Vill inte gå in

Jag känner ofta med Busan så här års. Vill inte gå in. Vill suga i mig av ljuset, dofterna, ljuden, luften och värmen mot huden.

Vill ladda hopp, glädje, lust, liv skönhet och förundran.

Så jag förstår den avmätta blicken på matte som vill stänga altandörren för kvällen. ”Vaddå? Flytta in? När en kan ligga här ute och … bara vara…? Ge dig!”

Testar att sträcka ut

Ju äldre en blir, desto stelare blir en. Det vill säga, om en inte gör något för att mota olle i grind.

Motandet har jag nu börjat testa som en daglig vana. Ja, just det, testa. Jag har för ovanlighetens skull inte föresatt mig att ”nu ska jag stretcha varje dag i resten av mitt liv” på det sätt som jag vanligtvis gjort när jag börjat en ny vana under gångna år.

Nej, jag testar en dag i taget. Fem minuters stretching av kroppen i ett litet nybörjarprogram från Sworkit, den träningsapp jag använder för tillfället. Enligt den filosofi som jag skrev om i början av april: den att leva experimenterande, leva lärande.

Så här långt har det blivit sju dagar i rad. Än så länge får jag feed-backen från kropp och knopp att testet ska fortsätta – det är såååå skönt att sträcka ut att min inre röst ropar på mig om jag glömmer bort det. Hälsoglädje både idag och imorgon liksom!

Min främsta förebild och inspiration i smidighet – Busan the cat.

Söndag i tacksamhet och förundran 11

Under 2018 vill jag ägna söndagarna åt att reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. Årets elfte vecka ser jag bland annat tillbaka på…

Mys med Busan the cat. Hon är som ett vandrande och spinnande valium, med morrhår och lurvig svans.

Målgång i ICA-klassikerns Vasalopp! Med hjälp av mitt eget pannben, en väldesignad utmaning och världens bästa PP (personliga peppare) i form av min älskling har jag kommit igång och rört på mig regelbundet. Spotifys låtlista gav mig dessutom det perfekta soundtracket i form av Solala och Helen Sjöholm i Vår bästa tid är nu.

Älsklingens magiska beröring. Han kan han.

Spontanmöte med kära vännen Helena.

Vårvintersolsvärmen som börjar vakna till liv.

De allt ljusare kvällarna.

Jordärtskockssoppa. Jag har kommit på varför jordärtskocka heter Jerusalem artichoke på engelska – det är ju Jerusalem som analogi för himlen och paradiset som åsyftas. Smaken är bara heeeeeelt paradisisk!

Senaste avsnittet av On Being med poeten Naomi Shihab Nye. Så många tankar som gick rätt in i bull’s eye i min intention för denna måncykel om ett sakraliserat, överlåtet liv.

Fikat med med vännen Alexander, som det var alltför länge sedan jag träffade.

Insikt om att jag håller ut i vanor som jag mår bra av.

500 inlägg på bloggen. Ja, detta är nummer 500. 20 april 2010 la jag ut första inlägget. Vissa ränder går aldrig ur – jag är fortfarande mästare på att snooza mobilalarmet.

Barnens ankomst för en veckas boende med mig.

Vad är du tacksam över och vad förundras du över, när du ser tillbaks på den gångna veckan?

Jesusbarn minus 3 – från oss alla till er alla

I detta nådens år 2017 gör jag min egen bloggadventskalenderutmaning. En reflektion om dagen. Inte nödvändigtvis med explicit anknytning till adventstidens tema – väntan på julens ankomst. Men säkert hittar den som vill något slags association till ljus, glögg, glitter och krubbor.

Dan före dan före dopparedan kommer ett julkort från mig och mina barn (och vår katt). Det blev ett gemensamt projekt med mycket skratt och en del frustration, så där som det får vara i en familj. Oavsett vad jag får i julklapp, har jag redan fått de tre av de allra finaste gåvorna i mitt liv i form av de här tre personerna (som också har gett sitt medgivande till att jag delar den här filmen).

Söndagssummering vecka 3 2017

I mina söndagsinlägg vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för ett ”grow” – ett område som jag vill rätta till/ utveckla/vara extra uppmärksam på – inför den kommande veckan

Några av den gångna veckans Glows

Mitt nya bakgrundsfoto


Vännerna, både nya och gamla. 

Samtalen.

Diskussionen. 

Vinerna. 

Maten.

Gaston. Bara bäst.

Vilan. 

Duntäcket. 

Styrelsemötet. 

Strategin. 

Skrivandet.

Körövningen.

Uppgiften att få kompa en solosjungande körsyster. 

Koltrastsången och solnedgången.


Klockspelet i Tyska kyrkan.

Fem stycken sju minuters Work outs avklarade

Ett Grow inför veckan som kommer

Jag håller fast vid vardagsmotion som extra mycket i fokus en vecka till.

Veckans ord

Distans

Veckans låt – en sång som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan. 

Vinter og sne – 1966 var det skid-VM i Oslo, och då sjöng Wenche Myhre den som officiell VM-låt. Nu ska jag kompa min körsyster i den. En rolig utmaning, inte minst vad gäller att hitta en stil som jag klarar av att spela den i. Det lutar åt något slags latinvariant… Multikulti is da shit. 

Vilka glows, grows, ord och låtar har präglat din vecka?