Jesusbarn minus 23 – Det är i mellanrummen det händer

I detta nådens år 2017 gör jag min egen bloggadventskalenderutmaning. En reflektion om dagen. Inte nödvändigtvis med explicit anknytning till adventstidens tema – väntan på julens ankomst. Men säkert hittar den som vill något slags association till ljus, glögg, glitter och krubbor.

I skrivandet av gårdagens inlägg om tystnad kom jag att tänka på något jag nyss läst i The Master and his Emissary av psykiatern och filosofen Iain McGilchrist. Boken handlar om hur skillnaderna mellan våra två hjärnhalvor har påverkat och påverkar vår kultur och vårt samhälle.

Music consists entirely of relations, ”betweenness”. The notes mean nothing in themselves: the tensions between the notes, and between notes and the silence with which they live in reciprocal indebtedness, are everything. Melody, harmony and rhythm each lie in the gaps, and yet the betweenness in only what it is because of the notes themselves. Actually the music is not just  in the gaps any more than it is just in the notes: it is in the whole that the notes and the silence make together. Each note becomes transformed by the context in which it lies.

(Musik består helt och hållet av relationer, ”mellanrumsskap”. Tonerna betyder ingenting i sig själva: spänningen mellan tonerna och mellan tonerna och tystnaden som den lever i ömsesidig tacksamhetsskuld till, betyder allt. Såväl melodi, harmoni som rytm uppstår i tomrummen, och ändå är mellanrumskapet bara vad det är på grund av just tonerna. I själva verket finns musiken inte bara i tomrummen mer än vad den finns bara i tonerna: det är i helheten som tonerna och tystnaden sammanfogas. Varje ton förvandlas av det sammanhang som den finns i. Min översättning)

Och som med musiken är det med oss människor, bortsett från att jag nog ändå vill hävda att varje människa faktiskt betyder något i sig själv. Men jag tänker så här: det är i spänningen mellan personerna och till allt det som omger oss av natur, kultur och struktur som vi och vårt gemensamma hela utvecklas, vare sig det är som kärlekspar, familj, vänkrets, arbetsplats eller samhälle. Typ så här: ”I själva verket finns växandet, utvecklingen, expansionen inte bara i relationer och strukturer mer än vad den finns i bara individerna: det är i helheten som människorna och och det som omger oss sammanfogas. Varje människa förvandlas av det sammanhang som hen finns i.”.

 

Söndagssummering vecka 3 2017

I mina söndagsinlägg vill jag fånga upp några av veckans ”glows”, det vill säga framgångar/ guldstunder/ tacksamhetstankar, som passerat och sätta ned foten för ett ”grow” – ett område som jag vill rätta till/ utveckla/vara extra uppmärksam på – inför den kommande veckan

Några av den gångna veckans Glows

Mitt nya bakgrundsfoto


Vännerna, både nya och gamla. 

Samtalen.

Diskussionen. 

Vinerna. 

Maten.

Gaston. Bara bäst.

Vilan. 

Duntäcket. 

Styrelsemötet. 

Strategin. 

Skrivandet.

Körövningen.

Uppgiften att få kompa en solosjungande körsyster. 

Koltrastsången och solnedgången.


Klockspelet i Tyska kyrkan.

Fem stycken sju minuters Work outs avklarade

Ett Grow inför veckan som kommer

Jag håller fast vid vardagsmotion som extra mycket i fokus en vecka till.

Veckans ord

Distans

Veckans låt – en sång som följt mig som en röd tråd under den gångna veckan. 

Vinter og sne – 1966 var det skid-VM i Oslo, och då sjöng Wenche Myhre den som officiell VM-låt. Nu ska jag kompa min körsyster i den. En rolig utmaning, inte minst vad gäller att hitta en stil som jag klarar av att spela den i. Det lutar åt något slags latinvariant… Multikulti is da shit. 

Vilka glows, grows, ord och låtar har präglat din vecka? 

Music for a capricious season – #blogg100 30/100

April väntar imorgon. April, den stora skälmen bland månaderna. April, som inleds med stora lurardagen. Mellanbarnet förklarar glatt att de ska ha lurerifestial på skolan imorgon, hon och hennes kompisar. April, med ett väder som lurar oss att tro att sommarn är här, och får oss att hänga undan vinterjackan bara för att i nästa stund överraska oss med snöglopp och halv storm.

Då får man ta till sina musikaliska vaccinationer för att hålla en stadig kurs mot magiska maj. Mina minst sagt mixade musikaliska mantran för april är

  1. Nej, jag slutar inte tro på vår och sommar: Don’t stop believin’ – Journey
  2. När det kallregnar som värst drömmer jag om en California King Bed – Rihanna
  3. Mmmmm…. mellan regnskurarna värmer jag ansiktet i Solsken – Marie Bergman
  4. En early morning singing song kan man alltid nynna när vårvindarna börjar ge sig tillkänna längs Skeppsbron –  Good Morning Starshine – från Hair
  5. Och när jag ändå är ute och promenerar: Don’t Rain on my Parade – Barbra Streisand 
  6. Oj, nu har jag fastnat i musikalträsket – måste bestämt försöka Defy gravity – i Glee Cast Version
  7. Ljuset i tunneln är inte ett Mystery, det är bara månaden Maj – Dead by April
  8. Knoppar som spricker ut på träd och i rabatter. Snart dags för årets första glas av kallt rosé – då blir jag Happy – Pharell Williams
  9. Tack och lov för musiken! Att jag tagit mig genom vintern beror nog på att I’ve got the music in me – Kiki Dee Band
  10. April, du kan komma nu! Jag är redo: Nothing’s gonna stop us now – Starship