6 december – om vad som hände när jag fick koll på blodsockret

Det var inte omöjligt – så skönt det kan vara att ha fel! 

Länge hade jag gett upp hoppet om att infria min önskan om att tappa i vikt. Jag ville inte bli lättare främst av estetiska skäl – jag hyser en stor kärlek till min, av den förhistoriska stilikonen Venus från Willendorf inspirerade, kroppsform – men för att mina höfter, knän och fötter skulle må bra av det. Och ok då, för att jag hade några ruskigt snygga, tillfälligt krympta klänningar i garderoben som jag gärna skulle vilja kunna använda igen. 

Men är man i klimakteriet och dessutom äter antidepressiva så är det kört. Det var min slutsats. I samtal med min läkare resonerade jag i våras om att testa ett läkemedel som sätter ner hungerkänslorna. Dyrt som bara den. Prover skulle tas, och jag skulle fundera över sommaren. 

Den sommaren under vilken jag bland annat träffade min skånska själssöstra Helena (som alltså är en annan Helena än den som jag samskapar denna julkalender med). Som alltid när vi träffas lär jag mig något nytt. Den här gången var det kostprogrammet Optimising Nutrition som hon berättade om och som jag googlade på. Och som (nästan) alltid när Helena inspirerar, hakade jag på. 

Grundtanken i programmet är att använda blodsockernivån för att kalibrera när och vad jag äter. Jag köpte mig en blodsockermätare och teststickor, laddade ner appen Datadriven Fasting, som är hubben för första delen av programmet, och började sticka mig i fingrarna.

Efter tre dagars mätande hade appen räknat ut ett triggervärde som jag nu skulle förhålla mig till. När jag kände mig hungrig eller sugen – stick i fingret! Om värdet var under triggervärdet, var det fritt fram att äta. Annars – vänta en halvtimme, drick lite vatten och testa igen. 

En till två timmar efter måltiden var det dags att mäta igen. Om blodsockervärdet inte stuckit iväg mer än ett visst mått jämfört med värdet innan var det en bra måltid. Om det hade ökat mer… ja, då var det fråga om mat som jag behövde vara mer försiktig med. Färsk pasta till exempel. Så gott, men ack så blodsockerhöjande. Och alkohol – visst har jag läst om effekten på alkohol och blodsocker. Men nu blev det svart på vitt för mig att blodsockernivåerna i min kropp sjönk långsammare efter ett glas eller två.

Efter ett par veckor började jag inse att det vare sig var klimakteriet eller de antidepressiva som gjorde att jag inte gått ner i vikt. Utan att jag helt enkelt ätit alltför mycket, alltför ofta och alltför blodsockerhöjande saker. På några veckor försvann raskt fem kg, tillsammans med min tidigare så bedövande eftermiddagströtthet. 

Jag blev lite irriterad på mig själv – jag har ju läst massor av böcker om kost, inklusive lchf och gi. Varför ska jag behöva en yttre, teknisk lösning för att börja omsätta kunskapen i praktiken? Men irritationen uppvägdes av resultatet, och nu jag har accepterat att en yttre trigger är något som jag går igång på.

Efter ett par månader började det gå långsammare neråt. För att jag blev sjuk (upprepade förkylningar bara, men även kvinnor kan drabbas av man colds med tillhörande sug efter tröstmat och godis – det är ju synd om mig!). Livstempot drogs också upp och vad stress gör med blodsockret hade jag också hunnit lära mig… Någonstans började jag också glömma bort att hålla koll på sockret regelbundet.

Samtidigt hade lärdomarna ändå någonstans börjat sätta sig i kroppen.

Jag står fortfarande över de flesta frukostar, eftersom jag prioriterar middagsmålet (vilket i mitt fall oftast får till effekt att mitt morgonsocker ligger över mitt triggervärde). Det äter jag oftare i sällskap, inte minst därför att det har en social funktion som jag sätter värde på. Jag äter också mindre portioner, men jag väljer i princip inte bort någon mat. Om jag vet att jag ska njuta färsk pasta till kvällsmat, så kan jag välja att grunda med min gröna smoothie till lunch eller mellanmål.

Jag har därför fortsatt nedåt på vågen, om än i ett långsammare tempo än inledningsvis (välbekant mönster från de flesta kostomläggningar). Det långsammare tempot gör mig inget; jag vet bara alltför väl vad effekten av snabba, utdragna viktnedgångar kan bli. Jag har passerat min tredje milstolpe av 10 och närmar nu mig -7 kg sedan augusti. På en fest häromveckan drog jag, mycket nöjd, till och med på en av klänningarna jag haft som målbild!

Dagens luckpaket är mitt recept på räddningsplankan grön smoothie. Bara för att det är en så vacker färg och energiboost. Jag tänker också att den kan vara en skön paus för magen mellan glöggmingel och julbord. Skål!

Ett äpple eller en banan

Två nävar djupfryst grönkål

Tre–fyra bitar djupfryst spenat

(Det går bra med vilka gröna blad som helst – har jag lessen sallatsblandning hemma, åker den i också)

Ev lite broccoli

En halv till en avocado

En tumme ingefära

En citron (om ekologisk slänger jag i hela med skal och allt)

En halv röd chili

Ca 2 dl vatten

Lite vetekli om du vill

Mixa hela härligheten. Späd med mer vatten om du vill ha den tunnare.

