Återblick #8

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. Årets åttonde vecka…

… har några av de saker jag är tacksam för varit

  • det återvändande ljuset
  • koltrasten förstås
  • körsångsglädje
  • cyklingsfrihet
  • tillfredsställelsen att leverera skillnad till nöjd kund
  • slöaste lördagen på länge
  • den fullständiga närvaron under yogaklassen – koncentration till 100% ett måste
  • musicerande med barnen
  • att njuta en avslappnad söndag i sällskap med E, och bli bortskämd med godaste maten

… har jag funderat på

det där med framtidsdrömmar. Efter att i ett antal år ha haft en tydlig dröm om ett helt annat liv än det jag lever nu, börjar jag överväga om jag inte ska släppa taget om den drömmen. Åtminstone i dess stora kontext. Och istället fokusera på att verkligen ta tillvara glädjen och tillfredsställelsen i nuet, och också verkligen se till att skapa utrymme för de värden som drömmen handlar om i den kontext jag har kontroll över idag.

… har jag läst

Lyckofällan av Russ Harris. Om ACT, Acceptance and Committment Therapy. Kurslitteratur på coachkursen. Satsar på ett separat inlägg om boken.

… har jag tittat på

De första svenskarna på SVT Play. Två spännande timmar om de människor som befolkade det som i dag är Sverige, från 10 000 år sedan till bronsåldern.

Vad tar du med dig från den gångna veckan?

Backspegel i tacksamhet och förundran 49, 50 och 51

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på de tre senaste veckorna tänker jag bland annat på…

… snöfall i gatlyktans sken genom kyrkfönstret när vokalensemblen övade smäktande julmusik i brittiskt modus och med legato, ”What sweeter music”.

… den otyglade glädjen hos golden retrivervalpen som ystert hälsade på en hundkompis (okänd valp och hundkompis för mig, men deras glädje gjorde avtryck ändå).

… Sofia kyrkas luciaspel och julkonsert med C och M i kören. Mina minnen från barndomens julkonserter i Sandvikens kyrka är minnen av magi… Skimret från de levande ljusen, den fullsatta kyrkan, Sven-Erik Damms förunderligt vackra arrangemang av julsångerna, Malena Ernmans klockrena flicksopran i Marias vaggsång… Och nu får mina barn uppleva julsångsmagi på sitt sätt.

C i luciatåget. Med filter.

… att själv få sjunga julkonsert igen. Ja, ni förstår nog känslan som sätts igång i mig av stämningen, sångerna, sammanhanget…

… att jag tog mig och kollegorna igenom en givande eftermiddag med strategiarbete och produktutveckling för byrån.

… julfest med jobbet. Med suveränt god Janssons och trevligt bordssällskap.

… nya spännande uppdrag som trillar in för 2019. Som har potential att göra skillnad för många.

… andra träffen i min coachkurs. Många och viktiga insikter för både rollen som coach och för fördjupad förståelse av mig själv och nytt görande framåt.

… flera träningssamtal som coach. Åh, vad jag tycker det är givande. Utmanande, javisst! Men framför allt fascinerande, förmånligt att få förtroende och kunna stötta.

… att få gå på adventsfika hos kära vännen A. Och på köpet få långpromenad i sällskap med dotter C från Sofia kyrka via City och NK:s julskyltning till Kungsholmen.

… värdefulla långpromenadssamtalet med C.

… att höra M och J diskutera trumspelande. Och att höra dem öva. Nöjd över att jag inte sålde trumsetet i somras/höstas när inget intresse fanns.

… ja, alla tre barnen. De blir bara coolare och coolare. Så tacksam för att de finns i mitt liv.

… att få träffa föräldrarna.

… hyacintdoft och julgransbelysning.

… Busans snusande vid mina fötter.

… discobowlingen med Big Pack. Inte för att det gick så bra för mig, tvärtom. Men för att det var mysigt att hänga alla sex igen. Som vänner.

… blickar.

… vänskap i vått och torrt. Att turas om att klamra sig fast vid varann, hålla varandra uppe, skratta, gråta, sucka och peppa. Att vara ett sammanhang för varandra. Tack P och A för att ni finns i mitt liv.

… att få köra bil. Hela vägen upp till Norrland. Trots köer och snöfall – himla kul att ratta den lilla Golfen jag hyrt.

… att mötas av ett av min syster med så fin omsorg förberett hem för vårt julboende.

… snön som föll. Som det sig bör i december. Vitt på träden, vitt på marken. Ljus i mörker.

Vad väcker din tacksamhet och förundran när du ser tillbaka på veckan som gått?

Backspegel i tacksamhet och förundran 37

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på årets 37:e vecka tänker jag bland annat på…

… doft av fuktig mossa och svamp i vildmarken.

… äppelplockning och nässelskörd.

… ljuvlig tu man hand-tid.

… vänner som lyssnar när det gör ont.

… samtal som förklarar och för samman.

… löneförhöjning.

… mina härliga kollegor. Vilket team vi är!

… intressanta delresultat i olika uppdrag.

… varmt skumbad efter cykling i regn och motvind.

… älsklingens perfekt stekta schnitzel. Med kryddig klyftpotatis, portvinssås, smörstekta trattkantareller och min improviserade äppel- och lökchutney. Och en inbjudande Pinot Noir till det. Mums.

… att få suga åt sig energi, grundning och lugn i omfamningen med den gamla glesa granen.

Vad är du tacksam för när du ser tillbaka på veckan som gått?

IMG_5127