Triss i tacksamhet #10

Under 2021 väljer jag att på veckobasis notera tre anledningar, ofta i det lilla, till tacksamhet och förundran. För att de känslorna ger bränsle till välbefinnande och livsglädje. Årets tionde vecka fylldes hjärta och sinnen av bland annat…

… sinnesstimulans på promenad i Solna/Sundbyberg. Doften av kafferostning fyllde näsan. Det är en doft som skapar välbefinnande. En mysig doft på något sätt. En doft som påminner om barndomens utflykter till grannstaden, där kaffedoften också låg tung över stan. Och som bilderna nedan antyder, fick även blicken stimulans på promenaden. Betongbrobågar är bland det vackraste jag vet. Roliga fasadmålningar och arkitektur med doft av modernismens Paris är inte heller så tokigt.

… den hemlagade tiramisùn. Med marsalavin. Vi kunde inte riktigt enas om njutningen den gav var bättre än eller lika bra som sex. Det vi var rörande överens om var att det blir åtskilliga repriser av den.

… en första workshop med beställarna i det nya roliga uppdraget. Att utmana människor att använda händer och fysiskt material för att skapa metaforer för något komplext och abstrakt, och uppleva hur de (om än skeptiska i starten) ger sig i kast med uppgiften och samtalar sig fram till nya insikter och frågor är häftigt och inspirerande.

Triss i tacksamhet #4

Under 2021 väljer jag att på veckobasis notera tre anledningar till tacksamhet och förundran. För att de känslorna ger bränsle till välbefinnande och livsglädje. Årets fjärde vecka fylldes hjärtat av bland annat…

… glädjen när vi får nya kunders förtroende att samarbeta med dem i intressanta, spännande och meningsfulla uppdrag.

… det lugn och den harmoni som vilat i bröstkorg och maggrop. Som en spinnande katt som krupit ihop i soffhörnet.

… middagssamtalet som spände en rymd över mjukvarulösningar och konsultjobb till tantra och teologi.

Söndagens långpromenad i strålande vintersol och fint sällskap gjorde gott.

Triss i tacksamhet #3

Under 2021 väljer jag att på veckobasis notera tre anledningar till tacksamhet och förundran. För att de känslorna ger bränsle till välbefinnande och livsglädje. Årets tredje vecka fylldes hjärtat av bland annat…

… president Joe Bidens tillträde och den begäran om återinträde i Parisavtalet som var en av hans första åtgärder på posten bakom det berömda skrivbordet i Vita huset. Den ger hopp om ökad kraft i den globala kampen mot klimathotet.

… självtillförsikten efter att stabilt ha levererat en bra presentation. Som jag berättade för min förvånade kollega har känslan av otillräcklighet och missnöje dominerat min upplevelse av att göra presentationer under de senaste åren. Nu äntligen kände jag igen glädjen i ett lugnt, tryggt flyt. Skillnaden? Förberedelserna…

… arbetsglädjen som kommer av att känna stöd och tillit från min chef (så funkar jag). En chef som möter min oro, känsla av otillräcklighet och mina tårar på ett sätt som gör att jag växer och reser mig i hopp och ny energi. En väninna formulerade en gång sin jobbstrategi som att hon valt jobb genom att välja chef. Jag kan konstatera att jag just nu har valt helt rätt jobb!

Hur ser ditt triss ut?

Några sköna promenader har det blivit under helgen. I söderort, city och på Kungsholmen. Tacksam för rörelseglädje och sällskap.

Jobbpromenader med närvaro i det vackra

Är nu inne på femte veckan av hemmakontorande tror jag bestämt. Har varit förvånansvärt fokuserad på jobbet här vid köksbordet; distraktioner i form av ”borde fixa” har hållts på avstånd tills arbetsdagen är klar.

En hjälp i denna struktur har mina promenader till och från jobbet varit. De gånger jag drar på mig skorna och tar en promenad, om så bara runt kvarteret, för att ”gå till jobbet” blir koncentrationen på jobbet högre. Och de gånger jag ger mig ut för att ”gå hem från jobbet” blir fritiden mer avkopplad och frestelsen att ”bara kolla det där jobbmejlet” mindre.

Jag går i mina hoods här i Årsta; det ska vara enkelt, annars funkar det inte. Och det är märkligt – även om jag gått samma sträcka många gånger förr, är det ändå alltid nya upplevelser som väntar. Naturen är i ständig förändring. Vädret ger mina promenader olika inramning varje dag.

Jag tränar dessutom mina ögon att se detaljer – en knopp, en trädstam, rötternas slingrighet. Det blir en vandring i medveten närvaro, en närvarande medvetenhet om allt det vackra som finns runt mig. Här är några bilder som fångat det ögat uppmärksammat de senaste dagarna.

Brygger dunderglögg utan svagdricka – adventskalender 2019 #3

Märkliga saker jag gör på jobbet #1: brygger kontorsglögg.

För några veckor sedan jagade (nåja) jag runt Stockholm city efter svagdricka. Jag hade fått det ärorika uppdraget att svara för Stockholmskontorets version av dunderglögg* till julfestens glöggprovning.

Uppenbarligen är svagdricka inte hippt nog för att kunna uppbringas i city. Tur jag är scoutmamma då, och alltid redo att anta min hemliga identitet som navy marine och ”improvise, adapt, overcome”.

Vatten, lättöl, en ensam och lessen flaska äppelmust som stod i köket, enbär och maltextrakt (uppenbarligen hippt nog för city) fick ersätta svagdrickan och tillsammans med jäst, potatis, russin, socker och kryddor småputtra i kontorets köksfönster i dryga tre veckor.

Igår fyllde jag sex flaskor med härligheten. Vi som provsmakade var överens om att det här var den perfekta glöggen. Fyllig, inte för söt och med en lovande YPK (yrsel per krona). Så Linköpingskontoret, ni kan lämna walk-over. För vi har en vinnare!

*jag tog 500 g russin

Julstämning på kontoret