Söndagssummering v.38 2016

I mina söndagsinlägg vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för några ”grows” – områden som jag vill rätta till/ utveckla – inför den kommande veckan. Ett veckans ord och en veckans låt får du på köpet. 
Några av veckans Glows

img_4326-1Ljudet av en sovande, drömmande, snusande katt. Vila.

Vänskaper. Vilan i att det finns människor som lyssnar, håller mig, som delar med sig av sin smärta, sitt mörker. Delad smärta är lättare börda.

Megaleveransevent och -process avklarad med gott resultat. Det känns gott att kunna lägga ett av våra mest fullmatade uppdrag hittills till samlingarna. Att dessutom under eventet få tydliga kvitton på att frågor som vi kämpat för i snart 10 år nu börjar landa blir som grädde och marshmallowsar på den varma chokladen.

Att hitta orden som förlöser sorg, smärta och förlamning. Ord som också får beröra många.

En kreativ, konstruktiv twitterrant som i bästa fall bidrar till smartare utformning av politik och förvaltning.

img_452412-åringen vill göra storasyster sällskap i Skansens ringleksbarn och storasyster jublar!

Nya läsare och bekantskaper i bloggosfären.

En helg full av körsång, tid och samtal med härliga körsystrar och massa nya insikter vid Nordic Light Regions Music School. Vad sägs t ex om insikten att god sångteknik börjar vid hårfästet (och då inte det hårfäste som vi har på huvudet…) enligt ett Birgit Nilsson-citat som refererades till vid dagens klass i basic vocal skills?

Insikten om att den mentala resa jag gjort under det senaste decenniet hjälpt mig landa i mig själv, och därigenom rustat mig för att hantera den situation mitt liv nu befinner sig i med en grundton av kärlek och medkänsla.

Höstnyponhög himmel med nyponröda accenter mitt i allt det tröttgröna, guldgula och roströda.

Att känna hur separationsprocessen rör sig framåt. Med två steg framåt och ett steg bakåt i en surrealistisk jenkaversion växlar den mellan vrede, utskällning, raseri, förtvivlan, sammanbrott, sorg, stillhet, samtal, förklarande, lyssnande, reflektion, acceptans, varande, vänskap. Så kommer det att fortsätta så ett bra tag framöver på den väg jag väljer. Vägen mot förlåtelse och försoning. För oss båda.

Veckans Grow

Att fortsätta be om stöd och ta emot all kärlek och omsorg som räcks mig.

Att fortsätta söka och hitta orden som bär mig framåt.

img_4360Att stanna upp, betrakta och sätta ord på ångesten som slagit upp campingbordet och kaffet från sin resetermos på rastplatsen i mitt bröst. Jag ser på den att den gärna skulle börja tömma sitt flyttlass som den drar runt på,  och börja fylla varje cell med gammal bråte. Men så länge jag bara står stilla med armarna i kors och iakktar, inte motar bort eller ger efter för den, så har jag makten. Förr eller senare blir väl termosen tömd och campingpallen obekväm, så att den rastlöst drar bort från mig.

Veckans ord – ett ord som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan. 

Hopp

Hoppet, som är en kombination av längtan efter något och en förväntan om att en gång få mottaga det, har som mål föreningen med det gudomliga och därmed den eviga glädjen. … hoppet (har) sin utgångspunkt i människans vilja och inte känslorna. (Wikipedia)

 

Hope, for me, just means a Buddhist sense of uncertainty, of coming to terms with the fact that we don’t know what will happen, and that there’s maybe room for us to intervene. And that we have to let go of the certainty people seem to love more than hope, and know that we don’t know what’s going to happen.

People in this culture love certainty so much. And they seem to love certainty more than hope. And — which is why they often seize on these really kind of bitter, despondent narratives that are they know exactly what’s going to happen…

… hope is tough. It’s tougher to be uncertain than certain. It’s tougher to take chances than to be safe. And so hope is often seen as weakness, because it’s vulnerable, but it takes strength to enter into that vulnerability of being open to the possibilities.

Rebecca Solnit i On Being

 

Hope is the golden mean between euphoria and fear. It is a feeling where transcendence meets reason and caution meets passion.

Hope is both the belief in a better future and the action to make it happen.

Shane Lopez

Veckans låt – en sång som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan. 

img_1258A Brand New Day – sången från The Wiz som växte ut till en spellista med mestadels musikallåtar som alla förmedlar hopp, förväntansfull bävan, dimman som lättar, solstrålarna som bryter genom molnen, den nyfikna ovissheten… Och den blev en dancewalk till pendeltåget dessutom!

Vilka glows, grows, ord och låtar har präglat din vecka? 

Hemma igen

Efter en månad i resväska har vi nu landat hemma på Söder igen. Det har varit en innehållsrik månad med Almedalsvecka, lustspel i Högbo och lata dagar vid Graningesjöns strand. De sista dagarna blev det en oplanerad långhelg från internet, då mobildata tog slut. Och så fick det vara. Det gick ju utmärkt att överleva, visade det sig också.

diary-684750_1280Även om det fortfarande är en vecka kvar på ledigheten i princip (lite jobb blir det nog imorgon, sånt där administrativt som kan vara skönt att ha röjt undan) har jag redan börjat komma in i terminsstartsläge. Du vet, den där känslan av att en, bildligt talat, vill köpa nya pennor, papper till skolbänken, en tom kalender och gärna ny skolväska. Nu ska mitt nya liv börja, helt enkelt. Och på ett sätt är det ju så – i alla fall så börjar ju resten av mitt liv, idag som alla dagar.

