Etikett: Högbo bruk

Återblick #26-28

On By Sara ModigIn Veckan som gickLeave a comment

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan eller veckorna som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. De senaste tre veckorna, som också varit sommarens första omgång av semester…

...… har jag bland annat varit tacksam över

  • sommarljusa kvällar. Vackra skymningar, sena promenader i både vilsam skog och energigivande stad.
  • bilkörarglädje.
  • berg- och dalbaneglädje.
  • härligt loja dagar i Ångermanland hos syster och mor.
  • att jag bestämde mig för att familjefira min femtioårsdag på älskade Högbo bruk. Och gjorde det med skön promenad runt sjön, traditionsenligt lustspel (för femte året i rad) och makalöst mumsig middag på brukshotellet, allt i sällskap med några av de människor som betyder mest för mig.
  • kusinträffen som gav både mig och mina barn tillfälle att knyta släktband och fördjupa våra rötter.
    att känna mig älskad och uppskattad av mina närmaste.
    att få höra orden ”du visar människor på deras potential”. Wow. Inte mycket mer att begära liksom.
  • ojämförbara loppisfynd.
  • cityäventyr och seriebonanza med barnen.
  • att jag lyckats nå målet om 11 000 steg om dagen alla dagar utom de dagar som gått åt till långresorna och återhämtningen från dem.

… har jag njutit av

  • schersminens vita blomkaskader och förtrollande doft, tillsammans med paradisbuskens rosa småtrumpeter
  • min altan och lilla rabatt, där människor, djur och växter frodas.
  • fjortongradigt vatten runt min bastuvarma kropp.
  • varmt bad i kylslagen sommarkväll. Under svirrande svalor.

… har jag tränat på gränser

  • att sätta gränser och också göra dem synliga för min omgivning. Ibland är det ruskigt läskigt. Men så befriande när det väl är gjort.
  • att släppa på andra gränser. För att de suger för mycket energi till ingen, eller mycket liten nytta.

… har jag lyssnat på

  • barnens och min gemensamma roadtriplista. En salig blandning minst sagt.
  • ny svensk pop i och med besöket på Popaganda på Parkteatern. Ett par riktigt trevliga nya bekantskaper som Prins Daniel och Nadja Evelina.
  • Första avsnittet av Myter och mysteriers nya säsong. Tankeväckande om naturens rättigheter.

… har jag läst Brené Browns Trotsa vildmarken och Herman Hesses Siddhartha. Och så har jag börjat om på Det omätbaras renässans av Jonna Bornemark. Tre viktiga böcker som ger varat klarare konturer och större rymd på en och samma gång.

… har jag tittat på två säsonger av Netflixserien Stranger Things på initiativ av barnen. Efter första avsnittet sa jag ”Nej tack, inget för mig, alldeles för läskigt”. Efter andra var jag fast i upp- och nervärlden… De skrattar rått åt mig när jag håller för två tredjedelar av synfältet och ber dem berätta vad som händer. Det bjuder jag på, för vi får i alla fall en ny gemensam referensram.

Vad tar du med dig från veckan som gått?

Backspegel i tacksamhet och förundran 28 och 29

On By Sara ModigIn Veckan som gick8 Comments

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets två första semesterveckor tänker jag bland annat på…

… kvalitetstid med barnen. I hög utsträckning sån där kvalitetstid då var och en håller på på sitt håll med sitt, men man ändå känner att man är tillsammans.

… kvällen med blomsterutdelaren C på Skansens allsång. Att få uppleva superproffset och kärnkraftverket, tillika studiomannen, Pernilla Isedal är, är ren lycka!

… den spontana porträttfotosessionen med C  i släpljuset efter allsången

… tid att läsa.

… solbrunhet. För en gångs skull inte solbränna.

… utflykten med barnen till barndomens hemort Sandviken och paradiset Högbo bruk.

… besöket på The Church, där jag spelat många gånger och varit God Kamrat en termin. Ja, när det var Baptistkyrkan i Sandviken då förstås. Nu är en av stans vackraste byggnader renoverad och omvandlad till ett ställe där man kan få både bröd, fiskar (och kött) och spiritus. Fast i lekamlig variant. Barnen och jag utmanade bartendern på alkoholfria drinkar som han fixade med den äran. Trevlig pratstund med en av ägarna blev det också.

… glädjen över att uppleva att barnen är lika förälskade i Högbo som jag var som barn och fortfarande är.

