I frustande solsken och körklangers andlöshet

Jag cyklade till och från jobbet idag, 30 minuter i vardera riktning. Den klarblå himlen var mitt tak och solen slösade så generöst sina strålar att det kändes som ett frustande vattenfall av sol.

De behagliga sinnliga upplevelserna fortsatte på kvällens körövning. Först rördes jag nästan till tårar över att få sjunga En vänlig grönska igen. I blandad kör. Min körhistorik har laddat hjärnans känslobanor med så många fina minnen, som väcks till liv vid första upptakten.

Sedan – besök i andlöshetens landskap. ”Sjung som en scilla under snön” manade oss körledare David. Skälvande, längtande, sig sträckande mot ljuset, solen, värmen.

”En sällsam renhet vart min blick vill gå”. Ja, vi sjunger Förvårskväll av David Wikander med text av Ragnar Jändel. Så vacker. Så skälvande. Så andlös.

Här med Gustaf Sjökvists kammarkör. Lyssna och njut!

Sol över Liljeholmen och Marievik
Solen i ansiktet på väg hem över Liljeholmsbron

Återblick #8

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. Årets åttonde vecka…

… har några av de saker jag är tacksam för varit

  • det återvändande ljuset
  • koltrasten förstås
  • körsångsglädje
  • cyklingsfrihet
  • tillfredsställelsen att leverera skillnad till nöjd kund
  • slöaste lördagen på länge
  • den fullständiga närvaron under yogaklassen – koncentration till 100% ett måste
  • musicerande med barnen
  • att njuta en avslappnad söndag i sällskap med E, och bli bortskämd med godaste maten

… har jag funderat på

det där med framtidsdrömmar. Efter att i ett antal år ha haft en tydlig dröm om ett helt annat liv än det jag lever nu, börjar jag överväga om jag inte ska släppa taget om den drömmen. Åtminstone i dess stora kontext. Och istället fokusera på att verkligen ta tillvara glädjen och tillfredsställelsen i nuet, och också verkligen se till att skapa utrymme för de värden som drömmen handlar om i den kontext jag har kontroll över idag.

… har jag läst

Lyckofällan av Russ Harris. Om ACT, Acceptance and Committment Therapy. Kurslitteratur på coachkursen. Satsar på ett separat inlägg om boken.

… har jag tittat på

De första svenskarna på SVT Play. Två spännande timmar om de människor som befolkade det som i dag är Sverige, från 10 000 år sedan till bronsåldern.

Vad tar du med dig från den gångna veckan?

Återblick #7

Under 2019 vill jag regelbundet stanna upp, göra och dela en kort återblick på veckan som gått. Det är för mig ett sätt att leva ett medvetet, reflekterat liv. Jag vill till exempel uppmärksamma saker som jag är tacksam över, men också notera något jag lärt mig eller tränat på, liksom vad har jag läst, tittat eller lyssnat på. Årets sjunde vecka…

… har några av de saker jag är tacksam för varit

  • att få fira min förstföddas 16-årsdag (om än några dagar försent). Tacksamheten över att få ha henne i mitt liv känner inga gränser.
  • att se 14-åringens upprymdhet inför ännu en konsertupplevelse med kompisar.
  • musikvalet i 11-åringens tv-spel Forza Horizon: Bach, Händel, Vivaldi, Grieg, Debussy och Strauss bland annat. En dos klassisk musik till racingspelet är ju toppen!
  • vänskap med flera decennier på nacken.
  • att få fira bästa Ps födelsedag i denna vänskap, liksom med nya bekantskaper.
  • grymt roliga konserter med vokalensemblen, såå svängiga och skickliga musiker och magisk musik som hyllning till Prince.
  • känslan när en kollega ger ett förslag som pulvriserar trix- och knöligheter i ett nafs.
  • läckraste Wallenbergarna och värmen hos vännen E. Home away from home.
  • årets första cykeltur. Den friheten och lättheten!
  • att låta vårvintersolen värma ansiktet.

… har jag tränat lite extra på att

  • fokusera på och njuta av det som är här och nu.
  • släppa taget om föreställningar om framtiden

… har jag läst

  • kapitlet om hur förändringar i samspelet mellan höger och vänster hjärnhalva kan sägas avspegla sig i utvecklingen av konst, arkitektur och litteratur under antiken i Iain McGilchrists The Master and His Emissary. En fascinerande bok, som jag läser i telefonens Kindleläsare när jag pendlar eller reser. Har därför hållit på ett tag…

… har jag bland annat lyssnat på

Vad tar du med dig från den gångna veckan?

