Närvarande

Nymåne. Ny intention. Välbekant tema.

Jag har några konkreta behov av att vara när- och härvarande i livet just nu. I träningen och utbildningen till coach. I dejtandet. I oron över leveransen och kundens eventuella intresse för fortsatt samarbete i ett visst uppdrag.

Tack vare några års regelbunden meditation, inte minst med stöd av Headspaceappen, har jag flera verktyg att ta till. Jag bemästrar dem inte. Men för varje gång jag använder dem blir de – och närvarandet – lite mer rotat i mig tänker jag. Känner jag.

Framförallt andningsankaret – gärna ända ner i könet som Tess skrivit om. Dels har det en rent fysiologiskt lugnande effekt på kroppen, dels gör koncentrationen på att känna in andningen att jag måste avbryta tankelooparnas snabba snurr, yrsliga dans och surrande kör.

Sen kroppen. Kroppen, va. Vilken grej för att vara närvarande. Att verkligen känna in fotsulorna mot golvet, mot skosulorna… Att visualisera rötter som går ända in i den glödheta kärnan av jorden. Grundad. Trygg som del av något urgammalt och oändligt.

Och intuitionen. När andningen fått tankarna att lugna sig, glesa ut, så att nåt annat kan få en syl i vädret, då blir det plats för lyhördheten och intuitionen. Två sidor på samma mynt.

Att lyhört observera med alla sinnen, utan att omedelbart värdera och stämpla de intryck som landar i den inre inkorgen – bra/dåligt, rätt/fel. Att lyhört observera inåt, och lita på intuitionens vägvisare.

Att pröva vägen som denna vägvisare pekar på. Inte med ambitiösa sjumilakliv eller i 2:30-minuterstempo, utan med naturlig, intuitiv steglängd och fart. Tillräckligt kort, tillräckligt långsamt för att hinna vara lyhörd för den återkoppling som mina sinnen ger mig och det nästa steg som intuitionen visar på.

Helena berättar i en FB-live om den grundläggande regeln för coaching. För att vara hållbar, resilient människa kanske till och med.

Show up. And respond to what shows up.

Inte mer. Inte mindre. Den regeln prövar jag som ett svar på frågan om Hur jag ska leva den här måncykelns intention, Närvarande.

Lyssna på Helena själv här. Vad händer med dig när du ”show up?” När du ”respond to what shows up”?

Andas för bövelen!

”Det där knäppande ljudet är goda nyheter” sa han, tandläkaren, där jag låg med munnen på vidaste gavel i morse. Tack, det var skönt att veta. För det lät mer som om han återupprepade gånger misslyckades med att få fäste om tanden med tången eller vad det nu var för pryl han använde för att bända bort tanden.

Eftersom jag nått den ansenliga ålder då visdomen lämnar tänderna för att ge sig ut i kropp inklusive hjärna på egen hand, och en av mina visdomständer protesterat mot denna tidens gång genom att ställa till med tandköttsfickor och annat elände, var det dags att plocka bort den idag.

Jag har inte tandläkarskräck. Vanliga undersökningar tycker jag till och med är ganska trevliga. När tillåter jag annars mig själv att ligga helt stilla och inte göra något?

Jag var inte helt opåverkad inför dragningen idag dock. Har förstått av vänner och bekanta att det kan göra rejält ont. Men jag tänkte att det får bli som det blir, och hade iallafall sett till att planera in frånvaro från kontoret.

När jag väl på plats i den fällbara stolen med den skarpa lampan, som påminner om en vänligt sinnad alien, var det dags för tandläkaren att plocka fram bedövningen. I spruta. Även om jag inte har tandläkarskräck och har kommit över mitt värsta obehag inför sprutor så är jag inte helt avslappnad i deras sällskap. Sprutornas alltså.

Nålen var så tunn så att den mest kändes, inte smärtade. Och inte heller spände det så värst när bedövningsmedlet sprutades in. Så varför fick jag helt plötsligt värsta panikångesten?

”Man kan få lite hjärtklappning av det här” säger han. Jaha, även det var ju bra att veta. Hjärtat fortsätter att rusa, tårarna börjar rinna till i ögonen och plötsligt börjar jag frysa och skaka.

Jag frågar om bedövningen möjligen också är kärlsammandragande. Jo, det är den.

Jag inser då att de ångestsymtom jag upplever triggats av bedövningen. Och tänker på alla stackare som faktiskt har tandläkarskräck eller -obehag, och som måste deala med det samtidigt som de får en medicinskt genererad ångest.

Därefter ägnar jag mitt fokus under det att tandläkaren idkar gruvbrytning i min mun åt min andning. Ena handen håller fast hakklappen som vill fara upp i vinddraget från en fläkt; andra handen vilar på min mage strax nedanför naveln.

Med tanken låter jag varje andetag fylla buken ända ner nedanför handen, ja, ända ner i könet, som Tess har skrivit om. Jag andas in på två låååångsamma sekunder, håller en, andas ut på fyra. In på två, hålla en, ut på fyra.