… skratten under den underbara föreställningen Ta det med en klackspark! (Mina bilder från föreställningen finns här.) Ännu ett sommarlustspel av superkompetenta duon i JV Musik & Teater. I höst sätter de upp en nyskriven musikal om Sandviks grundare Konsul Göransson – är du intresserad av industrihistoria (och givetvis bra musik och skådespel) anbefalles en tripp till Sandviken i oktober!

… den sköna känslan av att köra stooor bil (minibuss).

… härliga dagar i Ångermanland hos syster, svåger och mor med älsklingen och vårt Big Pack, som vanligtvis utgörs av våra sammanlagt fyra barn och som för en vecka dessutom var förstärkt med en katt. Bad, fiske, loppis, utflykter, god mat, vila, läsning, fotograferande och umgänge fyllde dagarna.

Utsikten vid Döda fallet är bedövande vacker.
Thailändska templet i Utanede är byggt till minne av kung Chulalongkorns besök i trakten 1897.

… kaffe på bryggan med älsklingen innan resten av huset vaknat.

… att träffa min far en stund.

… lyckan i att ha världens bästa granne i M. Det tycker både jag och Busan, som blev mycket väl omhändertagen medan vi andra roade oss i Norrland.

… spontanlångbrunch med kära väninnan P.

Vad har du varit tacksam och/eller förundrad över de senaste veckorna?

Fem bästa i Högbo med omnejd

On By Sara ModigIn UpplevelserLeave a comment

Dagarna i Högbo bruk lider mot ett slut. Det har varit en ljuvlig sommarsemester, med familjetid, möten med släkt och vänner, en otroligt vacker miljö och roliga aktiviteter. Här kommer min högst subjektiva, av affektionsvärde och personligt engagemang präglade, lista på de bästa grejerna att göra några julidagar på bruket.

  • Äta frukost på Högbo Brukshotell. En av de klart bästa hotellfrukostarna jag ätit i Sverige. Massor av närproducerat, inte minst äggen i den himmelska äggröran. Och de rostade nötterna i honung och en doft av kanel – dem är jag beredd att åka upp hit enkom för att avnjuta i frukostfilen, tillsammans med perfekt lagom syrlig röra på röda bär.

IMG_3419.jpg

  • Åka veterantåg i Jädraås. En rejäl tur i skogen (25 minuter i vardera riktning) med sympatisk guidning och möjlighet att uppleva olika typer av komfort. Fika i Tallås där tåget gör uppehåll.

  • Äta middag på Kanalkiosken, gärna deras superba pizzor. Vänlig service och ett läge vid rofyllda Kanalen och Stadsparken – perfekt för att promenera ner den goda maten!

  • Titta på lustspel. Två år i rad har JV Musik & Teater satt upp musikaliska lustspel i herrgårdsmiljö. Komik, kärlek, sång och förvecklingar bjuds av en underhållande ensemble med ett slagfärdigt manus, musik som fastnar och en superproffsig produktion som grund. Jag håller tummarna för att det blir många somrar framöver!

IMG_3321

 

 

Flow på två hjul

On By Sara ModigIn I rörelse1 Comment

Rötter. Grus. Lera. Smala, spåriga skogsstigar och fridfulla, lummiga grusvägar. 


Fyra femtedelar av familjen Modig plockade idag ut fyra MTBs för lek och pushande av mentala gränser i Högboskogarna. Vi började på teknikbanan vid startplatsstadion. Lägsta växel, tungan i mungipan och många stödsteg med foten – där har ni mina första varv. Att cykla på grus är ju superläskigt; kroppen minns många skrapade knän och armbågar från barndomen då cykeln fick sladd i gruset och gled  åt sidan under mig, som i slow motion. 

Efter hand som jag cyklar på gränsen för vad jag är bekväm med, flyttar sig  gränsen. Jag vågar mer och mer! När maken tjoar ”Håll farten uppe!” när vi väl tagit oss ut i skogsspåren till de hotande gyttjebad som gårdagens skyfall lämnat åt oss, trampar jag på så att leran sprutar åt alla håll (inte minst upp på ryggen). Och det utan att ha full koll på underlaget under den mörkbruna sörjeytan. 

En paus vid sjön hann vi med, innan vi styrde kosan tillbaka mot den hägrande glassen, mer tekniklek för sonen och mig respektive mer skogsstigar för maken och dotter C. 

Tre timmars cykling känns i rumpa, lår och ben. Och det totala mentala fokuset som krävdes under stor del av sträckan har gett en skön, liksom energisk, trötthet i skallen. 

Igen, jag vill cykla igen!