Backspegel i tacksamhet och förundran 39, 40, 41

Under 2018 vill jag stanna upp regelbundet och reflektera över veckan som gått genom linser av tacksamhet och förundran. När jag ser tillbaka på de tre senaste veckorna tänker jag bland annat på…

… tillfredsställelsen över att ha fullföljt en träningsutmaning i form av ICA-klassikern.

… sånglektion i par med 15-åringen för fantastiska Rebecka Andreasson. Himla kul mor-och-barnaktivitetet till stor glädje och nytta för oss båda. Och upplevelsen av vad som som frisätts i kroppen i form av både klang och känsla när små, små spänningar släpper. Wow!

… stunder av mysande och kelande med Busan. Jag har visserligen bestämt mig för att hon måste få ett annat hem på kortare eller längre sikt, eftersom jag starkt känner att lägenheten är för liten för mig, tre barn och en katt. Men i väntan på att omplaceringen löser sig njuter jag tillsammans med henne.

… egenbryggd, drickbar äppelcider.

… hembakta kanelbullar! Både av 14-åringen och av älsklingen. Det är lyx det!

… långa lässtunder. Älskar det.

… flera riktiga hallelujah moments på jobbet, när jag känner att jag kan bidra till teamets, företagets och kundens framsteg, och samtidigt lär mig massor. Yay!

… framsteg på hemmafixarfronten. Med älsklingens hjälp har barnen som delar rum nu fått lite mer privacy i form av rullgardiner vid sina loftsängar. Fler tavlor har kommit upp och en ny skohylla som är i mer lagom format pryder nu sin plats i hallen. Och så har ett av mina allra första köp till lägenheten från förra året kommit på plats, en taklampa i vardagsrummet.

… höstmarknad på Skansen med sista ringleksbarnsuppvisningen för 15-åringen. I sällskap av hela fina Big Pack (dvs alla fyra barnen).

… att fylla en påse med härliga rotfrukter på sagda höstmarknad och sedan laga till dem i ugn. Med bara smör, salt och svartpeppar på.

… skivinspelningen med Ars Longa. Medveten närvaro i toner. Och gott om tillfällen att träna nyförvärvade insikterna från sånglektionen.

… inhoppet som körledare för Vox Nova i Norrmalmskyrkan. Åh, så roligt att få skapa musik som körledare igen! Den rollen kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Och skoj att träffa gamla vänner och bekanta.

… ett par AWn med kära väninnor. Samtal om smått och stort i självklar gemenskap.

… återbesök på bästa extended vardagsrummet Gaston. Oslagbart mysigt och gott!

… otroligt intressant föreläsning av professorn i idrottens ledarskap och fd tennistränaren och Davis Cup-kaptenen Carl-Axel Hageskog om Värdebaserat ledarskap vid CELEDs ledarskapsdag i Jönköping. Underhållande, koncist och tänkvärt.

… tv-upplevelsen Världens sämsta indier med David Batra – underhållande, bildande och berörande. Och starstruck av svt-korrespondenten Malin Mendel! Upplevelsen förhöjdes över att jag och älsklingen avverkade alla programmen tillsammans. Mysigt.

… för att vara en som tittar väldigt lite på tv, inklusive streamat, förundras jag över hur jag under dessa tre veckor både klämt Batra med Mendel OCH brittiska The Split. Jag blev bergtagen av den sistnämnda serien, med sitt självlysande skådespeleri och för mig relevanta tema, och väntar nu ivrigt på att nästa säsong ska komma. Tack för tips, Sofia!

… den själsliga reningen i, eller kanske främst efter, ett besök på återvinningscentralen.

… hösten. Den gyllene. Den som ger incitament till att tända ljus, svepa in sig i ett täcke, dricka fylligt rött vin eller kryddigt te, göra långkok, frossa i rotfrukter och ta låååånga varma skumbad. Tagga ner och bädda in liksom. Tränar inför november, Höstmånaden med stort H.

Hur har du tagit emot hösten? 

Över bergena blå…

I söndags sjöng jag konsert tillsammans med min kör Stockholm City Voices och den makalösa manskören Zero8. Så här magiskt började konserten. Det som inte syns i videon är Zero8, som omvälvde publiken i sina klanger runt om i den fylliga akustiken i Eric Ericssonhallen, som utöver välljud också ger sina besökare en arkitektonisk skönhetsupplevelse.