Att fuska eller inte fuska – dag 51 i #blogg100

Tomt i skallen. Egentligen inte på bloggidéer; jag har flera utkast på gång. De kräver dock fortfarande en hel del handpåläggning. Men – det är tomt på energi här på kvällskvisten efter en intensiv dag, och likaledes tomt på uppslag till korta inlägg. Typiskt, det har flutit på bra fram till gårdagens inlägg i halvlek.

Precis när jag bestämt mig för att dela Helenas inlägg om fenomenet Stiltje (på bloggfronten) frågar A ”Va, har du börjat fuska med bloggen?!”, syftandes på gårdagens inlägg om olika sätt att se på det halvfulla/-tomma glaset. En inbäddning från Tumblr liksom, ska det vara något att komma med?!

Fusk? Ur ett perspektiv kanske, i det att det inte är min egen produktion av vare sig text eller bild. En av flera anledningar till att jag bloggar, är ju att jag vill träna på att skriva och skapa. Jag vill formulera några de tankar, känslor och insikter som jag bär på för eget vidare lärande/reflekterande, liksom förhoppningsvis till någon annans glädje eller nytta.

Ur ett annat perspektiv: inte fusk. Jag delar och samlar ju mina tankar ändå, om än i form av inspiration som jag hämtat från andra.

Håhåjaja. Så ofta som jag hamnar i ”å ena sidan, å andra sidan…”-resonemang. Skrattade igenkännande åt Yo-Yo Mas beskrivning av det här fenomenet i On Being, när han svarar på en fråga från intervjuaren Krista Tippett:

As usual, I feel two ways about it.  See how conflicted I am? It’s a wonder I can get up in the morning. Should I get up? Why should I get up? Who am I that thinks I should get up? It gets very confusing.

Det vore förvisso enklare om jag kunde hålla mig till ett dike, istället för att vingla på den smala vägen mellan två (eller flera, fast då blir analogin väääldigt märklig) breda, bekväma sanningsdiken. Men oändligt mycket tråkigare. Och mycket jobbigare, om jag skulle hamna i ”inbäddade-klipp-från-andras-sajter-är-fusk”-diket.

Och vips (nåja, relativt sett…), så bidde det visst, och mot förmodan, ett litet inlägg i dag också.

Foto av joiseyshowaa @ Flickr under licens CC BY-SA 2.0

201 inlägg and counting – dag 43 i #blogg100

IMG_1608Igår var det magiska gränsers dag här på bloggen. 200 inlägg, 4 000 besökare och 8 000 minus 1 visningar totalt sedan starten för ganska precis sex år sedan. Jag insåg att jag denna omgång av #blogg100 utan problem har slagit antalet inlägg som jag fick till 2014 när jag var med i utmaningen förra gången. Då var det trögt från 35 tror jag, och vid 40 lade jag av. Den här gången har jag hittills inte känt minsta behov av att ens överväga att lägga ner mitt dagliga bloggande.

En, som jag tror, avgörande orsak till årets nyvunna uthållighet är att jag förhåller mig på ett nytt sätt till de avvikelser från plan som alltid uppstår. Jag höll på att skriva ”misslyckanden”, men det är just det jag slutat se dem som.

Ibland går det bara inte som planerat. Det betyder inte att utmaningen är förstörd, utan jag kan plocka upp den igen nästa dag, eller dagen efter det.

Jag har helt enkelt blivit bättre på att acceptera avvikelserna utan att etikettera dem som bra eller dåliga, succéer eller misslyckanden, värdefulla eller värdelösa. De bara är just då. En av hörnstenarna i medveten närvaro: observera utan att döma.

Ser samma mönster i mitt Headspaceande. Räknaren, som håller reda på antalet dagar i följd som jag gjort en guidad mediation på, har trillat tillbaka till noll ganska ofta på sistone. Men det gör mig inte längre något; jag kommer igen och tillbaka.

Jag känner en stor befrielse av att ha dumpat pliktpiskan i dessa fall. Jag vill ju blogga, och jag vill meditera. Jag vill ju också göra det regelbundet och ofta, helst dagligen. Men jag måste inte.

Har du någon pliktpiska som du slängt bort? Eller någon som du kanske skulle vilja eller överväger att göra dig av med?