Det var när jag skulle skriva mitt senaste inlägg som jag studsade till på underrubriken i titeln till bloggen. ”Om min ständiga strävan efter det goda i livet”.
Strävan. Ett ord jag förknippar med kamp, den där kampen som så länge varit min självklara följeslagare i livet. Kampen, som har en nära relation med hoppet. Men som jag sedan några år har kommit att observera mer på distans för att i stället välja vila och varande som grundton, vilket jag skrivit om tidigare: ”Bättre när jag inte tar i”.
Det lilla gruskornet låg och skavde i mig några dar.
Så en lördag förmiddag, i en online andningssession med Steph Magenta (rekommenderas för dig som är intresserad av frigörande andning, breathwork eller vad du väljer att kalla det) slog insikten ut i blom. Tänk om jag skulle byta ut strävan, kampen mot lek? Mot dans?
Efter andningen väntade uppgiften att städa lägenheten. Bestämde mig för att leka med perspektivet att se städningen som en lek. Det gick som en dans! Inte som i snabbt – nej, köket som sunkat ner sig rejält efter sjukdagar fick ta fem timmar att städa. Men det blev inte tråkigt och kändes inte som en börda. På söndagen fortsatte jag med resten av lägenheten, på samma lekande, dansande vis.
Att leka, dansa med livet betyder inte att jag inte tar det på allvar. Något av det mest allvarliga och ”på riktiga” som finns är barn som är hängivna i sin lek eller dans. Och det är med barnets inställning som jag går in i testet – eller leken om du så vill – av lek och dans som livshållning.
Därför byter jag nu ut underrubriken också. ”Om min lek och min dans med det goda i livet.” Vilka tankar, vilka känslor väcker det hos dig?
Sommaren 2016 kommer väl för många år framöver att bli ihågkommen som en av de oroligaste och mest oroande i världen på länge – och som sommaren då PokémonGo kom till Sverige. Som med alla nyheter av den dignitet som jakten på Pikachu innebär, dränktes media – såväl gammelmedia som sociala media – av lycksaliga hissningar och förfasade dissningar.
Hur var det då med sportlovet och lek? Jo, jag har lekt den här veckan! I skidbacken är dagarna en enda lång lek, som garanterat ger mersmak. Visst har jag slipat på detaljer i min åkning – men inte för att prestera i någon annans ögon, utan för att utforska min egen utvecklingspotential.