 

Gillar deras slogan också: ”All you need is heart”. Känns som att jag kommer att ha mitt hjärta några år längre i livet tack vare den här träningen! 

Så måndagar kanske fortsättningsvi kan bli mer än transition vad gäller boende och livstil. De blir också dagar för en mer långsiktig transition till ett hälsosammare liv.  Förresten, på kort sikt med för den delen – rolig träning ger glädje och glädje ger hälsa. 

Team Modig goes Ruffie. Jesper hade åkt skridskor tidigare idag, men tog sig ändå till och igenom passet. Så då är det inte konstigt om han bara orkade se trött ut.)