Funderar på vad jag vill fylla hösten med, vad jag vill ge prioritet. Både vad gäller görande i jobb och på fritid, tankar och känslor. Oron i världen är stor. Desto mer angeläget att hålla huvudet kallt och hjärtat varmt tänker jag.

Mitt bloggande ska fortsätta. På den här bloggen, och så ska jag lägga i en högre växel på jobbloggen också. För att nu sätta fokus på denna sida – har du några tankar om vad du skulle vilja att jag skriver om? Några tips om intressanta bloggar som du tror kan intressera och inspirera mig?

En milstolpe är passerad

I mer än sex år har jag bloggat. Första inlägget på bloggen Saras Goda gjordes i april 2010 och handlade om sömn. Mitt bloggande har varit minst sagt oregelbundet under årens lopp. Mellan april och december 2011 skrev jag inte ett enda inlägg till exempel. Den här våren har jag skrivit nästan varje dag, och då insett att bloggandet hjälper mig tidigare att sortera mina tankar och att få distans till funderingar och upplevelser på ett konstruktivt sätt.

Skärmavbild 2016-07-02 kl. 01.13.17Med det här inlägget har jag skrivit 281 inlägg, och passerat milstolpen ”mer än 5000 besök”.  Ett stort och djupt känt TACK för att ni läser, ibland delar era tankar, gillar och tipsar andra om bloggen! Jag är nyfiken på vad som gett dig mest glädje att läsa om. Om du ville dela dina tankar i en kommentar skulle jag bli mycket glad!

Min prognos för de kommande dagarna är att det blir lite glesare mellan inläggen här. Som jag skrev igår åker jag till Almedalen imorgon, och då är det jobbfokus 24 timmar om dygnet. Mitt skrivande kommer att ägnas åt att dokumentera intryck och aktiviteter i ModigMinozs kanaler: vår blogg Innovation och Samhälle, vår FB-sida och FB-sidan för #Almedela, som är det seminarium om digitalisering och kollaborativ ekonomi som vi arrangerar tillsammans med EIT Digital i år.

Om en vecka senast lovar jag dock att återvända hit, gissningsvis med drösvis av foton på rosor, gamla hus och havet… Sannolikt en och annan tanke om samtal, demokrati, framtid, relationer, möten, inspiration, frustration och mycket annat smått och gott. Och hur det är att kula vid Östersjöns strand, förstås!

Rebloggar: vilka råd skulle du ge till…?

keyboard-621830_1920Idag skickar jag vidare en text som Tess har skrivit om tre råd till en blivande författare. Jag fångades framförallt av betydelsen av Både Och – som så ofta i mitt liv. I det här fallet gäller det att både öva regelbundet och ofta på skrivandets hantverk, och att släppa det totalt för att i stället öppna för att höra, känna, se och fyllas av de insikter, erfarenheter och upplevelser som i sin tur ger texterna liv.

Så här börjar Tess

Jag läste en text för ett tag sen om vilka råd en person skulle ge till blivande författare. Här kan du läsa hennes text utförligt. De råden som gavs var tre: Kom ihåg att feedback aldrig berättar …

Läs mer: vilka råd skulle du ge till…?

70-procentig framgång – dag 70 i #blogg100

70 procent av utmaningen #blogg100 – ett blogginlägg om dagen i 100 dagar – är avklarade. Och jag har ännu ingen brist på blogguppslag, däremot liiite ont om tid att utveckla alla idéerna till publicerbara inlägg. Har till exempel tre inlägg kvar innan jag täckt in alla Brené Browns livsråd för ett helhjärtat liv. De ska komma innan dag 100 är här tänker jag.

Anledningen till att jag bloggar är mångfaldig. Först och främst skriver jag för att få syn på mig själv och var jag befinner mig i livet och funderingarna över tid. Få syn på – och, har jag insett under den här våren, få distans till. Distansen är viktig för mig, eftersom jag, som den känslomänniska (högkänslig faktiskt, har jag insett efter att ha gjort några tester på nätet) som jag är, lätt dras med i stormarna av känslor som lätt blåser upp drivna av de såväl inre som yttre omständigheternas låg- och högtryck.

För det andra skriver jag för att någon annan kanske ska kunna få syn på sig själv genom mina tankar. Jag har fått flera fina och värmande reaktioner från nya och gamla följare, vilket gör skrivandet extra meningsfullt. Reaktionerna har blivit en del av ett utbyte av tankar i det som väl kallas bloggosfären – för jag har å min sida hittat flera nya bloggare som ger mig nya perspektiv på min och allas vår plats i tillvaron.

För det tredje skriver jag för att utforska språket. Jag älskar att använda orden, meningarna, skiljetecknen (inte minst semikolon och tankstreck 🙂 ) och smileys för att i världen utanför min skalle försöka forma spegelbilder av vad som rör sig där på insidan. Än så länge känns det som att den spegelbilden är ganska suddig, ungefär som aposteln Paulus skrev i första korintierbrevet: ”Ännu ser vi en gåtfull spe­gel­bild; då skall vi se an­sik­te mot an­sik­te.” Men efter att större delen av livet ha utvecklat förmågan att skriva kanslisvenska mår jag bra av att få pröva mig fram i det friare, kreativa och reflekterande skrivandet.

För det fjärde har bloggen också blivit en plats där jag kan prova andra former av kreativitet än ordens. Så också idag, när jag väljer att för mitt eget minne och kanske lite inspiration för någon annan, i bilder dokumenterar skönheten (nej, bilderna gör INTE rättvisa åt upplevelsen) som jag drabbades av på kvällens promenad hem från Östermalm till Södermalm.