Matig måndag med flytande frukost

Inspirerad av mitt besök för några veckor sedan hos Helena och av Food Pharmacy har jag sedan några veckor allt som oftast börjat mina dagar med en grön smoothie och ett glas eller en skål hemfermenterad kefir. Utöver den där koppen med kaffe då, som jag inte behöver någon inspiration från någon för att hälla upp och i mig.

Oavsett eventuell effekt på tarmfloran (som ju är i fokus för Food Pharmacys kökskonster), så är det ett bra sätt att a) skippa morgonmackan och b) få i mig mer grönsaker och frukt.

För min smoothie innehåller massa grönkål och gärna lite spenat och andra bladgrönsaker som ligger övergivna i kylen. Dessutom blekselleri, äpple, ingefära, citron, gurkmeja, svartpeppar. Avocado eller banan. (Ja, jag vet att en grön smoothie i princip är en smoothie utan frukt. Men nu räknar jag mig fortfarande som rookie och på smaktillvänjning. Det blir helt enkelt liiite för grönt för mig om jag inte får någon fruktsötma i.)

Gott är det. Tycker jag (inte barnen). Och nyttig känner jag mig. Så en bra start på dagen är det!

Backspegel i tacksamhet och förundran 22

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets tjugoförsta vecka tänker jag bland annat på…

… doften av regndroppar mot varm asfalt och törstande jord.

… stunder av lycka i sällskap med barnen. Många guldkorn till samtal att gömma i mitt hjärta.

… störstabarnet C:s delikata smörrebröd på altanen med gäst i form av goa grannen M (på C:s initiativ dessutom).

IMG_4342

… myset med minstabarnet J framför nyupptäckta serien Kosmos – en resa genom tid och rum på Netflix. Vi är trollbundna båda två.

… att få gå igenom ett tvåstämmigt arr som mellanbarnet M och hennes kompis gjort, och komma med något litet tips, men framförallt njuta och imponeras av kreativitet och kompetens.

… att få hänga med hela ”big pack” som min älskling kallade storfamiljen häromdagen. Hans fina A och mina tre är en riktig lyckoklöver. Dessutom är det ju ljuvligt att få vara med Honom.

… luncher och AW med kära vänner som också varit eller är kollegor till mig. Känner mig rik som haft turen att ha ett yrkesliv där jag fått möta – och alltjämt möter – fantastiska människor att dela inte bara jobbets vedermödor och glädjeämnen med.

… timmarna i stillhet och tystnad på retreat under takåsarna.

… Skansenbesök med C för fika och ringleksbarnens uppvisning. Inte mycket folk, desto mer natur och vacker miljö. Och värme förstås!

… mer än en vecka med grön smoothie till frukost. Ger grym energiboost och skön magkänsla hela dagen, Ett test som jag gärna vill hålla i och hålla ut med!

… utrymme för återhämtning på jobbet efter den roliga men intensiva maj.

… aha-upplevelsen av att lägga bort gnagande tankar som väcks till liv av orättvisa ord och frustrerande processer. Både överhuvudtaget och mycket snabbare än tidigare. Med mycket större välmående och kraft att möta inte minst mina barns behov som resultat.

IMG_4370

Vad har du glatts åt under veckan som gått?

Backspegel i tacksamhet och förundran 21

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets tjugoförsta vecka tänker jag bland annat på…

… det mentala reningsbadet i ett coachingsamtal.

… att få syn på en mental förflyttning (i önskad riktning) som jag gjort vad gäller gränserna för vad jag tar ansvar för och vad jag överlåter till andra att ta ansvar för.

… ett gäng bra intervjuer i roligt uppdrag.

… timmar av tid på egen hand.

… aha-upplevelsen när jag lyckades lösa en jobbmässig utmaning på ett i mitt tycke smart och effektivt sätt, där jag utgick från min egen kompetens istället för att försöka täcka upp kompetens som lämnat projektet.

… känslan av ”booom” när jag skickar iväg en rapport som varit en riktig surdeg, och stryker den från att göra-listan.

… blommor i alla former och färger.

… spontanfikat med en god vän på konferens.

… känslan av ”yes!” när jag får användning för min utvecklade problemlösningsförmåga vid två tydliga tillfällen.

… upplevelsen av att ha storstädat kök och badrum i ett tempo som utgick från kroppens behov istället för hjärnans prestationskrav.

… en trevlig trädgårdsdag med grannarna.

… att njuta av min altan, som badat i tung syréndoft hela veckan. Och värme.

… grön smoothie till frukost två dar i rad. Lagt till något bra och önskat istället för att dra bort och sätta förbud.

… timmar på tu man hand med min älskling. Skratt, lycka, kärlek, lust, närhet, tillhörighet. Älsklingens mästerliga kokkonst till det. Och bubbel. Så klart.

… närheten till mina barn efter 10 dagars frånvaro.