Läst: Berättelse om ett äktenskap

IMG_3848Det var med blandade känslor jag lade ifrån mig min första Bokabonnemangsbok, Geir Gulliksens Berättelse om ett äktenskap.

Sällan har jag läst sådan poetisk prosa. Sånt självlysande språk. Ska bestämt hålla utkik efter fler poeter som vänstrar som prosaister. (Bob Hansson väntar i min bokhylla bland annat.)

Jag dras in av ett språk med kraften av en elektromagnet i Timmys och Jons unika relation. I alla fall jobbar de – han? – hårt för att de inte ska bli som andra par, för att deras relation ska vara äkta, enastående, självförverkligande och utan lojalitet mot något annat än deras egna personer och relation – konventionerna göre sig icke besvär.

Men attans också – under den moderna ytan bryter det fram uråldriga drifter som svartsjuka, hämndlystnad och längtan efter exklusiv tvåsamhet. Och missionärsställningen som kronan på verket.

Det är Jons röst vi hör i boken. Fast det är Timmys upplevelser vi följer i första hand. Eller, det är Timmys upplevelser i Jons tolkning.

Och det är det som ger ett skav hos mig. Jon tolkar in rätt mycket i Timmys beteende och agerar också på sin tolkning av vad som händer hos henne. Alltmer desperat ju mer outgrundlig hon blir för honom.

För mig, som ofta söker så mycket information som möjligt, från olika håll, ur olika perspektiv, blir berättelsen om äktenskapet därför bara halv. Å andra sidan heter ju boken inte Berättelsen… utan bara Berättelse. Jons berättelse.

Han målar sin Timmy i målmedvetenhetens färger. En stark kvinna, som länge vetat vad hon vill och som enträget och disciplinerat format sitt liv, inklusive äktenskap, och formar sin kropp till att svara upp mot sina ideal. Vars balans rubbas av plötslig attraktion som växer till en allt uppslukande passion, bortom förnuft och utom kontroll.

En kvinna som lämnar mig ganska oberörd. Kanske för att hon i Jons berättelse stänger sig, blir oberörbar för honom. Han, vars desperation och till självskadebeteende gränsande servilitet för en stund påminner om den bottenlösa smärtan i att bli lämnad.

Att det skaver beror nog i ärlighetens namn också på att jag själv har en icke försumbar tendens till att tolka in rätt mycket i mina medmänniskors beteenden. Och glömma bort att stämma av med dem om mina antaganden stämmer. Jon skulle på den punkten mycket väl kunna vara jag.

Skavet till trots, är det en bok jag gärna lästipsar vidare om. Tack Helena och Bokabonnemanget för en rik upplevelse, med tankespjärn och av perfekt längd dessutom!

Nya böcker – dag 65 i #blogg100 

Lilla julafton i maj: jag har packat upp ett paket från AdLibris med två nya böcker. 

Ser fram mot att sätta ögonen i 

Becoming Wise: An Inquiry into the Mystery and Art of Living, i vilken Krista Tippett summerar 13 år av lyssnande och sökande samtal på temat var det är att vara människa. Sällan har jag sett fram mot en bok så mycket som denna – Krista Tippetts pod On Being har gett mig så många djupa insikter, och samtalstonen är som balsam för själen i ett alltförofta icke-lyssnande, prata-förbi-varanndominerat och slå-sanningar-i-huvudet-präglat samtalsklimat. 

Kapitlen har ingångarna Words, Flesh, Love, Faith och Hope. Om det är någon av mina läsare som också är p g med denna bok, hojta, så kan vi köra en digital bokcirkel! 

Det händer när du vilar – Tomas Sjödins lovsång till och brandtal för vilan. Sjödin behärskar också lyssnandets konst – lyssnandet efter livets många nyanser. Ser fram mot att lyssna in hans och mina reflektioner under rubriker som ”Hyllning till tvärstoppet”, ”Sofflocksfilosofi” och ”Vila och växa”.