Med andningsankarets hjälp – och tandsköterskans lugnande hand på överarmen – lägger sig både hjärtklappning och frossa snart.

Lätt vimmelkantig och med en tand mindre i munnen trampade jag sen hemåt för att på ordination ta det lugnt resten av dagen. Fascinerad av kroppens mekanismer och av hur kropp och psyke hänger ihop. Och av den brygga dem emellan som andningen utgör.

Tar du tillvara den alldeles gratis välbefinnanderesurs som din  andning är för din kropp och ditt psyke? 

Andningen hjälper mig självklart också när jag anstränger mig fysiskt. Typ tränar (fast det känns förmätet att kalla det träning). När andningen sitter, blir det som en extra växel.

Byggstenar för en lugnare vardag? – #blogg100 22/100

sunrise
Foto: Maxxer_ @ Flickr CC BY 2.0

Rubriken ”6 daily rituals you can’t afford to skip” fångade min uppmärksamhet i twitterflödet i morse. Det visade sig vara ett blogginlägg i Huffington Posts Third Metricsavdelning (dedicerad till att ”redefining success to include well-being, wisdom, wonder, compassion and giving”) av en Diane Gottsman.

Min take på hennes 6 tips följer nedan. Lever jag efter dem? Nej. Har jag sett dem förut? Ja. Ser jag en poäng med att eftersträva dem? Ja, definitivt. Inte minst eftersom jag tror att de för mig kan hjälpa till att leva medvetet, här och nu, istället för att vara i alla borden och skulle ha och måsten som lätt börjar ockupera min hjärna och sätta igång stressproduktionen i kroppen.

Nu åker vi:

a) En morgonritual. Oavsett om du väljer att läsa tidningen eller träna, välj att göra det medvetet och regelbundet. Förbered din ritual, så att du kan börja dagen njutandes lugn och ro, slipper morgonstressen och att komma till jobbet utan nycklar och med blåa dagisplasttossor på fötterna. En hel del forskning visar, som du säkert vet, på att sömnkvaliteten och energinivåerna gynnas av att vi har regelbundna tider för när vi vaknar (och somnar).

b) Bön och/eller meditation. Det finns en hel del information som pekar på att regelbunden meditation (och andra former av kontemplation) har positiva effekter för välbefinnandet för de flesta av oss. Exakt hur de biologiska mekanismerna påverkas vet man ännu inte med bestämdhet. Att träna in avspänning med hjälp av andningsankaret är ett första steg i mitt meditationsutövande. Ofta tar jag hjälp av musik i min egen variant av meditation. Absolut favorit är första satsen i J.S. Bachs Cellosvit (den i G-dur, BWV 1007 tror jag).

c) Mötet med dem som står dig närmast, vid frukost, middag, läxläsning, tandborstning eller kvällste. Ofta fyller vi dagarna och minuter med aktiviteter och åtaganden som gör att vi och vår uppmärksamhet alltid är på väg någonstans, men jag önskar för egen del att jag prioriterade (de korta) mötena (inte i betydelsen sammanträde, men väl i betydelsen lyssna in, stämma av läget, ”connecta med”).

d) Kontakten med vänner – Diane ger standardrådet att ta kontakt med en vän varje dag, via telefon, mail eller sms. Ja, det tar mig en bit kanske. Tack och lov för Facebook, det underlättar regelbunden kontakt med vänner och bekanta.

e) ”Bestäm dig för att göra ditt bästa varje dag. Jobba effektivt, bestäm vad du behöver för att excellera i det du gör och skaffa det.” Jag sätter citationstecken här, för det känns så pretentiöst att skriva så. Och det är dessutom verkligen lättare sagt än gjort. Men jag inser ändå att det ligger något i betydelsen av att sätta upp ett mål och hålla fokus på detta istället för att bara planlöst reagera på det som andra orsakar i ens omgivning. Lagom är bäst torde gälla även här – all fanatism är av ondo, och en viss flexibilitet för oförutsedda händelser, människor som behöver dig och livet i största allmänhet är lika viktigt som att veta vart en vill. Jag brukar tänka på analogin med duktiga improvisationsmusiker: de har timmar av övning och förberedelser bakom sig och en verktygslåda full av modeller och former, som de sedan kombinerar på helt nya sätt i stunden allteftersom konstverket utvecklas.

f) En kvällsnedvarvning – forskning om god sömn tyder på att fasta rutiner på kvällarna underlättar insomnandet, och att kvaliteten på sömnen bland annat påverkas av uppkoppling, ljusa skärmar, mat och träning alltför nära take-off:en till drömmens land. Summera dagens intryck – vad har varit bra, vad vill du tacka för, vad har du lärt dig, vad vill du göra ännu bättre i morgon? Knyt ihop kontakten med dina nära; ankra din andning – och sov gott kära vän! Imorgon väntar ännu en dag, full av möjligheter att lära och skapa nytt och möjlighet att ge dig själv och dina medmänniskor en ny chans!